”Assistansen, som möjliggör ett friare liv för personer med funktionsnedsättning, ska värnas. Därför måste också det utbredda fusket bekämpas.”

Med denna enda mening berörde Ulf Kristersson den livsviktiga lagen om stöd och hjälp till vissa funktionshindrade (LSS) i gårdagens regeringsförklaring.

Och tyvärr kan meningen inte tolkas som annat än en kod för fortsatta neddragningar.

För det är ju inte fusket – eller snarare den politiskt skapade myten om fusket – som är hotet mot LSS.

Det är i stället de stora försämringar i lagen som regering efter regering låtit kommuner, Försäkringskassan och Förvaltningsdomstolen genomföra, där funkisar nu återigen alltmer förpassas till det mörker som rådde innan LSS infördes 1992.

Sossarna föreslog LSS-slakt

Här är det Kristerssons eget parti Moderaterna, tätt följda av det andra stora partiet Socialdemokraterna, som flera gånger förlorat sin medmänskliga kompass.

För hur är det med fusket?

Hetsen om fusk i LSS startade runt 2015 med några studier från Försäkringskassan.

Den dåvarande statministern Stefan Löfven hakade på och började högljutt tala om fusket inom LSS, något som resulterade i att dåvarande omsorgsminister Åsa Regnér fick i uppdrag att föreslå den största slakten av LSS sedan lagen infördes.

De värsta neddragningarna drogs dessbättre tillbaka men beskyllningarna om fusk har stannat kvar som den trollerimantel som stats- och omsorgsministrar regelmässigt drar på sig när nedskärningar ska försvaras.

Nu har man nått så långt att över 75 procent av alla ansökningar för assistans avslås, och människor med intellektuella funktionsnedsättningar flyttas allt oftare från boenden som varit deras hem i decennier för att kommunerna har hittat billigare boenden någon annanstans.

Den relativa friheten att leva ett liv som andra rycks undan. Och vår statsminister fortsätter nu att mata myten om fusk.

”Grovt oseriöst” om fusket

När det gäller assistansen larmade FUB redan 2017 om att den metod som Försäkringskassan använt i sitt larm ”saknar värde på samhällsvetenskapens område [men] används för tvärsäkra uttalanden fusk och överutnyttjande av assistans”.

Metoden dömdes också ut år 2020 i den ekonomiska studien “State measurements of benefit fraud: Why expert elicitations cannot be used to measure incorrect personal assistance payments” av docent Niklas Altermark vid Lunds universitet.

Samma år, 2020, larmade Stig Svensson, tidigare statliga utredare av assistansfusk, om att överdriften av LSS-fusket var ”grovt oseriöst”.

Han varnade också för att ”kriminaliteten utnyttjas av de som vill begränsa rätten till assistans”.

Tyvärr har politikerna från många partier sedan dess kraftfullt bekräftat Stig Svenssons analys. Nu även Sveriges statsminister Ulf Kristersson.

Vill ge pengarna till starka väljare

I rapporten ”LSS – fusk och skenande kostnader eller en livsviktig rättighetslag?” konstaterade Hans Knutsson och Matilda Svensson Chowdhury på ekonomihögskolan vid Lunds universitet 2021 att ”de uppskattningar av fuskets omfattning som har gjorts har genomgående skett på högst ickevetenskapliga sätt”.

Även de ser den egentliga orsaken till den politiska fuskhetsen mot LSS att reformen helt enkelt kostar pengar.

Ur ett medborgarrättsligt perspektiv är det allvarligt.

Att politiker vill använda pengarna till andra, mer resursstarka väljare, innebär att föraktet mot svaghet blir överordnat både behov och lagtext när politikerna ska välja vad de ska satsa på.

På ett seminarium jag nyligen bevittnade hos en funkisorganisation – och dit inga politiker hade anmält sig – uttalades många gånger ordet ”funktionsmaktsordning” om den kalla hand funkisrörelsen allt oftare möter.

Ett ovanligt ord, ändå förstår vi alla vad det betyder. Och det ligger besvärande nära det förakt för svaghet som i dag alltmer genomsyrar samhällspolitiken.

Och det enda vi hör när landets statsminister Ulf Kristersson tar upp LSS i sin regeringsförklaring 2024 är ”Assistansen, som möjliggör ett friare liv för personer med funktionsnedsättning, ska värnas. Därför måste också det utbredda fusket bekämpas”.

Trollerimanteln dras återigen fram. Föraktet för svaghet lyser igenom.