Elena tvingades vara fyllechaffis och ta hand om bebis – jobbade som personlig assistent
Personliga assistenten Elena utnyttjades som fyllechaufför och fick ta hand om brukarens bebis. Hon skadade ryggen eftersom brukaren vägrade använda hjälpmedel. Kommunalarbetaren skriver här om en usel arbetsmiljö inom personlig assistans där vissa behandlas som slavar.
Jobbet som personlig assistent var helt okej i början, tyckte Elena, som vill vara anonym och egentligen heter något annat. Men så flyttade brukarens make hem efter att ha varit borta en period.
Brukaren blev gravid och i takt med att magen växte blev jobbet tyngre och tyngre. Hon vaknade ofta på nätterna och behövde hjälp med att gå på toaletten och vända sig.
– Man lyfter henne mycket och det är svårt för henne att ta många steg. Jag lyfte henne till toaletten, det var jättetungt, berättar Elena.
Brukaren vägrade att använda de hjälpmedel hon fått hem som skulle underlätta när hon var gravid.
Tog hand om bebisen när pappan festade
Elena började få mer och mer ont i ryggen. Sedan föddes bebisen. Det blev inte lättare då – nu behövde hon hjälpa till med bebisen också. Brukarens make hade inget jobb men var ofta ute och festade om nätterna och sov till lunchtid dagen efter. Brukaren är så pass rörelsehindrad att hon varken kan hålla själv i bebisen eller vända på henne.
– Man lägger barnet hos henne så att hon kan amma och hjälper till att byta blöja. Ibland på kvällarna skriker barnet jättemycket, då får man försöka lugna ner henne. Det var flera gånger som jag inte visste vad jag skulle göra med bebisen. Pappan gick på disco och jag vaggade bebisen i mer än en timme medan brukaren satt och spelade på mobilen.
Andra gånger fick hon springa mellan brukaren och bebisen, när båda behövde henne samtidigt.
De personliga assistenterna förväntades också ta hand om stöket som maken lämnade efter sig.
– Han kastar byxor och kalsonger på golvet, vi får tvätta både hennes och hans kläder. Man måste vända strumpor till rätt sida och plocka hår från golvet.
Vanligt med otydliga gränser
Det sägs ibland att de personliga assistenterna ska vara brukarens ”händer och fötter”. Uttrycket kommer från Independent Living-rörelsen som var drivande bakom att LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, föddes 1994. LSS utgångspunkt är att personer med grava funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som alla andra, så långt det är möjligt. Personliga assistenter ska alltså hjälpa till med sådant som den funktionshindrade hade kunnat göra utan sitt funktionshinder.
Fredrik Engdahl, tidigare personlig assistent och fackligt förtroendevald för Kommunal, säger att problem med gränserna för vilka arbetsuppgifter som ingår i yrket personlig assistent är ganska vanligt.
– Det är vanligt att assistenten städar hela huset även när brukaren bor hemma hos sina föräldrar. Det kan vara en hel familj som bor i ett stort hus och assistenten har 3-4 timmars städuppgifter varje dag. Det är klart man ska städa, det är en del av att sköta det som brukaren hade gjort om brukaren kunde göra det själv, men ingen förälder skulle tvinga sitt barn att städa 3 -4 timmar om dagen, säger Fredrik Engdahl.
Förväntades dela säng
Hemma hos brukaren där Elena jobbade ville brukarens make då och då gå på krogen. Det ledde till ännu en udda arbetsuppgift för Elena.
– Jag var ofta tvungen att lämna henne själv hemma och skjutsa honom till disco. Jag sa flera gånger att det känns som att jag jobbar som taxichaufför, men hon skrattade bara.
Dessutom förväntades de personliga assistenterna dela säng med brukaren och bebisen när maken var ute, eftersom han sov i assistentrummet när han kom hem och inte fick bli störd.
Elena vägrade, men flera andra gjorde det. När bebisen vaknade fick de personliga assistenterna ta hand om bebisen och fixa med bröstmjölksersättning på flaska för att kunna mata. Detta utan att få betalt, mer än den lilla jourersättningen på knappt 38 kronor per timme eller drygt 76 kronor per timme, beroende på om det gällde vardagsnatt eller helgnatt.
Barnpassning inte okej
Även människor med stora funktionsnedsättningar har rätt att skaffa barn och det kan då ingå i den personliga assistansen att hjälpa assistansanvändaren att utöva sitt föräldraskap. Exakt var gränserna går för hur mycket man kan förväntas hjälpa till med en liten bebis är inte helt tydligt. Men det ska inte ersätta ansvaret som en andra förälder har. Det är alltså inte okej att pappan som saknar funktionsnedsättning är ute och festar hela natten och sover halva dagen och låter de personliga assistenterna ta hand om både hans barn och smutskläder.
