Två år har gått sedan SJ införde kroppsburna kameror för sina tågvärdar. Ännu bär inte Sveriges all personal ombord kameror på bröstet – men så kommer det så småningom bli. Och hittills har de små svarta apparaterna visat sig vara ett vinnande koncept.

– Både när man pratar med våra ombordare och resenärer så tycker egentligen alla att det har ökat tryggheten ombord, säger Marcus Fleetwood, kommunikatör på SJ.

En som nyligen fått sin kroppsburna kamera är tågvärden Emilia Bernera Lindqvist:

– Det var efterlängtat, säger hon och fortsätter:

– Som tågvärd får man höra nedvärderade ord från resenärer hela tiden, men jag har också varit med om sexuella trakasserier och till och med hot om att de ska skada mig.

Och då, säger Emilia Bernera Lindqvist kan det finnas flera fördelar med att kunna dokumentera vad som sker.

Bild: Clara Wanders

Kameror kan provocera

– Den som får kameran i ansiktet blir lite mindre benägen att vara hotfull, säger Henrik Sverin, huvudskyddsombud på SJ AB service.

Det han hört från kollegor är övervägande positivt, kamerorna verkar ha en lugnande effekt.

– Men man får inte heller vara rädd att nämna att det i undantagsfall kan provocera personer, om man får en kamera i ansiktet, lägger han till.

De flesta resenärerna är dock nyfikna, säger tågvärden Emilia Bernera Lindqvist som berättar att hon fått frågor om man, som resenär, blir filmad hela tiden. Men så är det inte.

Kameran sätts i gång manuellt av personen som bär den. Sedan sparas ljud- och bildupptagningen enligt reglerna om integritet och kan användas som bevismaterial om det skulle uppstå en tvist över vad som skett.

Och Emilia Bernera Lindqvist säger att det känns som att hon numera har ryggen fri när situationer uppstår mellan tågvärd och resenär – eller resenärer emellan:

– De påstår ofta att “han eller hon gjorde eller sa si och så” och själv står man där och tänker att det inte riktigt var så det gick till.

Det är inte längre i juridisk mening ord mot ord, säger hon.

Känner sig mer trygg

Någon som inte reagerade lika positivt när hon fick höra om de kroppsburna kamerorna är tågvärden Marie Andersson.

– Min första känsla var “åh nej, inte en till grej att ha!”, säger hon och berättar att hon i tjänst redan bär runt på en hel del prylar. Ytterligare ett moment kändes bökigt.

– Jag hade hört från kollegor att de är rätt stora och tunga, säger hon.

Men efter den första veckan med kameran är hon överraskad:

– Jag har nog känt mig lite mer trygg. Förhoppningsvis avskräcker den från många hotfulla situationer och gör att folk som försöker gratisåka inte vågar tjafsa lika mycket, säger hon och tillägger:

– Första veckan har jag faktiskt lyckats få betalt av alla resenärer som försökt slingra sig.

Hotfulla situationer har blivit en del av jobbet

Både skyddsombud Henrik Sverin och kommunikatör Marcus Fleetwood säger att det är svårt att se exakt hur mycket kamerorna hjälpt att förebygga och avvärja hotfulla situationer. Men tågvärdarnas utsatta position står klar. Särskilt när det ”generella stöket” i samhället eskalerar.

– Gängkriminalitet, narkotika och sociala problem följer med kollektivtrafiken. Det är ju en direkt konsekvens av det sociala klimatet, säger Henrik Sverin.

Marcus Fleetwood håller med:

– Det är inte kopplat till SJ men går så klart ut över många aspekter och där är tågen och vår personal en del av det.

Tågvärdarna Emilia och Marie har båda varit med om många hotfulla situationer, men det är en del av jobbet, säger de.

– Vi har ju ett väldigt utsatt arbete, så enkelt är det. Ett roligt arbete, men händer det något så är det vi tågvärdar som får hantera det. Vi är SJ:s ansikte utåt och kameran hjälper oss att agera som det också, avslutar Emilia Bernera Lindqvist.