Ligger och tittar på SVT-serien Husdrömmar dokumentärs första avsnitt med namnet ”Att bära ett hus”.

Första tanken: Vad fan håller karln på med? Han gör allt man lärt sig att inte göra när man jobbar för att inte slita ut sig i förtid.

Han bär och släpar i onödan, bara för att det är mysigt.

Och frun tror att han skulle kunna jobba så resten av livet, säger hon.

Det skulle han inte. Max tio år till på det viset och han är slut.

Släpa byggmaterial i onödan

Missförstå mig inte. Markus Torgeby verkar trevlig och gör sig inte på något vis häftig över att släpa byggmaterial i onödan. 

Men alla dessa artiklar som beskriver att det är ”härligt” och ”inspirerande” att se en medelålders man knuffa en braskamin i djupsnön genom skogen.

”Ren medicin för kroppen”, som Niklas Wahllöf på Dagens Nyheter skriver. Mja…

Det är kanske inte lika inspirerande att hylla polackerna som bygger motsvarande hus i skärgården på de här skribenternas lantställen?

För de jobbar 14 timmar per dag, sju dagar i veckan. Och huset är klart på en vecka.

Orkar inte spela träskfotboll

Varför Markus Torgeby inte kapar till virket hemma där det finns ström och ordentlig såg så att han inte behöver bära upp spillvirke i onödan – det orkar jag inte ha någon åsikt om.

Inte heller varför han inte slänger dit en plyfa-skiva på stock-bron så att han kan gå som folk.

Man gör som man vill.

Men jobbar han på det viset dag ut och dag in i 20, 30 år så lär han inte orka spela träskfotboll med familjen efter jobbet.

Fråga valfri byggjobbare. Mig till exempel.

  • Micke
    jobbat på byggen sedan 1980-talet