Äntligen stod statsministern i talarstolen.

Flankerad av EU-parlamentets talman Roberta Metsola skulle han prata om det farligaste hotet inför EU-valet i juni. 

”Om desinformation lyckas är den polariserande och skadlig såväl för Sverige som för Europa som helhet”, sa han, och fortsatte förklarande: ”Syftet med desinformation är att skapa splittring, tvivel och hat och därigenom öka sårbarheten i våra demokratiska samhällen.”

Det var den 15 mars och Ulf Kristersson var lyckligt ovetande om att TV4:s Kalla fakta hade wallraffat på den sverigedemokratiska trollfabriken.

”Jag är övertygad om att Sveriges regering är förberedd för denna viktiga uppgift”, sa statsministern.

Mindre än två månader senare tvingades han kommentera avslöjandet om att hans eget samarbetsparti Sverigedemokraterna driver en trollfabrik. 

”Allvarliga anklagelser”

Dagen efter att Kalla faktas första del av två har publicerats anlade Ulf Kristersson sin mest bekymrade min och sa till TV4: ”Det är allvarliga anklagelser och jag ser allvarligt på hela situationen”.

Den som inte redan vant sig vid att han, sedan regeringssamarbetet inleddes, slätar över Sverigedemokraternas samtliga snedsteg skulle kanske hinna tänka tanken att nu har statsministern fått nog. 

Men bara sekunder efter konstaterade han att ”frågan måste ställas till Sverigedemokraterna”.

Hans Tidökollega Johan Pehrsons enda kommentar på X var länge: ”Allvarliga uppgifter. Alla partier har ansvar för vad de sprider och att det görs på ett transparent sätt gentemot medborgarna.”

Ebba Busch? ”Grattis Schweiz” till segern i Eurovision visar att hon åtminstone har varit inne på sociala medier.

Kålsuparteorin om att alla partier måste skärpa sig när ett parti går över alla upptänkliga gränser delades så sent som den 13 maj, dagen före del 2, av Moderaternas partisekreterare Karin Enström.”

M: Ansvar att motverka splittring

Det finns flera exempel på partier som med anonyma eller icke-anonyma konton smutskastar politiker och partier”, skrev hon i en skriftlig kommentar till TV4. 

”Vi har alla ett ansvar att motverka splittring och polarisering”, avslutade hon.

Strax efter att första delen publicerades skrev Kalla faktas Emil Hellerud på X att den andra delen kommer att visa att ”attackerna riktas mot ett oväntat håll”. 

Det krävdes inte en kremlolog för att förstå vad det betyder och inlägget raderades, säkert för att inte avslöja för mycket i förväg.

När det gnisslar i regeringssamarbetet brukar regeringskritiker hänvisa till den smått komiska punkten i Tidöavtalet om att partierna ska ”uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare”. 

Vill man kritisera ska man göra det öppet. Det är ”en naturlig del av den öppna, demokratiska samhällsdebatten i ett fritt samhälle”.

Naturlig del av samhället avlivas

Nu avlivas denna naturliga del av det fria samhället. Kalla fakta visar hur SD i hemlighet drar de andra Tidöpartierna i smutsen. De visas i en animation upplagd anonymt av SD:s kommunikationsavdelning som grodmarionetter som kontrolleras av en större SD-groda.

Desinformation sprids ”för att skada Sverige och svenska intressen” sa ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin när Ulf Kristersson felaktigt påstods ha sagt att Israel ”har rätt till folkmord” i november. 

Regeringen konstaterade att inläggen hade delats av konton aktiva i den så kallade LVU-desinformationskampanjen om att myndigheter stjäl muslimska barn.

Kalla fakta kan visa att SD:s trollfabrik ville spinna vidare på LVU-kampanjen, skapa inlägg och till och med lägga upp kampanjsajter om att Socialdemokraterna vill kidnappa arabiska barn för att göra dem homosexuella. 

De gör deepfake-videor där politiker från andra partier förmås säga saker de aldrig har sagt. Inte bara fulklippningar, utan ai-genererade röster. 

Deepfakes har återkommande beskrivits som ett hot mot demokratin, bland annat i en forskningsrapport som EU sammanställde 2021.

Att SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein redan jobbade med deepfakes var känt, fast det användes för att få Jimmie Åkesson att hålla tal på arabiska.

Metoderna i trollfabriken är så hemliga att Kalla faktas Daniel Andersson får en reprimand när han nämner anonyma konton i en privat Messenger-chatt med Joakim Wallerstein. 

