Anna: ”Jag hatar att inte ha meningsfull sysselsättning”
Arbetsförmedlingen har fått över tusen klagomål på privat jobbstöd – deltagaren Aron ”gör ingenting”
För få arbetsterapeuter, undermåliga lokaler, ingen praktik. Över 1 000 klagomål har kommit in mot företagen som ska hjälpa arbetslösa med funktionsnedsättning att få jobb. ”Jag är i sämre skick än innan”, säger deltagaren Anna.
I ett slitet kontorshus någonstans i Sverige sitter Aron och dricker kaffe. Hit går han nästan varje dag. Och gör ingenting.
– Det är så tydligt att vi tillhör en grupp som blivit över och nu har någon fått betalt för att hålla koll på oss. De gör exakt det de måste och inget mer, så det är en bra affärsidé, säger Aron som egentligen heter något annat.
I en annan del av landet, Norrköping, vittnar Anna och Elin om hur de suttit av tiden hos utbildningsföretaget Arcus genom att kolla på förinspelade föreläsningar i ett trångt rum. Att de bytt handledare mellan tre och fyra gånger.
– När ännu en handledare sa ”jag ska sluta på fredag” så bröt jag ihop, säger Elin.
– Det är förvaring. Det säger alla vi känner som gått där, säger Anna som har autism och adhd och som liksom Elin inte vill medverka med sitt riktiga namn.
Elin till vänster gick Steg till arbete i Norrköping. Hon blev utbränd på sitt tidigare jobb och har en historia av psykisk ohälsa.
”Inkörsperiod”
Aron, Anna och Elin är alla deltagare i Arbetsförmedlingens nya tjänst Steg till arbete, där upphandlade företag ska hjälpa arbetslösa med funktionsnedsättning eller ohälsa att hitta ett jobb.
En tjänst för en extra utsatt grupp med stora behov och där det på bara några månader flödat in klagomål om att deltagarna inte får vad de har rätt till. Det handlar om för få arbetsterapeuter, brister i lokaler och felaktiga arbetssätt.
I mitten av april hade Arbetsförmedlingen tagit emot över 1 000 klagomål. De kommer främst från arbetsförmedlare som uppmärksammat brister men också från deltagare och anställda hos de upphandlande företagen. Sedan september i fjol har drygt 7 000 börjat i Steg till arbete. Klagomålen motsvarar alltså ungefär var sjunde deltagare.
Spridda över landet
Klagomålen är spridda över landet och över flera företag. Flest gäller företaget Arcus, en stor aktör som också vunnit upphandlingar på flest orter och därmed hanterar flest deltagare.
– Med en ny tjänst behövs alltid en inkörsperiod och det här är en komplex tjänst med flera delar. Men det här är fler klagomål än vi räknat med. Vi tar allvarligt på om leverantörerna inte följer avtalen då det innebär att de arbetssökande inte får det stöd de borde få, uppger Eeva Vestlund, enhetschef för Arbetsförmedlingens leverantörsuppföljning.
Det skriver hon i mitten av februari i ett uttalande på myndighetens intranät som Arbetet tagit del av.
Eeva Vestlund, enhetschef för Arbetsförmedlingens leverantörsuppföljning.
Bristerna hemliga
Under tiden fortsätter deltagare att skickas till Steg till arbete, även där det har larmats om brister. Enligt Eeva Vestlund är det nämligen ”en utmaning” att många klagomål är komplicerade att utreda och att det tar tid ”innan vi eventuellt kan vidta åtgärd”.
På vilket företag och ort som Arbetsförmedlingen konstaterat faktiska brister på är hemligt. Även detaljerna i klagomålen. När Arbetet försöker begära ut på vilka företag och var det beslutats om böter, krav på bättring eller deltagarstopp hänvisar myndigheten till sekretess. Det eftersom företaget kan skadas och informationen utnyttjas av konkurrenter.
Men via olika dokument lyckas Arbetet ändå i vissa fall pussla ihop brister med företag och ort.
I ett beslut från Arbetsförmedlingen som rör flera klagomål på Arcus i Västerås står att en arbetsterapeut behövt ta hand om 30 deltagare, långt över den avtalade gränsen på sex deltagare. I beslutet står att företaget inte följer avtal och inte kan garantera ”målgruppens rättighet till kvalitet samt att uppnå målet”. Det trots återkommande påstötningar. Arbetsförmedlingen landar i att sluta skicka deltagare dit till dess att bristerna är åtgärdade. Men de som redan går där får gå kvar. De får inte heller veta varför det inte kommer nya deltagare på grund av sekretessen.
Ge ett strålande intryck!
En kö ringlar sig lång till förmiddagens föreläsning när Aron visar Arbetet runt i lokalen. På schemat står hur man ger ett strålande intryck på jobbet och fortsätter kämpa trots att det är tufft.
Men tuffast för Aron är att gå sysslolös. Han har autism och adhd och behöver struktur och tydlighet. Bristen på det har tidigare bränt ut honom. Men han behöver också utmanande problemlösning för att inte bli rastlös. Han vill jobba inom it, som tidigare, men med avgränsade arbetsuppgifter, vilket framkommit i utredningen av hans arbetsförmåga.
