Göran Markström har varit skyddsombud på LKAB i Kiruna i tre decennier. Han har gång på gång påpekat att gallergolv som anställda går på, till exempel på arbetsplattformar, är farligt rostiga och sköra.

– Jag stoppade flera ställen, stängde igen en del av verksamheten, säger han om hur allvarligt han såg på rosten.

När det värsta ändå till sist händer är det under hans egen dotters fötter.

Göran Markström klyver ved vid stugan när samtalet kommer den 27 juli 2018. Han, hustrun Kristina och 14-årige sonen Herman har just börjat komma till rätta där, fått ut fiskenäten. Men nu får de slänga sig i bilen mot sjukhuset i Umeå.

Dit har 21-åriga dottern Julia flugits.

Hon jobbar som elektriker på ett bolag som gör arbeten på LKAB. Nu har hon fallit sex meter i LKAB:s anläggning i Svappavaara. Genom ett rostigt galler. 

En grupp människor som sitter på en soffa.
Storasyster Evelina, lillebror Herman och föräldrarna Kristina och Göran saknar ständigt mellansystern Julia, hon vars kommentarer så ofta fick dem att vika sig av skratt.

Respiratorn stängs av

Olyckan har alltså inte hänt i Kiruna där pappa Göran Markström lyft frågan gång på gång, men på samma företag.

I en annan bil sitter Julias storasyster Evelina med sin sambo Björn och Julias sambo Robin. De hör på radion att den unga kvinna som fallit på LKAB har livshotande skador.

Framåt natten, i ett mötesrum på sjukhuset i Umeå, skriker Evelina rakt ut. Hennes pappa Göran håller på att svimma och måste lägga sig ner. Nu rämnar tillvaron för alla i den tajta familjen Markström. Julias liv går inte att rädda.

Sent på natten ställer de upp husvagnen för att övernatta i Umeå. Äter rester av pizzan som Julia bakade med sin syster och deras pojkvänner kvällen innan olyckan.

Nästa dag stängs respiratorn av.

”Hon skulle vilja att vi har roligt”

Fem år senare har livet tvingat sig framåt på många sätt. Det är inte längre oöverstigligt att komma ur sängen, få i sig mat, rasta hunden. Familjemedlemmar har studerat, flyttat och bytt jobb. De jagar och fiskar. 

– Potatisen ska ju upp, sammanfattar Evelinas man Björn Krekula.

– Jullan skulle vilja att vi har roligt, säger Kristina Markström.

Dessutom har Alvin kommit till familjen. Evelinas och Björns pojke reser sig mot möblerna i lägenheten där hans mormor, morfar och morbror bor sedan i somras.

Åtta månader gammal möter han varje ögonkontakt med ett leende och en vinkning.

En man och kvinna lägger en krans på en grav i snön.
Kristina och Göran besöker ofta Julias grav och de berättar om att platsen varit översållad med hälsningar från andra som också sörjer henne.

Besöker moster på kyrkogården

Men saknaden är också ständigt där. Evelina berättar om lyckan när hon och Julia som barn insåg att de skulle bli mostrar åt varandras barn.

– Vi dansade typ krigsdans för vi var så glada över att våra barn skulle ha en moster, vi hade ingen, säger hon.

När Alvin nu besöker sin moster en tisdagskväll i november knarrar snön under de vuxnas kängor och norrskenet sveper över Kiruna, över kyrkogården och Julias grav.

Att hitta en ny, fungerande vardag utan Julia har varit svårt nog i sig. Men familjen Markström tycker att det har blivit än tuffare av att skyddsnätet inte fungerat som de väntat sig. Framför allt ekonomiskt. De är kritiska till hur familjer som mister någon i en arbetsplatsolycka riskerar att få sin ekonomi sönderslagen.

– Man tror ju att man har ett väldigt bra skydd innan man drabbas, säger Göran Markström.

”Känner sådan otrygghet”

– Jag vill inte lämna min man, men om jag hade velat skulle jag inte haft råd under de här åren. Jag är inte längre en ekonomiskt självständig kvinna, säger Kristina Markström.

Före olyckan jobbade hon 85 procent som sjuksköterska, men tänkte snart gå upp på heltid eftersom barnen blivit stora. Tjäna ihop till bättre pension.

Men efter Julias död har hon varit sjukskriven i flera omgångar. Och sedan våren 2020 arbetar hon endast halvtid, hon gjorde om sin tjänst för att orka.

Utöver den lägre inkomst hon får nu tar också den framtida pensionen stryk. Blir hon sjuk är ersättningen låg.

– Jag känner en sådan otrygghet.

En kvinna som håller upp en bild av en kvinna.
”Jag är inte längre en ekonomiskt självständig kvinna”, säger Kristina Markström om hur sorgen efter dottern Julia påverkat hennes inkomster.

”Förlorade våra egna liv”

När Evelina Markström och hennes man köpte hus 2021 fick det bli i Vittangi, sju mil från Kiruna. Annars blev det för dyrt i och med den ekonomiska situation som systerns död lämnat Evelina i.

