KOMMENTAR. Ibland tänker jag att det finns två litteraturvärldar. I den värld som jag väl tillhör, och som man kanske kunde kalla för den traditionella litteraturvärlden, är det alltid dystra miner och krisrapporter. 

Författare kämpar med det inkomstbortfall som ljudbokens segertåg inneburit och på kultursidorna vittnas det om ett allt kärvare klimat för oberoende aktörer. Att vara litterär mångsysslare blir allt svårare. 

För ett par decennier sedan kunde författare som inte sålde som smör skriva kritik och krönikor för att hålla grytan kokande. I dag är det i stället kritikern och krönikören som måste hitta sidogig för att få siffrorna att gå ihop. 

Men åtminstone en inkomstkälla finns kvar – de skrivande människorna. 

Allteftersom det skönlitterära skrivandet blivit en folkrörelse har också allt fler tjänster växt fram för den som är beredd att betala för att utvecklas i sitt skrivande. 

Och kanske är det här befogat att tala om en andra litteraturvärld, som lever lite vid sidan av men vid det här laget är en rätt stor bransch i egen rätt. 

Ta hjälp av skrivcoacher

För utöver den klassiska skrivarskolan kan den som vill skriva en bok nu också ta hjälp av skrivcoacher för att komma i gång eller privatlektörer för att vässa manuset. 

Och för den som inte lyckas få ett traditionellt förlag att se storheten i ett manus man själv tror på är det idag inte särskilt svårt att hitta ett så kallat hybridförlag. 

De ger ut boken i utbyte mot att författaren delfinansierar utgivningen – och i en ideal situation också får en större del av vinsten. 

”De skor sig på människors författardrömmar”. Har du läst en artikel eller en diskussionstråd på nätet om hybridförlagens vara och icke-vara har du förmodligen också hört den där indignerade formuleringen susa förbi. 

Men är det nödvändigtvis så fel? 

Trött kritik

Peter Norrman, grundare och vd för bokutgivartjänsten Vulkan, tycker inte det. I en text på Dagens Opinion bemöter Norrman vad han betraktar som en trött kritik på tomgång. 

Varför ska just hybridförlag och tillhörande tjänster problematiseras när folk är beredda att betala för att bli bättre på andra hobbys?  Det är trots allt ingen som ”tycker att den som betalar för att ta sånglektioner för att utveckla rösten är lurad att förvänta sig en lysande internationell karriär som nästa Beyoncé”. 

Och borde ”inte golfklubbar vara försiktiga så att de inte underblåser falska förhoppningar”?

Visst har han en poäng. Idén om att just skrivande är något som överhuvudtaget inte kan läras ut eller förbättras i samtal med andra är stark och ytterst sett sprungen ur romantiken. Det är ju inte som att det inte har funnits en snarlik kritik mot skrivarskolor i decennier. 

Men Norrmans jämförelse gör inte riktigt reda för de problem som den här andra litteraturvärldens snabba expansion inneburit. 

För vad jag vet behöver inte den som vill anlita en sångpedagog eller en golflärare först sovra bort en stor grupp människor som kallar sig experter, men vars egna erfarenhet begränsar sig till karaoke på fyllan eller några rundor minigolf. 

Vet inte vad de talar om

Den som hänger lite i de större skrivargrupperna på sociala medier kommer förr eller senare stöta på människor som vet att ta betalt men inte nödvändigtvis vet vad de talar om. 

Det kan till exempel röra sig om en skrivkurslärare som förklarar att den särpräglade stilen i Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo beror på att Smirnoff hade så bråttom att skicka in manuset att hon inte hann med att rätta språket. Okej.

Ett ännu större problem uppstår när aktörer ser ut att glida på sanningen. För nog vore det ett problem om allt fler sångpedagoger hade börjat erbjuda tjänster under förevändningen att kunna erbjuda vägen till en internationell karriär? 

För den som drömmer om att få se sin bok bli till film finns till exempel Script 46, ursprungligen knutna till hybridförlaget Ekström & Garay men numera i ett strategiskt samarbetsavtal med Hoi Publishing. De är bland annat är behjälpliga med att omvandla din bok till ett synopsis för film och TV. 

Den som loggar in på Script 46:s hemsida möts av uppmaningen: ”Förverkliga din dröm”. Eftersom vi tittar på mer streamad TV än någonsin är bolag som Netflix, HBO och CMore ”ständigt på jakt efter nya intressanta manus att omarbeta till film och serier”. 

Kanske har du på känn att din bok har potential? Script 46 hjälper dig att omvandla din bok till ett manus eller ett synopsis som intresserade produktionsbolag kan läsa. 

Knappast bedrägeri

Så vad är problemet? Det är ju knappast fråga om bedrägeri. Nej, men det är inte heller någon särskilt realistisk bild av verkligheten företaget målar upp. 

Visst, det har funnits ”en stark och stadigt växande trend att adaptera existerade [sic] böcker till rörligt [sic] media”. Även om allt fler talar om att streamingbubblan håller på att spricka är det absolut så att det finns fler aktörer i den svenska film- och Tv-branschen idag än för femton år sedan. 

Men det som är gemensamt för Netflix filmatisering av Jerker Virdborgs ”Svart krabba”, HBO:s tv-serieversion av Fredrik Backmans ”Björnstad” eller C Mores satsning på Hans Koppels ”Vi i villa” är ju att det rör sig om titlar och författarskap som redan var välkända. 

Det krävs ett ganska rejält hopp i tanken för att utifrån detta landa i slutsatsen att internationella produktionsbolag skulle vara intresserade av din egenpublicerade bok eller outgivna manus. 

Vilket Script 46 alltså framhåller som en möjlighet. 

Nog fan är detta att underblåsa falska förhoppningar, i synnerhet om det är du som bekostar vågspelet snarare än Script 46 som betalar för att få option på din bok. 

Snabblån hos Lendo

Exakt vad tjänsterna kostar, och hur villkoren ser ut om de faktiskt skulle resultera i en film eller TV-serie, framgår inte av hemsidan – men åtminstone fram till början av 2022 erbjöd Script 46 möjligheten att finansiera arbetet med snabblån hos Lendo. 

Då får man dock, i rättvisans namn, draghjälp av bolagets starka sociala medier-närvaro: en Facebook-sida med tretton följare och ett avstängt Twitterkonto.

Så är det fel att ta betalt för att erbjuda sina tjänster till de som vill utvecklas i sitt skrivande? Nej, det är klart det inte är. Men för de aktörer som vill bli tagna på allvar är det hög tid att ta fram etiska riktlinjer och certifieringar. 

Vem som helst får kalla sig privatlektör eller skrivcoach och så bör det nog förbli – men kanske är det dags att införa någon form av kompetensprövning för att särskilja seriösa aktörer från fullständiga amatörer. 

På samma sätt borde de hybridförlag som vill betraktas som etiska och seriösa kraftigt markera mot de målar upp orealistiska glädjebilder och återkommande vägrar svara på underbyggd kritik. 

Och för oss som snarare hör hemma i den första litteraturvärlden gäller det att faktiskt granska den här världen av och till – för allt som har växt fram i det tysta är vare sig särskilt trovärdigt eller schysst.