– Men när jag sa det till min arbetskonsulent sa hon att det nog inte kommer gå för vi har nog bara arbetsprövning på lager och second hand-butiker, säger Aron som tillägger att konsulenten ska ha kontaktat it-företag som sagt nej.
Arbetsprövning är ett slags praktik som ska anpassas efter personens kompetenser men också utifrån funktionsnedsättning och individuella behov. Flera av de klagomål som kommit in från olika håll i landet vittnar om att företagen inte lyckas hitta sådana här platser.
Trots att det är den här sortens praktik och att sedan hitta ett jobb som är de viktigaste delarna i Steg till arbete och som deltagarna ska få hjälp med.
”Katastrof”
Varför sitter då Aron hos Arcus och dricker kaffe hela dagarna?
Och varför fick Elin, som har psykisk ohälsa, inte komma tillbaka till sin praktik där hon trivdes efter att ha behövt genomgå en operation?
– De hade tagit emot andra och hade inte plats för mig, säger hon.
Anna, som har en akademisk utbildning, ville ha en relevant praktik.
– Jag kände att jag nästan fick be om ursäkt för att jag inte var så lättplacerad, jag ville inte arbetsträna på ett lager, städa eller arbeta i affär.
När hon väl erbjöds praktikplatser var det med väldigt kort varsel, enligt henne.
– Det var panik för att min tid höll på att gå ut. Min handledare sms:ade och var stressad över att de skulle få klagomål hos Arbetsförmedlingen om de inte hittade en plats.
Arbetet har pratat med flera personer med insyn i Steg till arbete som är positiva till grundidén men som vittnar om stora problem.
”Vi som jobbar med detta anser att det är en katastrof”, skriver en arbetsförmedlare till Arbetet.
Hen berättar om deltagare som på pappret är hos företagen på heltid. ”Men när man frågar så har de varit där bara några timmar per vecka”.
Elin gick Steg till arbete i Norrköping. Hon blev utbränd på sitt tidigare jobb och har en historia av psykisk ohälsa. Hon behöver en arbetsplats som har förståelse för hennes behov.
Uppstår krockar
Personen berättar även att företagen nästan uteslutande använder sig av second hand-butiker som praktik, någon hen ser som en bra möjlighet för vissa – men inte för alla.
Arbetet har också pratat med ideella organisationer som samstämmigt är upprörda över att företagen vänder sig till dem och vill ha ”gratis” praktikplatser och handledning på deras second hand-butiker och kaféer.
I minnesanteckningar från ett lokalt möte på Arbetsförmedlingen lyfts frågan om second hand-butiker ska användas om det inte stämmer med deltagarens jobbprofil. De beskriver en krock mellan deltagare med stora behov som väntat länge på att få individuell anpassning och stöd och vad företaget på orten erbjuder.
Hos aktören Work for you i Olofström ska det, enligt ett klagomål, ha saknats möbler och stationer där arbetsförmågan ska testas. I Arbetsförmedlingens utredning står att myndighetens anställda ska ha varit på plats och fått höra att bolagets personal lyft bristerna för sin chef som inte agerat.
”Varit lite för naiva”
Rocco Ponzio är strategisk inköpare på Arbetsförmedlingen och en av dem som beslutar om företagen ska få något ”straff” när de inte sköter sig: krav på bättring, böter eller deltagarstopp.
Han är inte överraskad över alla klagomål som kommit in. Eftersom alla små brister ska rapporteras ser han det som naturligt. Men poängterar samtidigt att det kan bli överdrivet fokus på många, små brister när företag sköter sig överlag samtidigt som han vill se mer utvärdering av vilket stöd deltagarna får på det stora hela.
Han pekar dock på en brist i hur upphandlingskraven formulerats. Att fokus legat för mycket på den rehabiliterande men också kortaste delen av Steg till arbete. På samma vis som de krävt att företagen ska ha arbetsterapeuter på plats borde de ha krävt att de även har experter på att hitta praktikplatser och potentiella arbetsgivare.
Har Arbetsförmedlingen gjort fel?
– Arbetsförmedlingens intention i upphandlingsdokumentet är bra. För arbetsprövning är en obligatorisk aktivitet, det står i dokumentet. På det sättet har vi inte gjort fel. Jag tror att leverantörerna har varit lite för naiva och inte tänkt på det. Men lämnar man anbud måste man se till att leverera.
”I sämre skick än innan”
Snart ska Aron åka på en jobbmässa. Han gör lite som han vill på Arcus, det är dealen med arbetskonsulenten. Hen rapporterar ändå ”rätt” närvaro till Arbetsförmedlingen. Vilket han på ett sätt tycker är fel, men samtidigt skönt när läget är som det är. Han känner sig lite som Ingrid Bergman i thrillern Gasljus från 1944, där hennes karaktär får för sig att hon är galen fast det egentligen är hennes make som mixtrar med belysningen.
– Det kanske bara är jag som inte förstått att jag verkligen behöver vara på ett sådant här ställe?
Anna och Elin fick ändå ut något gott av sin tid hos Arcus – en vänskap för livet. Elin fick efter att hon slutat på Steg till arbete hjälp direkt från Arbetsförmedlingen med en praktik hon ville ha. Anna känner sig lurad.
– Jag kom till Arcus i ganska dåligt skick, men ändå hoppfull om att jag skulle få hjälp med det jag behövde. Men jag lämnade i ännu sämre skick än innan.