ESSÄ. Den sociala medieplattformen Tiktok börjar i allt högre grad uppfattas som den dominerande kraften i vårt uppkopplade samhälle.

Men har samtalet kring dess påverkan följt med? Valet 2022 exempelvis kallades av många för vårt första riktigt virala.

I september hade hashtaggen ”valet2022” över 45 miljoner visningar på Tiktok. På grund av, eller med hjälp av plattformen så verkar unga mer politiskt engagerade än någonsin. De verkade också, enligt studier, blivit konservativa på grund av Tiktok.

Profilen SD-Monkan exempelvis använde satir och humor för att locka förstagångsväljare till partiet. 

Men det är inte bara konservativ politik som blomstrar på plattformen. Enligt studier så hjärntvättar algoritmerna våra ungdomar, triggar deras ätstörningar (Sapna Maheshwari, 2022), skapar orimliga ideal, sprider falsk information (se tex. Kari Paul, 2022), bidrar till koncentrationssvårigheter, desillusionerad verklighetssyn och ökad depression (Rikki Schlott, 2022).

För varje destruktiv tendens ute i den stora kulturen eller samhället, så finns det ett uttryck för detta på Tiktok. 

Varför tror vi på allt på Tiktok?

I dagarna ställde sig Vice frågan varför vi så lättvindigt tror på allt vi ser på jätteplattformen. Tiktok-forskaren Marcus Bösch hävdar att detta beror på att traditionell medias funktion som gatekeeper för journalistisk kvalitet har försvunnit.

”Vi användare är helt utlämnade till det ändlösa flödet av informationen i våra händer”, menar han. 

Men hur långt kommer vi i Tiktok-debatten om algoritmen får styra även vår analys och vårt samtal? Vad missar vi i kunskap när vi fokuserar alltför mycket på en plattforms kapacitet att göra saker virala, snarare än vilka kreativa möjligheter och avvikelser som en plattform också producerar? 

Svensk Tiktok-debatt har, förutom polariserande politik, delvis också gått över i ett samtal om influencers, plastikoperationer och ideal. I exempelvis i SVTs serie ”Priset vi betalar” diskuteras hur kvinnokroppen ”går i trender” och hur yta i form av smink och skönhetsingrepp aggressivt marknadsförs via sociala medier-kändisar.

Samtalet häktar på många sätt i tidigare produktioner på temat, där exempelvis Myrna Lorentzson noterar i Arbetet hur influencers är lika hjärntvättade i det kapitalistiska systemet som vi andra, deras makt imaginär. 

Vad som är fortsatt fascinerande är det implicita antagandet att mediet, Tiktok, är en slags katalysator för en besatthet av utseende och yta som inte skulle ha existerat förut.

Debatten om ständigt uppdaterande, förlust av verklighetskänsla och dystopi kväver en sida av Tiktok som av någon outgrundlig anledning sällan får ta plats i samtalet. En som redan vet allt det här, och svarar på det, effektivt, kritiskt och påläst. Inte på SVT, utan på Tiktok. 

Använder andras klipp

I en video varvar användaren ”undefeatedshitposter2” andras klipp från Tiktok till ett collage om och för unga kvinnor med fokus på utseende, smink, förbättringar, selfies, ingrepp, operationer. Tillhörande rubriker som ”hur du aktiverar din inre femininitet”, ”hur du minimerar fina linjer” och ”hur du manifesterar en man i ditt liv” flimrar förbi.

Bilderna dyker upp i ett ökande och till sist rasande tempo till låten ”Drunk Walk Home” av artisten Mitski, en djupt anti-kapitalistisk låt och där hon skriker snarare än sjunger, alltmer desperat. 

Kommentarerna till ”undefeatedshitposter2s” video handlar nästan uteslutande om paradoxen att fixa något som inte är trasigt. Känslan av att bli överväldigad när alla dessa videor sätts ihop, nästan som att drunkna (”It feels like we’re drowning ourselves”, almondmilkhunni 221228). 

Det är en skärskådning av det betydligt effektivare slaget än SVT:s serie av det förtryck som unga kvinnor (och män) konsumerar i sin vardag.

I fallet SVT beskrivs individuella influencerns till synes hjälplösa relation till ouppnåelig skönhet som vägen till lycka och karriär. I den senare styckas den upp, rivs itu och stampas på genom att intensifiera flödet till absurditet.

Ett slags komprimerat meta-flöde av den interaktion som annars påverkar oss mer subtilt och över tid.

Historiskt förtryck

Detta för dels tankarna till ett historiskt förtryck – de unga kvinnorna här som talar till andra unga kvinnor, verkar rapa upp en kvinnosyn från 1950-talet (eller tidigare) av hur de ska ägna all sin lediga tid till att förfina ”det svaga/täcka könet”, att vara perfekta och vacker för att kunna bibehålla ungdom och fånga en man. 

