En vanlig minister gör, liksom de flesta andra människor, ett misstag i taget, med den stora skillnaden att en ministers misstag påverkar långt många fler än när du eller jag råkar klämma fingret i bildörren.

Annat är det när Johan Pehrson, Sveriges arbetsmarknadsminister, ska uttala sig om arbetsmarknaden. Då görs misstagen i kvadrat.  

Efter nyheten att SJ, på grund av banarbete och personalbrist, helt slutar köra tåg mellan Göteborg och Malmö i sommar satte arbetsmarknadsministern händerna på tangentbordet: 

“Inga SJ-tåg mellan Skåne och Göteborg i sommar. Det är helt sjukt faktiskt. Hundratusentals arbetslösa. Ändå går inte tågen på grund av lokförarbrist. Med regeringens politik kommer det inte vara lika fett att vara arbetslös. Bidragsreform. Utbildningslinje. Arbetslinje. Punkt”

Så säger kanske killen vid grillen, men inte en arbetsmarknadsminister. Pehrson låter påskina att de inställda tågen beror på lata arbetslösa, vilket naturligtvis är långt från verkligheten. 

Han borde veta att att med det ordinarie regelverket ger a-kassan som mest 14 000 kronor i månaden.

”Borde praoa som arbetslös”

Kritiken lät inte vänta på sig. Vår minister hanterade den inledningsvis med att masstweeta ut länkar till platsbanken för lediga lokförartjänster. 

Teresa Carvalho, arbetsmarknadspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, var snabbt ute och påminde Pehrson om att lokförare är ett yrke som kräver yrkesutbildning, en av utbildningsformerna Pehrson själv varit med och dragit ned med 20 000 platser. 

Regeringspolitiken på området har också kritiserats hårt från arbetsgivarsidan. I Svenska dagbladet kallade man det ett löftessvek i julas.

Lokförarutbildningar rapporterar om ett rekordhögt söktryck. Trafikverksskolan hade 1500 sökande på 36 platser inför terminstart.

TCO:s ordförande Therese Svanström uppmanade å sin sida Johan Pehrson att praoa som arbetslös. 

Efter att lokförare i Stockholm aviserat om en vild strejk närmaste dagarna, i strid med fredsplikten, är man nära att önska att Pehrson inte bara praktiserar som arbetslös utan gör det till sin heltidssysselsättning.

Sliter sönder arbetsmarknaden

För att låna Pehrsons egna ord: helt sjukt om detta ska föreställa regeringens arbetsmarknadspolitiska lösning på lokförarbristen. Dra ned på utbildningsplatserna med ena handen, med den andra anklaga människor med a-kassa för matchningsproblematiken. 

Sverige har fått en arbetsmarknadsminister som sliter sönder och isär arbetsmarknaden han är satt att styra. 

Den möjliga strejken i Stockholms pendeltågstrafik beror på helt andra saker än SJ:s problem på sträckan Göteborg-Malmö, men naturligtvis ser all tågpersonal en ansvarig minister som varken förstår deras yrkeskompetens eller vardagen på arbetsplatsen. 

I Stockholm ska lokförarna bli ensamarbetare, tågvärdarna ska tas bort. En säkerhetsfråga säger både fackförbund och de förare som nu planerar strejk. 

Under söndagen körde dessutom förhandlingarna mellan lokförarnas fack Seko och Almega Tågföretagen fast. 

En ond brist-spiral

I den rådande lokförarvardagen kan körscheman kommuniceras ut med så kort varsel som en enda dag. Testa att planera liv och familj med sådana villkor. 

Ändå undrar arbetsmarknadsministern alltså varför det med knappa utbildningsplatser och med hela livet gisslantaget av tågbolagen är svårt att locka lokförare.

I förhandlingarna med Almega har Seko krävt minst 14 dagars varsel när det kommer till lokförarnas scheman, vilket Almega säger nej till och hänvisar till… lokförarbrist. 

Det kan man kalla en ond spiral.

Att lösa den ligger i arbetsmarknadsministerns händer, som alltså är minister och inte killen vid grillen som i värsta fall bara klämmer sitt eget finger i tågdörren.