En annan viktig princip för personlig assistans är att den ska utföras tillsammans med brukaren. Annars är det inte personlig assistans.
Dessutom får arbetsuppgifterna inte krocka med arbetsmiljölagen. Men i praktiken är det inte ovanligt att de gör det. LSS och arbetsmiljölagen är jämbördiga – men hur gör man då när hur brukaren vill leva sitt liv innebär en dålig arbetsmiljö för de personliga assistenterna? Det finns rättsfall som slagit fast att LSS då får gå före.
LSS gick före arbetsmiljölagen
Ett exempel: 2017 gjorde det regionala skyddsombudet Leif Bäck i Borås en så kallad 6:6a-anmälan, en begäran om åtgärder till Arbetsmiljöverket. Brukaren rökte inomhus så att assistenterna utsattes för passiv rökning. Det saknades också jourrum, assistenterna var hänvisade till en soffa i vardagsrummet.
Arbetsmiljöverket krävde att arbetsgivaren Frösunda skulle komma till rätta med arbetsmiljöbristerna, annars hotade vite. Men Frösunda överklagade till förvaltningsrätten – och vann. Arbetsmiljöverket förlorade även i kammarrätten. Frösunda menade att de inte hade möjlighet att hindra brukaren från att röka och att de inte kunde kräva att brukarens bostad byggdes om för att få till ett jourrum – och domstolarna höll med.
Ibland vinner annan lagstiftning och ibland vinner arbetsmiljölagstiftningen. Jag tror inte att man ska dra för stora växlar på det utan det är en bedömning i varje enskilt fall.
Jessica Smaaland, politisk sekreterare på STIL, ett kooperativ som är en del av Independent Living-rörelsen, är både assistansanvändare, assistansanordnare och driver opinionsarbete.
Ska LSS trumfa arbetsmiljölagen i sådana fall?
– Det är väldigt svårt att svara på, jag tycker det är konstigt att det inte går att lösa. Bostadssituationen är som den är så att ha ett separat jourrum är inte alltid möjligt. Det är ett svårt dilemma, säger Jessica Smaaland.
Samtidigt pekar hon på ett annat problem, att assistansföretagen är så måna om sina kunder.
– Man skulle prata med assistansanvändaren, tycker jag, om det går att röka i ett separat rum och om man kan installera luftrenare. Men om det är ett vinstdrivande företag kanske de är oroliga att förlora sin assistansanvändare.
Jonas Hamark, jurist på Arbetsmiljöverket, poängterar att det också finns domar där arbetsmiljölagen fått företräde framför LSS.
– Ibland vinner annan lagstiftning och ibland vinner arbetsmiljölagstiftningen. Jag tror inte att man ska dra för stora växlar på det utan det är en bedömning i varje enskilt fall, säger Jonas Hamark.
Måste assistansen alltid ske i hemmet?
Flera vi pratar med säger att det ofta går att komma fram till kompromisser, att de flesta assistansanvändare ändå förstår att deras hem också är en arbetsplats och att de måste ta hänsyn till det. Men historierna om när det inte funkar är ändå många.
Eva Schömer, professor i rättsvetenskap, gjorde för några år sedan en studie om personliga assistenters arbetsuppgifter där hon tittade just på hur arbetsmiljölagen och LSS kan krocka. Hon har sett exempel på allt från personliga assistenter som skadar ryggen för att brukaren vägrar använda hjälpmedel till de som fått stå bakom brukaren under en fyra timmar lång middag utan att vare sig få sitta eller äta något.
Hon tycker att i situationer där arbetsmiljön är helt undermålig och arbetsförhållandena inte fungerar över huvud taget så borde man kunna diskutera om assistansen alltid nödvändigtvis måste ske i det egna hemmet.
– Jag är för att man överväger att om det inte funkar i det egna hemmet att man försöker fundera över en annan boendelösning. Men jag vet att det är jättekontroversiellt, säger hon.
Elenas rygg sa ifrån
Hur gick det då för Elena? Till slut blev hon sjukskriven. Ryggen pallade inte längre.
– Det strålade ner i benet, jag hade mycket ont. Jag fick huvudvärk också. På vårdcentralen sa de att jag måste stanna hemma för att det är på grund av jobbet och sjukgymnasten jag har gått till sa att jag måste byta jobb.
När vi pratar med Elena första gången är hon fortfarande anställd, men sjukskriven. Nästa gång har hon hunnit säga upp sig, hon vill aldrig mer tillbaka dit. Nu jobbar hon inom en helt annan bransch och trivs bra.
– Jag fick mycket problem med hälsan av jobbet men nu blir det sakta bättre och bättre. Jag förstår att det berodde på all stress.
Artikeln är tidigare publicerad i Kommunalarbetaren som tillsammans med Arbetet och sju andra titlar ingår i LO Mediehus.