Medarbetaren Linus får bannor när han lämnar in en trolldator för reparation. Det kan bli som med Hunter Bidens laptop, förstasidesstoff, säger Wallerstein.

Hotas när han säger upp sig

Kalla faktas Daniel Andersson hotas av Joakim Wallerstein när han till slut säger upp sig. Det blir offentlig smutskastning om han läcker någonting om partiets hemliga arbetsmetoder.

Med ena handen anslår regeringen pengar för att skydda hotade journalister och för att stävja AI-driven desinformation. 

Med den andra lämnas ett tyst godkännande till att regeringskonstellationens största parti hotar journalister och använder AI i sin hemliga trollfabrik. 

Tillsammans med EU-parlamentets talman uttalar statsministern att desinformation är ett hot inför det kommande valet. 

Hans egen överrock kan desinformera bäst de vill. ”Frågan måste ställas till Sverigedemokraterna.”

Men frågan är redan ställd till Sverigedemokraterna. Som förnekar det uppenbara likt när kejsaren i sagan förnekar att han är naken.

Kristersson: Be om ursäkt

På förmiddagen efter publiceringen av den andra delen säger Ulf Kristersson att SD behöver förklara sig om be om ursäkt, som om trollfabriken varit ett misstag i arbetet snarare än en partiledningens strategi. Johan Pehrson kallar det nu oacceptabelt – ett ord vars innebörd är förpliktigande.

Sverigedemokraternas trollfabrik undergräver demokratin genom att manipulera och förgöra det offentliga samtalet och ljuga om att de inte gör det. 

Men regeringens svaga reaktion tyder på att ingen gräns har passerats. Det återstår att se om lögnerna om trollfabriken spelar någon roll.

Snarare är det här den dör, ”den öppna, demokratiska samhällsdebatten i ett fritt samhälle” som hålls så högt i Tidöavtalet.

Så här dör en demokrati.

Inte genom revolution, utan genom små men signifikanta steg mot avgrunden.

Det som vore otänkbart i vilken demokrati som helst värd namnet för bara ett decennium sedan är nu sanktionerat av regeringen.

Trots att den har förts bakom ljuset av sitt eget samarbetsparti – tillika regeringsunderlagets största parti – är reaktionerna avmätta.

Ingen förvånad om M och L sväljer SD

Ingen blir förvånad om Ulf Kristersson och Johan Pehrson till slut sväljer att Sverigedemokraterna utmålar dem som fjantar när de uttalar sig positivt i hbtq-frågor.

Om Ebba Busch slätar över hur trollfabriken diskuterar hur de ska kalla KD:s EU-kandidat Alice Teodorescu Måwe för ”en sopa”.

Om regeringen tycker att det är helt oproblematiskt när trollet Linus berättar att Jimmie Åkesson älskar hans grejer och har ”okejat” dem. 

Eller att kommunikationschefen Joakim Wallerstein blir misstänksam och vägrar svara när Daniel Andersson frågar om Jimmie Åkessons kunskaper om trollfabriken. 

Priset regeringen betalar är att de säljer ut Sverige och svensk demokrati till ett gäng som med nästintill kriminella metoder försöker kortsluta det offentliga samtalet för att förvrida människors åsikter i syfte att tillskansa sig makt.

Joakim Wallerstein jämför på dold kamera den hemliga propagandan med hur man lockar in barn i drogberoende genom att sälja på dem cigaretter på skolgården innan man försöker få dem att ta heroin. 

Man måste ha vissa konton för de nyfikna, andra för de redan frälsta.

Genom att blåsa upp extrema åsikter och få dem att framstå som generella blir de ämnen för partiledardebatter. Riktiga människor att börja dela trollens åsikter och världsbild eftersom den inte längre sticker ut.

Oro har skapats av ett parti

När partierna ska forma sin politik för att svara på ”allmänhetens oro” är det en oro som har skapats eller blåsts upp i hemlighet av ett parti.

I TV4:s Nyhetsmorgon berättade Kalla faktas Emil Hellerud – strax efter att den andra delen i granskningen publicerats – att flera av de identifierade sverigedemokratiska trollkontona ännu är aktiva. 

Den som bara lägger pannan i djupa veck stoppar inte det här.

Frågan måste alltså återigen riktas till Ulf Kristersson och den måste upprepas tills han svarar med det ansvar som anstår landets statsminister. 

Det är hans personliga förtjänst att ett parti med 72 mandat har exekutivt inflytande över vilken riktning Sverige går i. 

Han äger makten att avsluta den här cirkusen. Att stå upp för det som är grunden för svensk demokrati. Även om det kostar honom jobbet att göra det.