När människor som går till arbetet för att tjäna ihop pengar till mat och hyra dör och inte kommer hem efter dagens slut blir det på sin höjd en notis eller två i tidningen.

Vid den tragiska hissolyckan, där fem arbetare dog, så slogs det på stora trumman.

På alla arbetsplatserna kan det ske olyckor men arbetsmiljön på byggen är en klass för sig. Låt oss jämföra hur arbetsmiljön på ett bygge fungerar jämfört med en fabrik som stått i, låt oss säga 70 år.

Under dessa 70 år har både människor och maskiner såklart bytts ut, men man har också kunnat bygga bort faror och arbetsmiljöproblem. Man har förbättrat och gjort arbetsplatsen säker.

Annorlunda med nytt bygge

När det gäller att starta ett nytt bygge så är det en helt annorlunda situation. Då startar man från noll och inget. I bästa fall börjar man på tom tomtmark.

Varje dag när byggnadsarbetarna kommer till bygget har arbetsplatsen förändrats och därmed även arbetsmiljön.

Till skillnad från en fabrik som stått över decennier börjar vi i byggsektorn varje dag med en förändrad arbetsplats och med det nya risker för olyckor och dödsfall. 

Våra arbetsplatser är därmed farligare och då måste vi också konstatera att vissa upphandlingar är sämre för arbetsmiljön än andra. Det är ett problem.

Tre olika byggen

Nedan redogörs för tre olika byggen:

  1. Ett byggledningsföretag har vunnit upphandlingen. De har ingen egen personal. Byggnadsarbetarna är anställda på svenska eller utländska bemanningsföretag, de är f-skattare, många på östeuropeiska företag.
  2. Ett, på pappret, vanligt byggföretag har vunnit upphandlingen. De använder sig av ca fem egna anställda sedan fyller de på med byggnadsarbetarna som är anställda på svenska eller utländska bemanningsföretag, de är f-skattare, många på östeuropeiska företag. 
  3. Ett vanligt byggföretag har vunnit upphandlingen. Företaget har egna anställda byggnadsarbetare. De anställda känner varandra, de känner till rutiner och regler. De talar med andra arbetare såsom målare, mattläggare och rörmokare. Detta bygge har störst möjlighet att klara arbetsmiljön.

Arbetsmiljöansvaret ligger på arbetsgivaren. I de två första exemplen förmedlas regler och rutiner mellan chefer och tjänstemän.

Det förmedlas likadant i det tredje exemplet – men informationen stannar inte där. De anställda på byggföretaget, som vet vad som gäller, pratar med sina kamrater som arbetar hos underentreprenörerna.

Det ger en helt annan förståelse vilket ledet till att fler kan och tar ansvar för både arbetsmiljön och själva bygget. Och vi vet att risken är betydligt större på de två förstnämda exemplen.

Proffstyckare har missat Byggnads

Allehanda proffstyckare, politiker och journalister hade väldigt mycket åsikter, som om problemet var nytt. Bevisligen har de aldrig läst en rad om vad Byggnads framfört under snart 20 års tid: att det snart går åt helvete på riktigt.

Vi har haft presskonferenser, skrivit debattartiklar, medverkat i reportage och debatter. Vi har gjort allt för att belysa hur ruttet det är på många byggarbetsplatser.

Inte ens efter att en järnvägsbro rasade under pågående gjutning och tolv arbetare skadades blev det någon nämnvärd debatt.

Det är inte annat än tragiskt och bedrövligt att vi inte får ett stopp på detta. Arbetare dör och företag fortsätter att tjäna pengar genom fusk. Sverige har alldeles för liberala regler på arbetsmarknaden.

Byggföretagen är inte villiga att på riktigt komma till rätta med problemen. Det skulle riskera deras vinst. Men vinsten får aldrig vara viktigare än att arbetare ska komma hem levande efter arbetsdagens slut.

  • Kim Söderström
    ordförande Byggnads GävleDala