Varken malmen eller julfirarna kommer fram till jul
Mer än privatiseringar på spel när tågen havererar, skriver Arbetets ledarskribent.
Nu är det jul igen och vad är väl en jul utan minst ett haveri? Problem och brister har det varit gott om 2023. Klimatet, arbetsplatsdöd, kostnadskris.
Men till och med Romina Pourmokhtaris felsägningar och tillkortakommanden övertrumfas av vad som sker på svensk järnväg.
SJ dras med akut tågbrist efter att en besiktning visat på fel och brister som krävde att ett antal tåg togs ut drift med omedelbar verkan. Förra veckan kantades av inställda avgångar, försök till ombokningar och stor irritation.
Och tågresenärer med hopp om att fira jul med sina familjer håller andan, kommer mitt tåg ställas in?
Tågproblemen drabbar många
Tågproblemen drabbar betydligt fler än julfirare. LKAB:s malmtransporter mellan Kiruna och Narvik står helt stilla efter att ännu ett tåg spårat. Trafikverkets prognos har ännu en gång spruckit och med den drömmen om att få i gång trafiken innan årsskiftet.
Kostnaden för uteblivna leveranser? Uppemot en miljard, alltså 1000 miljoner bara i år, enligt DN.
Givetvis är det bra att Trafikverket arbetar för att få ordning på det och att statens haverikommission också är på men det är ju liksom sånt här man får räkna med när man tummar på underhåll.
Men som vanligt är det svårt att tänka steget längre och se gemensamma investeringar som just det: investeringar.
Investeringar i att malmen levereras, att frugan kan jobba i grannkommunen eller att själv komma fram till familjen i jul.
För det är just eftersatt underhåll och uteblivna investeringar som är problemet när det kommer till tågen.
Riksrevisionen kritiserade förra regeringens prioriteringar och menar att kostnaderna dragit i väg. Huruvida den förlorade miljarden i norr räknas eller inte spelar dock roll.
Orkar vi lyfta blicken?
Antingen räknar vi på kostnader kopplade till tågen och nöjer oss med att konstatera den samhällsekonomiska förlusten de kan komma att innebära här och nu.
Eller så orkar vi lyfta blicken bortom den enkla kalkylen och ser vinsterna.
Minskat klimatavtryck, industrisatsningar, sysselsättning, semesterresor och turism. Och, faktiskt, bekvämlighet och punktlighet; de faktorer som spelar roll om folk ska ställa bilen.
Till och med Damberg och Andersson, som ännu inte släppt det finanspolitiska ramverket, gick på S senaste kongress med på att bortse från snålhetsen när det kom till klimatsmart infrastruktur.
Men skit i det, säger högern. Det viktigaste är att banta staten för sakens skull. Om det sedan innebär att ersätta den med en utländsk riskkapitalist så är det väl bara en bonus.