”Trots rekordhög arbetslöshet ska regeringen göra ännu mindre”
Hur står till det med ordningen på arbetsmarknaden, Johan Pehrson? Daniel Thörner är arbetsförmedlare och menar att mer måste göras om man verkligen vill få människor i arbete.
Johan Pehrson (L), arbetsmarknads- och integrationsminister
Varje dag får vi nya besked på företag som tvingas att lägga ner eller gå i konkurs. Efter tider av pandemi, lågkonjunktur och brist på efterfrågan av varor och tjänster samtidigt som arbetslösheten är den tredje högsta i EU.
Samtidigt säger professor Lars Calmfors att ”arbetsförmedlingens uppgift är mycket svårare nu än tidigare. Tre fjärdedelar av de inskrivna tillhör grupper med låg konkurrensförmåga på arbetsmarknaden. Även om matchning och kompetensförsörjning är mål, har kärnuppdraget blivit att förhindra långtidsarbetslöshet.”
Arbetsförmedlingen behöver ro
Calmfors utvecklar i sitt resonemang ytterligare: ”Arbetsförmedlingen kan göra mer för att öka sin effektivitet. Men regeringen kan också förbättra förutsättningarna. Uppdraget borde bli mer tillväxtorienterat.
Som Finanspolitiska rådet föreslagit bör förmedlingen få mer frihet att själv bestämma om anslagsanvändningen och tillåtas att initialt ta på sig arbetsgivaransvaret vid subventionerade anställningar för att minska osäkerheten för privata arbetsgivare. Det lär inte gå att åstadkomma några mirakel men helt klart finns en förbättringspotential.”
Arbetsförmedlingen har under många år varit en ifrågasatt och kritiserad myndighet. Vad som behövs anser jag är att myndigheten får arbetsro för att bli effektivare och kunna göra de nödvändiga förändringar som krävs och då krävs det mer medel till förvaltningsanslaget.
En halv miljard i nedskärningar
Nästa år kommer Arbetsförmedlingen behöva spara 500 miljoner kronor och detta blir återigen ytterst kännbart för de som står längst ifrån arbetsmarknaden. För att kunna utföra ett långsiktigt och hållbart arbete behöver myndigheten få känna framtidstro och tillit att den gör ett gott arbete.
Ett annat prioriterat område måste vara att få ner väntetiden i telefon till myndigheten och det är sant det finns säkert en hel del att göra vad det gäller effektiviteten och att utveckla det digitala allt mer.
Situationen i samhället blir dock alltmer komplex med neddragningar på andra områden i som exempelvis skola, vård och barnomsorg. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan ökar.
Svårt att få ekonomin att gå ihop
Många har också svårt att få ekonomin att gå ihop och får vända sig till ideella organisationer för att få mat och grundläggande hygienartiklar. Så det är inte konstigt att väntetiderna för dem som försöker kontakta oss ökar idag. I 3–4 timmar kan man få vänta om det vill sig riktigt illa.
Detta tillsammans med att stora ekonomiska neddragningar ska göras på myndigheten nästa år 500 miljoner och i år 2,1 miljarder på arbetsmarknadspolitiska insatser.
Men det är viktigt att se cirka 70 procent av de som står inskrivna på Arbetsförmedlingen står långt ifrån arbetsmarknaden och behöver betydligt mer stöd än vad som går att få via de digitala kanalerna.
Fler besparingar
Nu väntar ännu fler besparingar nästa år. Väntetiderna via telefon kommer öka markant. Alltför få kan idag svara och färre ska det bli. Och de som drabbas mest är det som verkligen behöver myndighetens hjälp och stöd.
Huvudskyddsombuden har de senaste åren påtalat bristerna i den digitala arbetsmiljön. I tidningen Akademikern 20240426 stod att ” Medarbetare signalerar regelbundet om problem i den digitala arbetsmiljön som börjar med frustration, stress, ilska, uppgivenhet och som kan leda till arbetsrelaterad ohälsa.
En annan orsak till hög arbetsbelastning och upplevd stress är att arbetsgivaren styr verksamheten som om IT-stödet alltid levererar till 100 procent och inte tar hänsyn till driftsbortfall”
Vill vi få ordning på arbetslösheten håller inte detta.
