Elstöd, utskällning av matjättar och bensinmiljarder. Stora vredesutbrott mot att höja räntan mer från både höger och vänster. Ytterligare ett jobbskatteavdrag. Uddlösa förslag som inte direkt inneburit särskilt mycket andrum men som signalerat att man i alla fall bryr sig.

Men vissa människor verkar samhället ha gett upp på – i alla fall om man ska tolka förd politik. För de allra svagaste i samhället lyfter de styrande inte ett finger.

Inget stöd för hyresgäster, hård åtstramningspolitik i välfärden och, framför allt, inga som helst höjningar av ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen.

Om detta har många människor vittnat, liksom om de orimligt stränga konsekvenser det kan innebära för den som gör fel eller missar ett litet steg eller en ynka dag när det kommer till a-kassa, sjukersättning eller annan form av ersättning. Det visar inte minst en aktuell granskning i Arbetet.

Man ska inte vara beroende av andra

En makthavare kan hyfsat enkelt slå ifrån sig och säga saker som att det står si eller så i socialförsäkringslagen. I praktiken är det inte så enkelt som att hävda ekonomisk nöd. Inte heller är
det så enkelt att navigera i myndighetsvärlden.

I stället hamnar människor i en direkt ekonomisk beroendeställning till en förälder, ett syskon, en partner.

Maktlösa, med ständigt dåligt samvete och en vetskap om att situationen när som helst kan ändras.

Människor i ett välfärdsland ska inte behöva leva på vare sig allmosor eller vara i beroendeställning till en närstående.

Det handlar om anständighet för dem och om en tilltro till den sociala trygghet vi i Sverige säger oss vilja ha. Genom att fler och fler misstror den svenska välfärden blir det dock enklare att presentera alternativ. En vårdapp, en privat sjukvårdsförsäkring, en ovilja att finansiera det gemensamma. Varenda
misslyckande, vartenda människoöde, vidgar sprickan i välfärden.

Alla andra kan brinna

Det som skiljer höger från vänster är hur vi ser på varandra. Ska de som försöker men inte riktigt får till det eller de som inte längre kan jobba kunna räkna med stöd av det offentliga?

Det ska bli mörkare innan det ljusnar. För svenska hushåll väntar ett kompakt vintermörker kantat av höga kostnader efter reallönesäkningar.

Och högern har bestämt sig. Med sin politik signalerar de klart och tydligt.

Ni som inte är produktiva måste bli det eller lösa skiten själva. Den som drabbas blir desperat. I stället för allas rätt till välfärd förflyttas fokus till det individuella.

Så länge ens eget hus är säkrat ihop med de närmast sörjande kan resten av befolkningen brinna.

Så slaktas ett välfärdsland