Idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet har genom historien utnyttjats för att göra politiska poänger, bygga en kulturell identitet och för att bygga nationell gemenskap. 

Ett välkänt exempel är OS i Berlin 1936 som journalisten Sven Jerring senare skulle kalla för det första attentatet mot idrottens grundidé om fred och försoning. Invigningen inför 100 000 åskådare skulle snarare kunna liknas vid en propagandashow för det nazistiska Tyskland. 

Även Mussolini identifierade tidigt idrotten och särskilt fotbollens kraft i det italienska samhället och hur den kunde utnyttjas för att bygga en kollektiv kulturell identitet.

Italien stod som vinnare på hemmaplan i den andra världscupen i fotboll någonsin år 1934, och Mussolini tog tillfället i akt att visa upp sin styrka och föra fram sin propaganda. 

Drygt 90 år senare ser vi hur historien upprepar sig, och idrotten politiserats mer än någonsin. 

Annekterade Krim vid OS

När Ryssland stod som värdland för OS i Sotji 2014 valde man att annektera Krim samma dag som spelen avslutades. Framför hela världens ögon.

Konsekvenserna blev små, och 2018 kunde Ryssland återigen stå som värdland för ett internationellt idrottsmästerskap, fotbolls-VM. Nu skulle ett öppet, inbjudande och välkomnande Ryssland visas upp för världen. 

För miljontals människor är fotbollen en tillflyktsplats i vardagen där man får släppa allt i livet som är jobbigt och svårt och bara gå upp i fotbollen.

En glidtackling i exakt rätt ögonblick, en lyckad överstegsfint eller ett avgörande mål i slutminuterna. Det är aktioner som förtrollar och i stunden får oss att släppa allt annat. 

Det gör det också till ett effektivt verktyg för propaganda.

Tusentals döda – fantastiskt spel

År 2022 stod Qatar som värdland för fotbolls-VM. Trots att det förekommit rapportering om mutor, stora problem med brist på infrastruktur inför mästerskapet som fick spelas på vintern i stället för på sommaren och tusentals döda migrantarbetare så skulle “världens bästa VM genom tiderna” spelas i det lilla landet i mellanöstern. 

Och visst blev det ett fantastiskt VM. Världen charmades av Marockos framgångar, Richarlisons mål och en VM-final som innehöll precis allt.

Till slut fick Lionel Messi lyfta VM-bucklan för sitt Argentina. Det skulle leda till att han fick ta emot sin åttonde Ballon d´or, priset för årets bästa fotbollsspelare. Trots att han annars håller till i amerikanska MLS, som inte är mycket för världen. 

Ett år senare pratar ingen om de döda migrantarbetarna, demokrati eller mänskliga rättigheter. En vinst för sportswashingen igen. 

Flest dödsstraff i världen

Till VM 2034 finns det bara en nation som har ansökt om att få stå som värdland. 

Det är ett land som deltagit i kriget i Jemen där tusentals barn och civila dödats genom bombningar av sjukhus, bostadsområden och skolor. 

Ett land som enligt Amnesty är ett av de länder som utfärdar flest dödsstraff i världen, och inte sällan på offentliga platser. Som 2018 avrättade minst 149 människor, varav hälften för narkotikarelaterade brott. 

Ett land där öppna kritiker kan dömas till tortyr och långa fängelsestraff, och där ett mord beställt från högsta ort på journalisten Jamal Khashoggi nyligen skakade om världen.

VM 2034 kommer med största sannolikhet spelas i Saudiarabien. 

Världen kommer sitta fängslade och se vackra mål, kluriga finter och häftiga dueller. Vi kommer alla glömma avrättningarna, kriget och förtrycket mot oliktänkande. 

Tänk vad fotbollens magi kan göra med världens folk.