Snart går LO till kongress och nästa år går även Seko till kongress. Det brukar betyda tid för att prata om våra organisationers uppbyggnad och hur de är organiserade.

En ständig fråga är hur vi ska kunna organisera fler unga och få dem att bli medlemmar i facket. Och i nästa steg när de blivit medlemmar, hur får vi dem att våga ta förtroendeuppdrag och våga ta för sig i våra klubbar och andra delar av organisationen? 

Räcker inte med att få frågan att gå med

Dessa frågor måste vi inte bara besvara för att det är viktigt att unga tar plats och höjer sina röster därför att ungas perspektiv är viktiga. Det handlar också om att hela fackföreningsrörelsen läcker medlemmar och att ett av de mest alarmerande hålen i medlemsrekryteringen inte är äldre arbetare, utan just att unga företrädesvis inte går med i facket.

Men vi måste då veta vad detta beror på.

Dels handlar det om att vi som redan är medlemmar, och även förtroendevalda, helt enkelt inte frågar alla på våra arbetsplatser om de vill gå med i facket. Varannan ung arbetare uppger att de inte ens fått frågan om att gå med i facket på jobbet. Men det är inte enda hindret.

Otrygga anställningar – ett stort problem

Jag ställer själv frågan på jobbet när jag träffar arbetskamrater som inte är medlemmar. För unga handlar det inte bara om viljan. Den finns ofta där, men man upplever att man vill vänta på en tillsvidareanställning. Våra unga arbetare i landet har gemensamt att de ofta arbetar i otrygga anställningar såsom visstids- och som timanställda.

Å ena sidan kan man tänka att ju otryggare anställning man har desto mer anledning har man att ansluta till en facklig organisation. Men det är inte det praktiska utfallet av de otrygga anställningarna. Istället bör man, inte minst för de unga arbetarnas skull, lyfta perspektivet att anställningar inte måste vara otrygga.

Det är politiska beslut av politiker som med berått mod infört otrygga anställningsformer, inte minst med syfte att minska antalet arbetare som är benägna att gå med i en facklig organisation. Motvärnet mot detta för de politiker som säger sig stå på arbetares sida måste vara att exempelvis avskaffa dessa otrygga anställningsformer. 

Släpp fram unga på riktigt

I våra klubbar och andra organisationsled måste vi ha modet att släppa fram unga arbetare. Alla arbetare oavsett ålder är osäkra när de tar på sig uppdrag de inte känner till. För unga kan steget vara ännu svårare att ta.

Och när unga får ansvar och uppdrag är det viktigt att man känner att man är med och påverkar. En återkommande återkoppling, något anekdotisk förstås, från unga förtroendevalda vi fått är att väldigt många börjat med uppdrag som revisorer eller revisorsersättare.

Vill man tända gnistan hos unga och få dem att motiveras att ta uppdrag eller ens gå med i facket är kanske inte revision det mest lockande. Däremot en organisation som visar att den betyder något och kan påverka den lokala arbetsplatsen.

  • Alexander Petersson
    Vice ordförande och ungdomsansvarig, Seko Stockholm