Kristerssons regering har fått fart. Utredningar tillsätts. Snabbt ska det gå. Så snabbt att det varken finns tid eller ges förutsättningar för noga genomtänkta förslag. Men politik ska det bli.
Med andan i halsen vill Tidölaget göra ett ideologiskt avtryck i den svenska historien.
Varningsflaggorna är hissade. En hel rad förslag får facket att se rött.
”Slår mot lågavlönade”
Den nya a-kassan som regeringen vill införa slår mot lågavlönade och de som är värst utsatta på arbetsmarknaden. Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att se över hur fler ska vilja bli skyddsombud. Bra i sak – om det inte vore för signalerna om att regeringen vill kapa bandet till facket.
Stödet till studieförbunden slaktas. Avtal om bistånd sägs upp – med konsekvenser för fattigdomsbekämpning och demokratiutveckling långt bortom svenska gränser. Civilsamhället befinner sig i strykklass.
Lägg till det skärpta regler för sjuka. Alliansregeringens största svek. Som Kristerssons gäng av allt att döma vill upprepa. När nu nya förslag läggs ska sjuka åter känna ett styng av rädsla inför sjukdomstiden, som också kommer att leda till ekonomisk ruin.
”Tuff ekonomi”
Och det är just det. Ekonomin i dessa tider av inflation och höga räntor är tuff för väldigt många. Men medan regeringen snabbt siktar in sig på en politik som gör det sämre för dem som har det sämst, saknas en politik som kan mildra konsekvenserna av inflationen. Inte heller läggs förslag som kan vända den värsta kris byggbranschen befunnit sig i sedan 1990-talet.
Tidöregeringen ”angriper de demokratiska grundvalarna”, säger LO:s ordförande Susanna Gideonsson till Arbetet. Det som händer nu är obehagligt på riktigt. Med tanke på hastigheten i hur regeringen plöjer fram kommer konsekvenserna att bli långvariga.
Ute går vi mot ljusare tider, men i politiken mörknar det.
