En dag i juli blir kollegorna Emma och Lina, som bara vill medverka med förnamn, upphämtade av sina chefer. De står som vanligt och jobbar på second hand-föreningen Björkåfrihets sorteringscentral i Göteborg. Emma har jobbat där i över sex år, Lina i över tre. 

Ingen av dem har någon aning om vad mötet gäller. De får gå in på varsitt rum och cheferna ställer många frågor. Vad gjorde de på Majornas megaloppis den 26 maj? Varför sålde de kläder där? Det är sådant cheferna undrar.

En stund senare lämnar de arbetsplatsen. Utan jobb, och i chock. De har båda blivit avskedade från sina fasta anställningar.

– Det känns orättvist, lite genant. Ja, kränkande. Att det är en förening som vill väl utåt sätt, och sedan att man har drivit det här på det här sättet,  säger Lina. 

— Vi gillade ju att jobba där, hade superbra kollegor och roliga arbetsuppgifter. Det känns ovärdigt. Vad ska man säga? Det är en jättekonstig situation, fyller Emma i. 

Stämt för ogiltigt avskedande

Nu har fackförbundet Handels, via fackens juristbyrå LO-TCO Rättsskydd, stämt arbetsgivaren till Arbetsdomstolen för ogiltigt avskedande. Av stämningsansökan framgår att föreningen Björkåfrihet avskedat kvinnorna för att de ”bedrivit konkurrerande verksamhet och därmed varit illojala mot arbetsgivaren”.

Både Lina och Emma är med i en ABF-grupp som lär sig att dj:a och det var där idén kläcktes om att dj:a och sälja utrensade kläder på den årliga megaloppisen i Majorna i Göteborg. En annan kvinna i gruppen spelade in några videosnuttar för sociala medier, gjorde affischer och skapade en facebooksida. Kvinnorna fick låna en del av en bar där de under loppisdagen sålde sina plagg. 

I stämningen lyfter kvinnornas ombud att cheferna inte påpekat att de tycker kvinnorna gjort fel förrän under mötet där de avskedades. De har alltså inte haft någon möjlighet att rätta sig. Hade de fått en tillsägelse hade de följt den, står det. 

– Det är andra på jobbet som har sålt på loppis, så det känns oklart vad man får göra och inte. Av den anledningen hade ett vanligt samtal varit rimligt. Att gå på avsked direkt är väldigt grovt, det känns inte rättvist, säger Emma. 

– Det var kränkande att det inte gavs någon öppning för att förstå varandra genom samtal, säger Lina.

”Omtumlande känsla”

Enligt stämningen är det inte konkurrerande verksamhet att sälja kläder man använt själv på en loppis, inte ens om man är anställd av en second hand-verksamhet. Intäkterna har inte heller varit så höga att de varit tvungna att skatta för det. 

Nu är Lina arbetslös och väntar på a-kassa. Emma hade sedan tidigare tagit studieledigt så hon ska plugga. Både försöker beskriva känslan som dröjt sig kvar och som följt med i vardagen. Att man tror att man gör något helt vanligt och okej och så kommer någon och säger att det är helt fel. 

– Det är omtumlande, säger Emma. 

– Den känslan har kommit in lite under skinnet på mig, vad får man göra och inte? 

Kristin Ivarsson, generalsekreterare på Björkåfrihet, avböjer intervju men kommenterar skriftligt på mejl: ”Vi kan konstatera att vi och facket har olika syn på vad som hänt. I övrigt får förhandlingarna ha sin gång.”