Så har vi fått höstens första stora reaktion på regeringens nedskärningsbudget.

Region Sörmland varslar 700 anställda, de allra flesta inom hälso- och sjukvården.

Personalstyrkan ska inte vara större än vad den var 2019. Satsningarna som gjorts på att anställa fler under och efter pandemin ska raderas ut. Ett underskott på 1,2 miljarder måste hanteras och då blir det så här.

Precis som för hushållen så skenar kostnaderna för kommuner och regioner. Lokalhyrorna blir dyrare när räntan går upp, sjukhus- och skolmaten blir dyrare när matpriserna stiger, kostnaderna för uppvärmning av sjukhus ökar när energipriserna skjuter iväg.

Svantesson vill ”effektivisera”

Och precis som när det gäller hushållen så är regeringen tämligen ointresserad.

I budgeten kompenseras inte välfärden tillräckligt för kostnadsökningarna och i stället har finansminister Elisabeth Svantesson uppmanat till ”effektiviseringar”.

Det betyder att det blir nedskärningar men att kommuner och regioner får se till att färre anställda gör samma jobb. Ungefär det sker nu i Sörmland.

Att skattesänkningar är Moderaternas raison d’être är det som det är med. Men tvingade av levnadsomkostnadskrisen fick partiet ändå dra tillbaka den skattesänkning som skulle ge höginkomsttagare flera miljarder i sänkt skatt.

Alla löften har svikits

I samma veva borde Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson slagit fast att sjukvården – det var svenska folkets viktigaste fråga i valrörelsen – skulle värnas och stärkas.

Bättre arbetsvillkor, fler utbildningsplatser, fler kollegor, fler vårdplatser är ju precis vad som skulle behövas.

I stället fick vi sänkta bensinskatter som bara gör oljebolagen glada och ännu mer hjälp till den som vill köpa städhjälp.

Alla löften som gavs under pandemin om att välfärden framöver skulle komma först har brunnit upp.

Redan i dag går sjukvårdspersonalen på knäna. Hur kommer det se ut om ett år, om två, när Ulf Kristerssons stålbad tvättats in i varenda vårdcentral, närakut och lasarett? När lågkonjunkturen nu beräknas bli både djupare och mer utdragen?

En förvärrad välfärdskris är Tidölagets första stora avtryck.