Minns ni Centerns krav på marknadshyror?

I januariavtalet mellan C, S och MP stod att marknadshyror skulle införas i nyproducerade bostäder.

Förslaget föll när Vänstern 2021 drev frågan till misstroendeomröstning.

Men skam den som ger sig.

Att införa marknadshyror har varit ett 80-årigt krav från svenska företagarorganisationer. Alltsedan hyresregleringen infördes 1942 har det iscensatts kampanjer för företagsägares rätt att pungslå sina hyresgäster genom marknadshyror.

Men extra smaklös blir den kampanj som nu virvlar ut i media.

I veckan presenterade nämligen en rad organisationer årets siffror över barnfattigdomen i Sverige.

Föräldrar lånar pengar till mat

Den visar att 4 av 10 ensamstående föräldrar och 3 av 10 sammanboende föräldrar med lägre inkomst under de senaste sex månaderna har behövt låna pengar till sina basutgifter. Det är en kraftig ökning jämfört med förra året.

En av fem ensamstående föräldrar med lägre inkomst har inte haft råd att äta sig mätt vid minst ett tillfälle de senaste sex månaderna.

Tre av tio har under det senaste halvåret haft svårt att få pengarna att räcka till kollektivtrafiken.

Och så rullar rapporten tyvärr på, mening efter mening.

Bakom rapporten står Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman.

Denna barnfattigdom skulle kraftigt förstärkas om vi ovanpå den inkomstmässiga ojämlikheten i samhället också införde marknadshyror.

Nu påstår varje rättrogen marknadshyreförespråkare att marknadshyror skapar omflyttning. Och att omflyttning genom något slags magi skapas fler lediga lägenheter till alla.

Social housing väg mot marknadshyror

Vid sidan av den logiska dumheten i resonemanget visade rapporten ”Vem måste flytta på sig?” från 2022 dessutom att högerns tal om trygghetsknarkande svenskar som inte vill flytta är fel. Sverige har redan högst rörlighet på bostadsmarknaden i hela EU.

Efter de senaste årens höga inflation och ökade klasskillnader ser vi också ett uppsving i propaganda för att införa ”social housing” i Sverige.

Social housing är när staten paxar ett visst antal lägenheter och betalar hyran för de fattigaste familjerna.

Och de som förespråkar marknadshyror gnuggar händerna.

Att införa social housing är nämligen en inkörsport för att få igenom marknadshyror.

Ju mer staten betalar för dem med lägst inkomster, desto mer kan privata hyresvärdar pressa upp hyrorna för övriga hyresgäster.

En win-win-lösning för hyresvärden som kan plocka ut pengar både genom marknadshyror och genom statligt stöd.

DDR-prat för att sälja ut

I ett vilt spritt diagram försökte Fredrik Kopsch, chefekonom på arbetsgivarnas propagandaorganisation Timbro, häromdagen kasta sig in i kampanjen för marknadshyror på X, tidigare Twitter, och förklara att bostadskön beror på hyresregleringen. Rena DDR, menade han.

Med talet om DDR följer Kopsch en gammal Timbrotradition.

Redan för 20 år sedan gav Timbro ut skriften Bortom bostadssocialismen, en uppgörelse med Sveriges sista planekonomi.

I riksdagen stod då varje borgerlig ledamot med självaktning och trummade ut ”DDR” och ”Sovjetstat” varje gång bostadsfrågan debatterades.

Den gången var högerns syfte att tvinga fram en utförsäljning av allmännyttan så att privata kapitalägare kunde höja priserna för en trerummare till mångmiljonbelopp.

Något som vi alla vet lyckades förträffligt.

Hyresregleringen har för övrigt funnits sedan juni 1942. Hur det kommer sig att effekterna i form av ökade köer skulle vänta i sisådär 70 år innan de slog in är inte väsentligt för Timbro.

Det viktiga är att kunna skrika ”DDR!” och ”Sovjet-fasoner!” så länge inte marknadshyror har införts.

Det absolut viktigaste för att råda bot på bostadsbristen är att bygga bostäder.

Fattas nära 44 000 lägenheter

När högern med Centerns hjälp fick igenom sin M-KD-budget efter den parlamentariska krisen 2021 var de statliga byggsubventionerna det första som avskaffades i sin helhet. Det ledde till att byggen av tusentals lägenheter fick snabbstoppas i brist på pengar.

Med en ny konservativ regering närmar vi oss nu samma byggmörker.

Enligt Boverket behöver vi bygga drygt 67 000 lägenheter per år fram till 2030.

Enligt byggföretagens prognos byggs 2024 endast 23 600 bostäder.

Det fattas nära 44 000 lägenheter.

Men några planer från regeringen på att underlätta byggandet, till exempel genom att återinföra investeringsstödet för hyresrätter finns inte.

I stället låter man obskyra så kallade tankesmedjor strössla hopkok om marknadshyror och social housing.

Allt medan barnfattigdomen ökar.