Hudvård en klen tröst i en kvinnohatande samtid
Nioåringar pajar huden med hudvård – är det okej att ifrågasätta samtiden nu? skriver Arbetets ledarskribent.
Barn handlar alltmer hudvård och det är inte tal om någon återfuktande kräm utan avancerad sådan. Oljor, ansiktsmasker, syror och toners. Trots att de blir hånade på av äldre på Tiktok verkar både intresset och marknaden som är skönhet för barn växa stadigt, säger personal på skönhetskedjan Lykos butiker till SVT.
Unga flickor berättar för SVT Nyheter och Lilla aktuellt hur de ser och blir influerade på sociala medier. En flicka så ung som nio år berättar hur hon fick skador av en produkt i jakten på ”perfekt hud”. Enligt hudläkare kan detta leda till permanenta, besvärliga hudåkommor.
Och allt innehåll kopplat till fenomenet innebär ju faktiskt värdefull exponering för butikerna som säljer smink och hudvård.
Generation Alpha – barn med sociala medier
Gen Alpha, som den demografiska gruppen född tidigt 10-tal och framåt kallas, får mobiler och surfplattor tidigt. De ser, hör och upplever världen vid en tidigare ålder, inte minst via sina appar.
Dessa mobila enheter, och med dem tillgång till hela världen, får barnen av sina föräldrar. Och hela världen är för mycket att hantera för ett barn. De behöver hjälp och stöd att navigera. Den förälder som inte vill lägga tid och energi på att prata med sina barn om vad de konsumerar borde inte ge sina barn en sådan.
Tillgång till sociala medier är en förklaringsmodell till att, men det är inte hela sanningen.
Duktiga föräldrar rår inte på marknaden
Barn gör som bekant inte som vuxna säger utan snarare som vuxna gör. Och vuxna kvinnor kämpar på med smink, hudvård, injektioner, operationer, laserbehandlingar och så vidare. De ser det, de apar efter.
Föräldrar kan inte leva ett liv och sedan tro att deras barn ska fredas från detsamma. Korrelation, kausalitet.
Men inte ens den förälder som förvägrar sina barn teknologi eller är aktivistisk nog att vägra banta, sminka sig eller på andra sätt piffa loss kan skydda sina barn. Ekonomin bakom kvinnor, unga tjejers och nu flickors intressen driver på den logik som driver oss att bränna både tid och pengar på att försköna, förbättra, förvrida i hopp om att må bättre.
Vägen till kvinnlig perfektion må vara självspäkning men den börjar med ett serum eller en ansiktsmask. Ihop med drömmar om en livsstil som mest går ut på att göra content, äta brunch med andra ”kreatörer” och rätt hudvårdsrutin säljs fenomenet som ett intresse.
Omöjligt att kritisera kvinnor
Ansiktet utåt för livsstilen; en ung kvinna, omöjlig att ansvarsutkräva utan att anklagas för att vara kvinnohatare eller grön av avund. Men det som egentligen sker är att barn utsätts för aggressiv marknadsföring. Bakom den ligger miljardindustrier som inte drar sig för barnarov.
Men sanningen är den att även de slätaste, mest hyllade mår skit. Det blir aldrig nog. Influencers pratar om press, stress och psykisk ohälsa. De mår alltså skit, oavsett hur många som tittar, hyllar, peppar eller köper produkterna de kränger.
Ju tidigare du börjar, desto bättre är budskapet som upprepas gång på gång på gång. Som om det vore helt normalt. Som om slät hy vore någon sorts garant emot det elände det är att vara flicka, tjej, kvinna.
Katastrofala ideal prackas på barn – för pengar
Nästa generation passiva, fina flickor fostras in i att de inte duger som de är och därför behöver serum, rouge, toners, syror. När de sedan inser att det varken räcker med hudvård, smink eller träning går de med all sannolikhet vidare med att göra ingrepp eller utveckla en ätstörning.
Fastän miljardimperierna frontas av släta tjejer är den ekonomiska logiken bakom inte är riggad att gynna tjejer. Och den logiken härskar överallt, hela tiden.
Till syvende och sist handlar det varken om föräldrarnas engagemang eller barnens hy. Det är den miljardindustri som tjänar pengar på att vi exponeras för släta anleten, slanka kroppar och solkysst hy.
Åldersgränser, Tiktokförbud och kroppspositivitet i all ära men vi kommer inte ifrån de riktiga problemen. Kapitalism och konsumtionskultur, kamrateffekter, kvinnohat och katastrofala ideal som vuxna är för slappa för att kritisera.