Privatiserad jobbmatchning göder företagen men struntar i arbetslösa
Inte ens hälften får stöd. Men de privata förmedlingsföretagen tjänar storkovan, skriver Arbetets ledarskribent.
Reformen ”Rusta och matcha” infördes på Centerns initiativ som en del av Januariavtalet 2019.
Idén var att privata matchningsföretag skulle ta över coachningen och hitta jobb åt dem som stod långt från arbetsmarknaden.
Avtalet var en förutsättning för att Centern skulle säga ja till en socialdemokratiskt ledd regering.
Men nu, fyra år efter införandet kommer Sveriges kommuner och landsting i en ny rapport med förödande kritik om hur Rusta och matcha fungerar.
Inte ens hälften av de långtidsarbetslösa som har mest behov att stöd har över huvud taget fått någon hjälp alls.
Än värre blir bilden om vi studerar geografin.
Arbetslösa helt övergivna
I orter med ett livaktigt näringsliv, där det alltså är relativt lätt att få jobb, har de arbetslösa fått bra matchning och bra stöd.
Men boende på orter med få jobb har i många fall helt och hållet övergivits.
Båda dessa följder var väntade av en rad instanser som redan när systemet infördes var mycket kritiska.
Privat jobbförmedling tenderar ju oundvikligen att styras så att de privata företagen gör störst vinst. Vinsten maximeras genom att förmedla de lättaste jobben till de lättaste sökandena.
En samhällsfunktion vars syfte är att förmedla jobb åt dem med störst behov kan därför inte överlåtas åt privata intressen som vid varje givet tillfälle väljer utifrån var den egna vinsten blir störst, menade kritikerna.
SKR:s utvärdering visar att kritikerna fick rätt.
Bland arbetslösa som bedömts ha en lägre chans än 50 procent att få ett osubventionerat arbete inom sex månader hade bara 47,4 procent, 135 500 av 286 000 personer, någon form av insats – alls.
Resten fick inte ens ett telefonsamtal.
Fick pengar för ingenting
De som över huvud taget fick en insats fick det en eller två timmar i veckan, vilket SKR bedömer som alldeles för lite för denna grupp av arbetslösa.
SKR kritiserar också att många arbetslösa har ryckts från den aktivitet de haft inom kommunerna. De har i stället placerats i Rusta och matcha och där de fått ingen eller knappt någon hjälp.
Det här är inte heller den fösta negativa utvärderingen av fiaskot Rusta och matcha.
Redan i april 2022, alltså när Rusta och matcha varit igång i två år, slog en intern rapport inom arbetsförmedlingen fast följande brister:
- Onödig tidsåtgång för handläggarna
- Felaktiga utbetalningar till fristående aktörer
- Svårt att efterleva god förvaltning
- Brister i regelefterlevnad och brister i att följa tjänstens avtal
- Ineffektiv hantering av skattemedel, problematiken kopplat till it-systemet slukar resurser
- * Svårt att utvärdera tjänsten utifrån att it-systemet ”styrt” en stor del av tjänsten.
Ganska precis ett år senare, i april 2023, hade turen kommit till Arbetsförmedlingens internrevisor att slå larm.
De privata matchningsbolagen hade under de tre år som då hade gått lyckats få ut betydligt mer än de skulle ha av våra skattepengar. De hade fått ersättning för insatser de aldrig hade satt in eller på andra sätt inte följt reglerna.
En tankeställare för S
Internrevisionens stickprov visade att det sannolikt hade skett felaktiga utbetalningar på 85 miljoner kronor per år men att det i värsta fall kunde handla om summor på 141 miljoner kronor per år.
Och efter dessa sågningar kommer alltså, nu ytterligare två år senare, en ännu större sågning från Sveriges kommuner och landsting, SKR.
Man kan då ställa sig frågan, var det över huvud taget meningen att Rusta och matcha skulle förbättra för de arbetslösa?
Eller var syftet uteslutande att garantera de privata matchningsföretagen riktigt goda vinster som dras från våra skattepengar?
En ansvarig politisk arbetsmarknadsminister skulle naturligtvis dra öronen åt sig och återföra landets arbetsförmedling för de mest utsatta till ett system som fungerar, inte bara för de privata matchningsförfetagen utan även för de arbetslösa.
Någon sådan omläggning ser dock inte ut att prioriteras med en konservativ borgerlig regering vid makten och med privatiseringsivraren Liberalernas Johan Pehrson som arbetsmarknadsminister.
Fiaskot bör också bli en tankeställare för Socialdemokraterna. Att låta Centern diktera villkoren och vika ned sig för ett så uppenbart uselt system för att få regeringsmakten har i förlängningen kostat sympatier.
Det har också snabbt öppnad flank för extremhögerns antisocialdemokratiska hatpropaganda.
