Vi börjar med det uppenbara. Hamas urskillningslösa terror i södra Israel är kall ondska från början till slut. Alla försök att förklara slaktandet, kidnappningarna, det gränslösa övervåldet mot civila med situationen för palestinier smakar död.

Det är inte de förtrycktas desperation som ytterst är Hamas drivkraft. Det är antisemitism och radikal islamism.

Det betyder dock inte att det inte existerar en desperation i friluftsfängelset Gaza.

Mellan 2007 och 2021 dog 839 patienter eftersom Israel inte tillät dem lämna Gaza för att få vård. Arbetslösheten i Gaza är 47 procent och strömmen är i genomsnitt avstängd i 11 timmar per dag.  En invånare i Gaza förbrukar blott tre liter vatten per dygn i genomsnitt.

2022 levde 65 procent av alla Gazabor under fattigdomsgränsen och fyra av fem barn uppger att deras vardag är präglad av sorg, rädsla och förtvivlan.

Allt detta var situationen innan Hamas provocerade fram ett nytt krig. Sedan dess har allting blivit värre.

100 barn bombas till döds varje dag

Men Israels offensiv mot Hamas drabbar inte bara terroristerna som utförde skändligheterna. Över 100 barn om dagen bombas till döds i Gaza, enligt uppgifter. Om hjälp inte kommer in i Gaza är risken stor att ännu fler barn kommer att dö av uttorkning, varnar FN:s flyktingorganisation för palestinier.

Människorättsorganisationen Addameer larmar om att palestinska fångar i israeliska fängelser nekas träffa sina familjer och advokater, att de förvägras kommunicera med omvärlden, inte har tillräcklig tillgång till elektricitet eller vatten.

Israel har i en handvändning återkallat tusentals palestinska arbetstillstånd. Det har bidragit till att löntagare från Gaza plötsligt befinner sig i Israel illegalt. Tusentals av dem sitter nu i fångläger, enligt människorättsorganisationen Gisha.

I skuggan av våldet i södra Israel och Gazaremsan ökar också våldsamheterna på Västbanken. Redan innan Hamas terror har 2023 varit ett av de värsta åren på länge för palestinier på Västbanken. I fjol mördades över 150 palestinier av israeliska styrkor och bosättare.

Israel beväpnar landroffare

Det är en illustration av hur Israel backar från den tvåstatslösning som fram till andra intifadan var inom räckhåll. De illegala bosättningarna ökar i antal, storlek, styrka och ambitionen från Israels högernationalister är uppenbart total kontroll över de palestinska områdena.

Enligt FN har över 1 600 bistånds­finansierade byggnader förstörts sedan 2009. Den har månaden har invånare i minst sju palestinska byar i det av Israel kontrollerade område C på Västbanken fördrivits av israeliska bosättarmiliser som den israeliska regeringen nu beväpnar.

– Det vi ser nu är det mest framgångsrika markrofferiet sedan 1967, har den israeliska aktivisten Yehuda Shaul sagt.

Det som ska vara Palestina styckas till obrukbarhet och förnedring.

Hur kommer detta sluta? Logiken talar för att Israel i sinom tid förklarar att man segrat i Gaza. I den bästa av världar är är gisslan då fri och oskadd.

Men krigssegern kommer utropas först när fienden gett upp inför övermakten. För att alarmerande många i civilbefolkningen utsatts för svält eller dödats. När tillräckligt mycket av samhällsväven – skolor, religiösa byggnader, sjukhus, infrastruktur och så vidare – smulats sönder.

Nöden i Gaza upphör inte

Men i 17 år har Gaza varit satt under blockad. Under dessa år har ödeläggande krig och konflikter brutit ut gång efter annan. Att det gynnat israelernas trygghet eller människorna som bor i Gaza är svårt att hävda. Utsvältningen av Gaza har inte, som planerat, drivit folket att resa sig mot Hamas. Blir det skillnad nu?

Kanske, men precis som Ingvar Persson skrivit i Aftonbladet så kommer människorna i Gaza finnas kvar, även om Israel når sina mål den här gången. ”Nöden och hopplösheten för palestinierna upphör inte även om de israeliska trupperna lyckas gripa eller döda varenda Hamas-soldat och varenda Hamas-ledare”.

Det känns tröstlöst att skriva det, men om Israel önskar något mer än eldupphör så måste världen förmå nå fram till fredssamtal för den tvåstatslösning som är hela förutsättningen för att dödandet någonsin ska ta slut i regionen.