Vad ska en ung kvinna egentligen kämpa för idag? Feministerna som gick före tog kampen för ekonomisk och politisk makt, rätten till barnomsorg och en självklar plats på arbetsmarknaden. 

Rättigheterna tidigare generationer av kvinnor kämpat för har blivit så självklara för dagens unga att det blivit en börda. Dagens kvinnokamp har i en tid av uppgivenhet kommit att handla om en annan slags frigörelse. Rätten att skita i allt. 

Samtidigt lever vi i en tid där jämställdheten backar. Unga får det för första gången på länge sämre än sina föräldrar. 

Jag önskar jag kunde slippa

Vi har fått se hur skolsystemet blivit allt mer segregerat. Hur svårt det är att få ett jobb. Hur personer som inte ens hunnit gå klart grundskolan skjuts till döds. Det är inte konstigt att det leder till att unga tappar tron på demokratin. Hälften av unga som deltog i Generationsrapporten 2024 uppgav att de inte tror på att politikerna kan göra tillvaron bättre. 

Unga killar har i mycket större utsträckning än unga tjejer vänt sig till auktoritära rörelser där demokratin och samhället ses som en fiende. Unga tjejer har i stället stått kvar med en starkare tro på det gemensamma. 

Ofta kommer jag på mig själv med att önska att jag inte kände det ansvar jag gör.

Slapp sitta på möte efter möte där jag sänker medelåldern i hopp om ungdomars röster ska tas på allvar. Slapp ta debatten med fascister när allt jag egentligen vill är att se på en dålig film för att stänga världen ute. Slapp dedikera min Instagram åt politiska ställningstaganden istället för snygga bilder på mig själv. 

Har vi för mycket empati?

Det hade varit så mycket skönare att kunna luta sig tillbaka och se på när allt skiter sig. Men icke, tillsammans med många andra unga tjejer känner jag ett ansvar för tillvaron och ett desperat hopp om att dagens system fortfarande kan producera lösningar. 

Är det för att vi ser vårt egna behov av det gemensamma? Är det för att vi har mer empati? Eller är det bara för att vi från tidig ålder fått det nedtryckt i halsen att vi ska ta ansvar?

När killarna sprang runt i klassrummet var det tjejernas uppgift att skapa lugn. När unga killar ballar ur har det varit vår uppgift att behålla förnuftet. Medan killarna ges tid för panik och att tappa allt hopp, har vi tjejer inte givits den möjligheten. Den friheten.

Allt hopp har kommit att ligga på en generation unga tjejer som inte tillåtits ge upp. Demokratins framtid har kommit att ligga på unga tjejers axlar. 

Runt om på sociala medier och i diskussioner på barer hörs röster för att slippa ansvaret. Att bara kunna luta sig tillbaka. Lämna det gemensamma. Ilskan håller på att bytas ut mot tomhet.

Rätten att slippa

Hemmafrulivet romantiseras med hjälp av stora kreatörer på Tiktok. De visar upp ett annat liv där tillvaron cirkulerar kring att baka bröd och gå runt i ljusa klänningar. En tillvaro mil ifrån hopplösheten utanför hemmets väggar där kravet på ansvar ligger. 

Målet för dagens unga tjejer är möjligheten till uppgivenhet. Tidigare generationer har kämpat för sin rätt att påverka men dagens unga tjejer har i stället tvingats in i en kamp om rätten att slippa. 

Generationen utan framtidshopp står trots allt inte utan hopp, men är farligt nära. Så länge unga tjejer fortsätter acceptera ansvaret för att bära upp den unga generationen och demokratins framtid finns det hopp. 

Men hur länge till orkar de unga tjejerna?

Alva Mogert Palm praktiserar på Arbetets ledarredaktion inom ramen för Aftonbladets ledarskribentsutbildning.