När Julia föll på LKAB låg hennes storasyster och sov efter nattpasset på samma företag. Hon var anställd där, men hade också börjat studera till sjuksköterska. 

Parallellt med studierna jobbade Evelina Markström fortfarande mycket. Efter olyckan var den kapaciteten borta. Hon fortsatte studierna men fick finansiera dem med fullt studielån.

Efter ett halvår i det nya yrket, hösten 2020, blev hon också sjukskriven för utmattning. Sedan dess har hon ännu inte orkat jobba heltid igen. 

Är det självklart att det är en följd av vad som hänt Julia?
– Ja gud ja, det är ju där det har tagit tvärnit. Att vi förlorade Julia är viktigast, men vi förlorade också möjligheten till våra egna liv som vi levde. 

Miljoner till LKAB:s ägare

Åklagaren ville först att LKAB skulle betala en företagsbot på fyra miljoner kronor, för att ha vållat Julias död genom grov oaktsamhet. Företaget sade sig vara berett att betala två miljoner, man medgav brott men inte att det varit grovt. 

Nästan tre år efter olyckan landade processen i en företagsbot på tre miljoner kronor för arbetsmiljöbrott. Åklagaren slog fast att företrädare för företaget av oaktsamhet vållat Julia Markströms död, då de inte sett till att gallergolvet varit säkert, men släppte yrkandet om grov oaktsamhet.

Gruvjätten godtog boten utan rättegång.

Tre miljoner. Till staten. LKAB:s egen ägare. Familjen tycker att det är högst anmärkningsvärt och olämpligt. 

En man och kvinna som står i snön framför en kyrkogård.

”Har fått strida för allt”

Boten är en sanktion för brottet, inte en ersättning till de anhöriga. Men familjen kan inte förstå logiken. Varför ska staten, som dessutom äger företaget, få betalt och familjen få stora hål i ekonomin när det är deras dotter och syster som ryckts bort?

Det är inte så att familjen inte alls fått kompensation. Snarare har de förhandlat till sig mer ersättning än vad som är självklart.

– Vi är rätt tjuriga allihop när vi sätter i gång, konstaterar Göran Markström.

Men de tycker inte att det borde behövas, utan anser att systemet på något sätt behöver ändras.

– Vi har fått strida för allt. Det är nog inte många familjer som skulle orkat göra det här, säger Kristina Markström.

Försäkringar räcker inte

Familjen konstaterar att priset för att ta striderna har varit högt, det har tagit dyrbar kraft från annat. De upplever inte att det finns någon självklarhet i att få hjälp och säger att man ”står som ensammast när det är som jävligast”. 

LKAB har på flera sätt ersatt dem mer än vad regelverken kräver. Dels med skadestånd högre än praxis. Dels genom att bevilja Göran och Evelina permissioner, betald frånvaro. 

Men de pengarna fyller ändå inte igen de fåror som sorgen plöjt i familjens ekonomi.

Tanken är å andra sidan att ekonomiska konsekvenser av arbetsskador ska skyddas av försäkringar snarare än skadestånd för företaget.

Men familjen menar att de ekonomiska skadorna är oåterkalleliga även om man räknar in ersättningar från de livförsäkringar som familjen och arbetsgivaren hade tecknat.

Ersättningar för den som mist en anhörig i dödsolycka

  • Lagstadgad ersättning. Efter dödsfall kan staten betala en sorts pension till make/maka, barn och i vissa fall sambos. Den ska ersätta en del av försörjningen som den omkomne bidrog med. När dödsfallet orsakats av arbetsskada kompletteras detta med livränta, som kan ge mer pengar.
  • Tjänstegrupplivförsäkring. Finns hos företag med kollektivavtal och ger ersättning oavsett om dödsfallet sker på jobbet. Den ger ett engångsbelopp till i första hand make/maka, registrerad partner och barn, samt begravningshjälp.
  • Kollektivavtalad arbetsskadeförsäkring. Kan ge mer ersättning, bland annat till hushållets fortsatta försörjning, om dödsfallet orsakats av en arbetsskada. De närmast efterlevande, bland andra föräldrar, kan också ersättas för bland annat psykiskt lidande och för inkomstförluster i samband med sjukskrivningar som har samband med dödsfallet.
  • Skadeståndslagen. Om dödsfallet orsakats av ett brott kan anhöriga ersättas för sveda och värk enligt skadeståndslagen. Sedan 2017 är praxis 30 000 kronor per person; främst make/maka, sambo, registrerad partner, barn och föräldrar. 2022 infördes också särskild anhörigersättning på 50 000 kronor, men då ska oaktsamheten som orsakat dödsfallet ha varit grov.
  • Ersättningarna räknas i flera fall av mot varandra, man kan alltså inte bara räkna ihop dem. Det som redan ersatts via till exempel skadeståndslagen eller livförsäkringen kommer inte ersättas också av arbetsskadeförsäkringen.

