Det är september 2023 och statsminister Ulf Kristersson är trött på splittring.

Det fick vi veta både under tisdagens regeringsförklaring och onsdagens partiledardebatt. Samla och ena, det är vad han och hans regering vill.

Just nu samlar de drygt 25 procent av väljarna.

Det går förstås att driva med Kristersson (det är det mycket lätt att göra) men i hans nygamla anslag om att han är en samlande gestalt syns också konturerna till ett politiskt projekt för vår illusionslösa tid.

Det är inte exakt det projekt som Expressens Susanna Birgersson anför i en ledare – ”nämligen att strama åt migrationen, att komma åt skuggsamhället, att återupprätta lag och ordning i hela landet” – utan ett projekt som förvaltar den inomborgerliga besvikelsen.

Attackerna mot oppositionen kommer öka

Utöver opinionssiffrorna ser vi ser redan hur det knakar: läckor från regeringskollegor om att Ebba Busch inte håller måttet, ångestvrålet över uteblivna skattesänkningar för stenrika, en enad rörelse av välfärdsfack som protesterar mot planerade angiverilagar…

Lägg till detta en stigande frustration över att det inte blir ny kärnkraft, att skjutningarna och sprängningarna inte avtar, att skuggsamhället är intakt och att konjunkturen inte blir bättre.

Det måste man hantera på något sätt.

Därför kan vi räkna med att pladdret om att Ulf Kristersson är en enandets man i paritet med Garibaldi kommer öka.

Därför kan vi också räkna med att personangrepp och smutskastning mot oppositionella och andra bråkstakar kommer att öka i omfattning.

Rut-städerskor i stället för lärare

Sociala och politiska konflikter ska suddas ut och nåde den som har den dåliga smaken att tala om hur regeringen svikit sina vallöften, hur de underfinansierar välfärden, hur de misslyckas med socialpolitiken, lämnar hushållen i sticket, låter skolorna gå på knäna men subventionerar rikas städhjälp. Hallå Moderaterna håller faktiskt på att samla ett land!

Det är i det perspektivet man måste se vad regeringen har för enighetsskapande politik puttrande.

Just nu utreds om man kan knäcka Socialdemokraternas organisering och finansiering med ekonomin som vapen och om man kan kringskära den facklig-politiska samverkan.

Regeringen vill också begränsa den akademiska friheten genom att korta mandatperioden för universitetens styrelser. Och man tänker begränsa civilsamhällets möjligheter att arbeta genom att strypa bidrag.

Så kan man kortsluta de maktcentrum som skulle kunna samla och förvalta missnöjet mot regeringen Kristersson.

Eller, som det heter på regeringssvenska: splittrar Sverige.