När 21-åriga Julia Markström föll igenom ett trasigt gallergolv på LKAB rämnade allt för hennes familj, berättar Arbetet.

Efter en mångårig rättsprocess godtog LKAB slutligen en företagsbot på tre miljoner kronor för arbetsmiljöbrott.

Julias anhöriga lämnades dock därhän. De hade då redan länge fått strida för att få ordning på den ekonomi som sargats under sjukskrivningar och inkomstbortfall, en kamp som bara givit småsummor, betydligt mindre än de tre miljoner kronor som staten fick av LKAB i företagsbot.

Företagsboten är i allra högsta grad berättigad, företagets underlåtenhet att åtgärda de trasiga golven var omvittnad. Men i fallet LKAB blev boten dessutom endast en rundgång. LKAB är ett statligt företag. Staten betalade alltså ut tre miljoner kronor till sig själv.

Och naturligtvis sticker detta i ögonen när Julia Markströms efterlevande samtidigt kämpar för att åter kunna räta upp sina liv.

Arbetsskadeförsäkringen nedmonterad

Förloppet blottar de orimliga följderna av arbetsskadeförsäkringens utveckling. De senaste tjugo åren har den raserats till oigenkännlighet.

Det har skett i takt med att välfärden har monterats ned under högerparoller om att lagstadgade skyddsnät bara utnyttjas av ”lata” och ”arbetsskygga”.

Det är en vokabulär som har övertagits av vår nuvarande arbetsmarknadsminister Johan Pehrson när han i dagarna med kraft förespråkar ytterligare försämringar av vår redan sargade välfärd.

Nedmonteringen av arbetsskadeförsäkringen inleddes i stor skala när den borgerliga Alliansen vann valet 2006.

Året före, år 2005, hade 7300 personer beviljats livränta efter svår skada på arbetsplatsen.

År 2020 var antalet beviljade livräntor nere på endast 900 personer.

Det är en minskning med hela 88 procent, en ofattbar försämring av skyddet. Någon motsvarande minskning av antalet svåra olyckor har ju inte skett.

I stället visar utvecklingen med stor tydlighet den genomklappning som försäkringen har genomgått.

Och i den tid vi nu går in i, när dödsolyckorna åter skjuter i höjden, står vi alltså med en sämre arbetsskadeförsäkring än på decennier och ett mycket eftersatt rättsligt skydd.

Handlingsförlamad regering

Mellan åren 2017 – 2021 dog 220 personer i arbetsplatsolyckor i Sverige. Av dessa 220 händelser drevs endast 24 till rättslig prövning.

16 av dessa slutade med strafföreläggande, fem fall avgjordes i tingsrätten och tre fall drevs till en hovrättsdom.

Övriga 116 fallen hamnade aldrig i någon rättsinstans över huvud taget.

Julias öde och familjens vanmakt efter dödsolyckan sticker ännu mer i ögonen när vi ser hur dagens Tidöregering fortsätter lägga skulden för olyckor på de olycksutsatta själva.

På annat sätt går det inte att tolka den totala stiltje i handlingskraft som arbetsmarknadsminister Johan Pehrson uppvisar när det kommer till arbetsplatsolyckor med dödlig utgång.

Den riksdagsdebatt som slutligen kom till stånd efter den senaste tiden många dödsolyckor genomfördes efter krav från Vänsterpartiet, inte från något av regeringspartierna, och allra minst var det ett krav från Johan Pehrsons Liberalerna.

Johan Pehrson har skäl att avgå

Några egna förslag för att minska dödsolyckorna har Johan Pehrson inte heller lagt. Däremot har han skurit ned anslagen till den tillsynsansvariga myndigheten, Arbetsmiljöverket.

De konkreta förslagen kommer i stället från oppositionen.

Häromdagen lade Socialdemokraterna ett förslag om att minska antalet tillåtna underentreprenörer. Det stora antalet underentreprenörer har pekats ut som en starkt bidragande orsak till den bristande kontrollen som ökat riskerna för allvarliga tillbud och dödsolyckor på arbetsplatser.

Men Liberalerna ställer sig kallsinniga.

Johan Pehrsons Liberalerna leder helt enkelt inte en arbetsmarknadspolitik som försöker motverka döden på svenska arbetsplatser.

I en normal politisk verklighet vore det skäl att avgå.

För att inte fler anhöriga ska behöva uppleva det som Julias anhöriga gått igenom efter arbetsolyckan måste haveriet i svensk arbetsskadeförsäkring få politiska konsekvenser.