KOMMENTAR. För två veckor sedan publicerade DJ:n, youtubern och influencern Anis Don Demina en video i serien Historien om: på sin youtubekanal.

Avsnittet handlade om Anders Behring Breiviks attentat på Utöya.

“Okänsligt”, tänker jag såklart, så fort jag ser thumbnailen. Men egentligen inte mer okänsligt än en majoritet av all like och views-orienterad true crime i det snabba, kalla contentsamhället.

Det känns i allmänhet moraliskt skevt att göra content av, och därmed tjäna pengar på mord.

Jag tänkte därför främst att min kritik mot Anis video skulle grunda sig i hans ekonomiska intentioner med den, men att den i övrigt skulle vara relativt intetsägande. Ett tappert försök att skapa innehåll.

Kavalkad av hjärnröta

Redan videons första minut är tyvärr en kavalkad av hjärnröta. Jag skulle helst, för att verkligen kontextualisera, vilja transkribera hela introt, men jag väljer hellre några av mina absoluta favoritcitat:

“Det här är historien om mannen som enligt utredningar bedömdes tillräckligt frisk i skallen.”

“Vad var det egentligen som gick snett i Anders liv?” Behring Breivik hade en helt normal medelklassuppväxt utan vare sig våld eller närvarande psykisk sjukdom.

“Hur skapas ett sånt här monster i ett välmående land som Norge?” Ett land verkligen helt okänt för sin produktion av vita nazistkillar som mördar folk. I Norden – en region som absolut inte är känd för sina problem med nazism.

Så oseriöst att det känns som satir

Sist men inte minst, den otroliga formuleringen “Han ville förinta nästa generations ledare” – som om Breiviks största fiender och mål bara var vilka politiskt engagerade ungdomar som helst, enbart för att de en dag möjligtvis skulle kunna få vilken politisk makt som helst.

Jag menar: nazister om några är väl kända för att inte motsätta sig konceptet “ledare”?

Resten av videon består av att Anis berättar händelserna, dådet, och varje enskilt mord på ön i minsta detalj, på ett så oseriöst sätt att hela videon känns som satir. 

Ljudeffekter i form av skottljud och avlägsna skrik varvas med dramatiska inzoomningar på Don Deminas ansikte när han berättar om hur Breivik skjuter tonåringar i huvudet. 

Man får på ett väldigt äckligt sätt verkligen följa honom steg för steg, mord för mord runt ön.

Och visst är bilderna starka, men det är knappast influencerns förtjänst. Jag blir tårögd när han visar upp klipp från skrattande ungdomar på Utöya. 

Sedan förstör Anis allt med den otroliga meningen: “Hade jag varit en politiskt engagerad kille i Norge, hade jag kunnat dö i attentatet.” 

Trött på synen på högerextremt våld

Jag är faktiskt otroligt trött på synen på högerextremt våld som “en attack mot hela samhället”, “hela demokratin” och “oss alla”.

När NMR demonstrerar utanför judiska skolor i Sverige är det inte en attack mot hela skolväsendet.

Det finns en anledning att det var Arbeiderpartiets ungdomsförbund som anfölls och inte några andra. Det finns en anledning till att Breivik kallade sig antikommunist i telefon när han ringde polisen för att lämna in sig själv – inte antidemokrat.

Dessutom refererar Don Demina konsekvent till Breivik som “invandringskritisk” och “islamkritisk”, vilket känns som att beskriva Pulse-massmördaren Omar Mateen i Orlando som någon som “värnar om familjen”.

Nazismen är inte ett hot mot oss alla. En majoritet av den vita, straighta, lydiga svenska medelklassen hade kunnat leva normala, glädjefyllda och fria liv i Breiviks utopi.

Allt man behöver göra är att blunda för våldet.

Vi andra har inte det privilegiet. Det finns politiska krafter vars enda mål är att fullkomligt förinta oss. 

Minnesdag för Björn Söderberg

Den tolfte oktober var det minnesdagen för Syndikalisten Björn Söderberg som sköts till döds i sitt eget hem efter att ha kontaktat sin arbetsledning om att en av hans medarbetare var en aktiv nazist.

Björn Lindberg Hernlund och Hampus Hellekant mördade Björn Söderberg, inte för att de hatade “samhället” eller “mänskligheten”, utan för att han var syndikalist och övertygad antifascist, och för att de var nazister.

Jag avslutar med att citera poeten Johan Jönson:

Men
ingen skitpoesi i världen
uppväcker Björn Söderberg från de mördade
Vad göra?
Jag vill hämnd.
( . . . )
Dom hatar oss.
Det är inte en fråga om upplysning.
Det handlar om motstridiga intressen
och liv och död.