Stark syskonkärlek

Kristina Markström har också, efter överklagan, fått 40 000 kronor från AFA Försäkring som sköter de kollektivavtalade försäkringarna. Systern Evelina och brodern Herman har nekats ersättning därifrån, eftersom syskonen inte anses vara tillräckligt nära anhöriga.

Evelina har överklagat. 

– Det förändrar en som människa att behöva ta fram stridsyxan hela tiden. Jag vill vara glad och positiv, säger hon och bläddrar i en tjock bunt handlingar om ekonomin och rättsprocessen. 

I ett 38 sidor långt brev till AFA beskriver hon relationen till sin syster. Hur de som barn delade allt, sov i samma säng trots att de hade varsin.

Bifogade textmeddelanden och sociala medieinlägg ger glimtar av en vuxnare vardagsgemenskap med middagar, gemensamma inköp och utflykter. Men de pulserar också av syskonkärlek:

”Utan dig skulle jag inte vara hel”.

”Älskade lillasyster, jag ser fram emot alla år av systerskap framöver”.

En kvinna som håller upp ett papper med ett meddelande på.
”Det förändrar en som människa att ta behöva ta fram stridsyxan hela tiden”, säger Evelina Markström om hur familjen fajtats för ekonomisk ersättning.

”En snäll sköning med humor”

Evelina och övriga familjen lyser upp när de pratar om Julia. Om hur hon fick dem att skratta.

– Hon hade en fantastisk förmåga att uttrycka sig på ett bestämt men humoristiskt sätt. Det fanns inte en människa som kunde ta anstöt av det hon sa, säger pappa Göran.

– När hon var bland människor var ingen i rummet ensam, alla kände sig sedda och välkomna, säger mamma Kristina.

Hemma i lägenheten visar hon foton.

– Visst syns det hur Julia var? Hon var en snäll sköning med humor.

En kvinna som håller i en nallebjörn.
”Visst syns det hur Julia var? En snäll sköning med humor”, säger Kristina Markström.

Tabu att prata pengar

Den största förlusten är självklart att den sköningen inte får leva klart sitt liv.

Därför menar Kristina Markström att det blir tabu, uppfattas som fult, att prata om pengar i den här situationen.

– För pengar är ju inte allt. Och de är inte det, men pengar är en avgörande förutsättning för att kunna leva ett mindre dåligt liv och känna trygghet.

Hon och resten av familjen önskar att det ska finnas ett skyddsnät som på ett mer självklart sätt tar emot för alla som mister en familjemedlem i en arbetsplatsolycka, även om man inte varit beroende av den omkomnes inkomst för sin försörjning innan.

Vill styra om böterna

De har ingen färdig lösning, men vet att de själva väntat sig något annat än det som blev.

– Jag tycker att man ska ersättas, och det utan att behöva strida. Välfärden har varit vårt flaggskepp i Sverige, men jag måste säga att vårt välfärdssystem har svikit oss. Det är nästan så man börjar tycka att det amerikanska systemet, där man stämmer företag på väldigt stora skadestånd, är bättre, säger Kristina Markström. 

Göran Markström tycker att ansvaret ska vila tungt på arbetsgivarna så länge det inte går att visa att den omkomne faktiskt gjort fel. 

Och när företag döms för arbetsmiljöbrott efter någons död tycker han att pengarna borde ta en annan väg än i dag.

– Oavkortat till de anhöriga.

Rädda om varandra

Hans fru håller med, men lägger till att annars bör de gå till en särskild pott för säkerhetsarbete i arbetslivet, till sådant som Göran Markström ägnat alla år som skyddsombud åt. 

Säkerhetstänkandet har hela familjen alltid haft med även i andra sammanhang.

Pappa Göran har månat om trafiksäkerheten när barnen börjat köra själva. Sexåriga Evelina skrev själv en lapp med telefonnumret hem som hon la i lillasysters overallficka när hon första gången fick gå och handla själv. 

När samma storasyster över tjugo år senare fäster sonen Alvins bilbarnstol för att köra från kyrkogården hem till huset i Vittangi längs mörka, snöiga vägar säger mamma Kristina:

– Kör försiktigt nu, det hade Julia velat.

Olyckan på LKAB

  • Julia Markström var anställd hos en entreprenör som gjorde elarbeten hos LKAB när hon klev igenom det rostiga gallergolvet och föll ungefär sex meter i juli 2018.
  • Hon hade sagt upp sig från företaget och skulle börja jobba som lärare på gymnasiets elprogram. Det som skulle blivit första dagen på nya jobbet blev hennes begravningsdag.
  • LKAB godtog sommaren 2021 en företagsbot på tre miljoner kronor för arbetsmiljöbrott i samband med olyckan, det var deras ansvar att förebygga riskerna med rost. Däremot valde åklagaren att inte väcka åtal mot två chefer på företaget som också varit misstänkta för brott.

Lyssna på Arbetets podd Från Golvet