Lars Calmfors: ”Löneökningar på 3,5 procent rimliga”
Märket i avtalsrörelsen bör hamna i intervallet 3,2 – 3,5 procent, om ekonomiprofessorn Lars Calmfors får råda. Han ser hellre ett bidrag från staten till låginkomsttagare än en låglönesatsning.
Lars Calmfors.
Fack och arbetsgivare inom industrin förhandlar just nu intensivt för att nya avtal ska bli klara innan de gamla löper ut på fredag kväll.
Löneökningarna i industrin blir sedan en norm – ett märke – för den övriga arbetsmarknaden, där totalt 450 kollektivavtal förhandlas om i år.
Men det osäkra ekonomiska läget gör det ovanligt svårt att avgöra vilken löneökning som är ”rätt”.
Calmfors: Måste bli över 3 procent
Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi som forskat i många år om lönebildning, ger ändå ett ganska precist svar på frågan var märket borde hamna.
– Att det måste bli över 3 procent om det blir ett ettårsavtal tycker jag är uppenbart. Runt 3,5 procent, eller lite under det, vore rimligt.
Så ditt spann ligger mellan 3 och 3,5 procent?
– Inte 3 procent, man bör nog hamna något högre. Så säg 3,2 till 3,5.
Sedan är ett engångsbelopp inte så dumt i det här läget, tillägger Lars Calmfors.
– Jag kan tänka mig ett större engångsbelopp än de 3 000 kronor som arbetsgivarna föreslog i sitt bud.
Inte någon kraftig låglönesatsning
Däremot vill Lars Calmfors inte se någon kraftig låglönesatsning, och inte heller kraftiga höjningar av de lägsta tillåtna lönerna i kollektivavtalen. Det skulle minska sysselsättningen i grupper som redan har svårt att få jobb, anser han.
– Då ser jag hellre insatser från regeringens sida. Till exempel en bidragsutbetalning till dem som ligger under en viss inkomst. Regeringen borde komma med förslag i den riktningen i sin vårproposition.
När facken bestämde sitt lönekrav på 4,4 procent i oktober förra året trodde de flesta bedömare att inflationen skulle sjunka snabbt redan i början av 2023.
Men nedgången har dröjt. I februari var inflationstakten 12 procent enligt SCB:s konsumentprisindex.
– Det gör det svårare för facket att gå med på ett lågt avtal, säger Lars Calmfors.
”Modell baserad på ökade reallöner”
Risken ökar nu att reallönerna, som sjönk 2022 och fortsätter att falla i år, ska krympa även 2024.
Hur skulle tre år med sänkta reallöner påverka tilltron till modellen där fack och arbetsgivare i industrin bestämmer löneökningarna?
– Jag är kritisk till att man har sålt in modellen med att den givit ökade reallöner. För det är inte en specifik lönebildningsmodell som har fått reallönerna att öka, utan ökande produktivitet, säger Lars Calmfors.
– Och lika lite som det är modellens förtjänst att reallönerna har ökat är det modellens fel att de nu minskar. Men det kan mycket väl bli så att fallande reallöner leder till missnöje med själva systemet att industrin bestämmer märket snarare än missnöje med att facket inte varit tufft nog.