Detta är ingenting nytt, utan sådant vi ofta skojar om när vi ser gamla husmorsjournaler och husmorsfilmer. Eller varför inte den omtalade scenen ur filmen Mona Lisas leende (2003).

Där spelar Julia Roberts feministiska lärar-protagonist på en 1950-talets elitskola upp ett liknande montage samtidigt som hon håller ett brandtal om hur alla dessa högutbildade och intelligenta kvinnor ändå främst förväntas gifta sig, skaffa barn, fixa läppstiftet och sköta hushållet. 

”Vad kommer framtida forskare se när de studerar oss? Ett porträtt av kvinnor idag? Se här, ett fotografi av en Rhodes-stipendiat. Undrar om hon citerar Chaucer medan hon pressar sin mans skjorta?” 

Kvinnors roll och medgivande

Budskapen är slående lika i vad de kritiserar och vill belysa. Kvinnors roll, och kvinnors medgivande. Vi kan gå ännu längre tillbaka för att ordentligt tydliggöra den ständiga strävan efter kvinnlig perfektion.

I boken Women and Politeness in Eighteenth- Century England (2018) skriver historieprofessorn Soile Ylivuori: “Förmågan att titta på sig själv och hela tiden sträva efter konstant, objektiv själv-övervakning var förutsättningen för höviskhet (polite socieity)”.

Likt Foucaults Panoptikon menar Ylivuori att överklassen under 1700-talet levde i konstant och permanent synlighet, vilket också automatiserade makten. Man visste alltid var makten befann sig, för den syns i kvinnokroppen. 

Men här finns en ytterligare aspekt som inte fått tillräcklig uppmärksamhet, nämligen att den här tiktoken också är gjord på plattformen och potentiellt når samma unga kvinnor som de tiktoks den kritiserar. 

Här finns dialog och här finns om inte botemedel, så närvaro. 

Kontot ”iamjuermorena” genomlyser en kvinnas försök till att bortförklara sitt slit som hemmafru och sin mans oförmåga att hjälpa till med så kallad ”vapeniserad inkompetens”, ett populärt amerikanskt begrepp på partners som aktivt klantar sig i hemarbetet för att slippa. 

Patriarkalt begär

Ett annat exempel skulle kunna vara ”staciasamaya” som kommenterar en 13-årig flicka som ser oerhört mycket äldre ut med hjälp av smink, och frågar om det inte är en glamorisering av patriarkalt begär av unga flickor, inte heller det en uppfinning av Tiktok. 

”missgoodi” svarar på en Tiktok som frågar om du vill veta vilka saker i ditt hem män hatar med ett ord: ”nä” och börjar sedan dansa i sin skitiga gamla t-shirt. 

Medieforskaren Zoe Hurley har tittat på hur influencers från annat Saudiarabien och Afghanistan använder Tiktok för att hitta nya sätt att skapa sin identitet i digitala rum bortom nationsgränser och långt från det fysiska och verkliga förtryck som inte tillåter dem. 

I Hongkong används Tiktok, som ju är kinesisk i grunden, för att skapa en tydlig identitet genom imitation, plats och språk som utnyttjar men också utmanar plattformens design och avsändare. 

Googlar du feminism på Tiktok får du upp en bredd av samtal och re-centralisering av inte bara andra tiktoks, utan av tidigare generationers samtal kring feminism överlag (en kritik av att exempelvis systematiskt exkludera vissa grupper som unga tiktokare nu för en dialog kring). 

Övervakning av kvinnor

Oavsett om vi pratar om 1700-talets elit eller samtidens tiktoks så bygger systemet på obeveklig övervakning av kvinnor, inte minst från sig själva. På att hela tiden synas och bli sedd som kropp.

Bli bedömd, korrigerad, objektifierad. Kvinnokroppen blir där, som nästan alltid, ett sätt att befästa status, klass och maktförhållanden. 

Korsetterade, omformade, utsmyckade för det ständigt allseende Ögat. 

Men i en video på samma plattform som manipulerar, styr och lockar, så hittar vi också raseriet och samma öga plötsligt riktat tillbaka, kollektivt. 

För till skillnad från modemagasinen, husmorsfilmerna och skönhetsreklamerna i traditionell massmedia som så många av Tiktoks skönhetsvideor bygger på, kan kvinnorna svara här.

De kan välja att vända på steken, imitera, ironisera, kritisera och reagera. På andra sidan vårt algoritmbaserade jag finns en motpol som rör om, det är ett samtal som inte ska ignoreras.