RECENSION. Regissören Kay Pollak är kanske lika känd för sina föreläsningar och böcker om att finna glädjen som sina filmer. Hans böcker Att växa genom möten och Att välja glädje har båda, enligt författarens hemsida sålt i en halv miljon exemplar.

Givetvis är jag nyfiken på vad den hyfsat nyutkomna boken Ett bättre liv ska ha att erbjuda. I en tid där mansgurus och influencers blir allt mer inflytelserika så vill jag gå till själva glädjeläggen.

På den svenska gurumarknaden är trots allt Pollak det positiva tänkandets svar på Sven Ingvars. Det blir inte mycket folkligare än så.

Mest gammal skåpmat

Tyvärr visar sig Ett bättre liv inte kunna erbjuda speciellt mycket bortom gammal självhjälps-skåpmat. En studie i stort sett alla coacher inom positivt tänkande-industrin använder sig av som påstår att lyckliga nunnor levt längre liv, där empirin är rejält ifrågasatt.

Ett ordspråk från amerikansk urbefolkning. Samt det hyfsat kvasivetenskapliga påståendet att: ”Din kropp består av ca 40 biljoner celler. Varje cell består av vibrerande energi. Också dina tankar består av vibrerande energi”. Jamen dåså.

Dina känslor är dina egna. Du bestämmer hur du ska tolka din omvärld. ”Jag är endast påverkad av mina egna tankar”. Glädjegurun vill att jag ska gå igenom vad han kallar ”skiftet” till lycka. Och det är klart. I det lilla fungerar det här nog absolut. Är du en vardagspessimist som mest gnäller så är det inga jättedåliga råd. Problemen uppstår när det här ska appliceras på större frågor.

Exemplet med nunnorna och cellerna känner jag igen från min egen tid som cancerpatient. Ett sorts ovetenskapligt egenansvar där jag, om jag bara levt ett lite lyckligare liv, kanske inte hade behövt bli sjuk. Kanske var det också så att min överlevnad berodde på mitt positiva tänkande?

För: ”Du är författaren till boken om ditt liv.”

Positivt tänkande i västvärlden

I boken Gilla läget (2011) pekar journalisten Barbara Ehrenreich på hur det positiva tänkandet allt mer genomsyrar västvärlden. Ett perfekt äktenskap mellan flum och kapitalism.

Hur det påverkat inte minst vår syn på arbete. Företagsledare blir här självhjälpsgurus som nått sin framgång genom positivt tänkande och en högre insikt som gör att de vågar ta risker.

Samtidigt blir de som försöker dra i någon sorts nödbroms när risktagandet, expansionen, effektiviseringarna eller den ständiga tillväxten helt enkelt inte håller längre exempel på negativt tänkande. Toxiska pessimister som ska undvikas. Helst avskedas.

Det blev vår nya ideologi och tog oss hela vägen in i finanskrisen 2008.

Även Pollak har sin ingång till arbetslivet, för när ”människor i ett team inte är medvetna om att varje vuxen människa har ansvar för sina känslor uppstår lätt vantrivsel och ibland totalt kaos.”

Blivit av med huset? ”Du har frihet att välja förhållningssätt till de utmaningar som livet för fram till dig.”

Ett bättre liv av Kay Pollak
Ett bättre liv av Kaj Pollak (Volante förlag).

”Inget utanför ger mig lycka”

Varför så deppig, deppo? Vad ska du med fackliga rättigheter till? Är ni fem idag som gör jobbet tio gjorde igår? Tänk positivt istället! Eller som Pollak om och om igen upprepar som ett mantra: ”Inget utanför mig kan någonsin ge mig lycka”. Det är upp till dig och de små lappar med affirmerande klokskap du ska sätta upp på kylskåpet.

Så urlakar man tron på att det kollektiva systemet alls fungerar. Varför ens vara en del av det? ”Pröva att gå med i den nya folkrörelsen Flytten ur offrens land”, skriver Pollak. Någon sorts poäng finns där. Ingen gillar eller vill vara ett offer. 

Men en värld där allt är upp till en själv. Där vi slutat värdesätta trygghet som kommer utifrån – från ett samhälle som lovar att ta emot oss när vi faller – det verkar också vara en så oerhört ensam plats.

Då får jag veta att ”varje utmaning ger dig en möjlighet att utvecklas” och ”du är enda orsaken till din egen ilska”.

Det är tydligen vägen till att bli ”stormästare i relationshantering”. Här börjar jag undra om livscoachen alls försöker längre eller bara staplar slitna tagningar på varandra. Då slänger han in klyschan ”Dagen idag är den bästa dagen i mitt liv”.

Well played, Pollak. 

Nivå med Lindgrens nobelpris

Jag sitter och väntar på att han ska lägga huvudet på sned och säga att han tycker att Astrid Lindgren borde få nobelpriset postumt. Det är nivån. Tänk er sedan att detta upprepas, utan några egentliga nya argument. På 272 sidor. Repetition snarare än innehåll tycks vara formeln för att göra ”skiftet” till glädje.

Det är det här som fått ersätta anställningstrygghet och välfärd i den vibrerande samhällskroppen.

Vi söker glädjen, men vad vi får är ett manipulativt system där inga yttre omständigheter ska ses som annat än möjligheter. En värld där ledningen på det underbemannade sjukhuset bjuder personalen på en skylt där det står ”glöm inte att du är värdefull” i fikarummet – snarare än en utökad personalstyrka. 

”Jag är alltid värd att bli älskad. Den texten kunde man gärna ha både på ryggen och på bröstet på sin T-shirt”, skriver Pollak och jag vet inte längre om jag bara befinner mig i ett rop på hjälp.

Slappare än kryptovalutor

Man hade kunnat köpa den här ”fånga dagen”-blåsningen om det inte var ett slappare hantverk än kryptovalutor. Ska jag förväntas sitta mitt i en rovkapitalism, blunda och upprepa om och om igen för mig själv att jag är värdefull? Det är oerhört mörkt.

Om det här är vad en halv miljon svenska boomers redan köpt. Varför undrar vi då ens hur unga män är beredda att kasta sina pengar på första bästa flintis med en MMA-pokal och ett onlyfans-konto som utlovar en återvunnen manlighet och snabba pengar i pyramidspel?

Vi frågar oss varför unga män söker sig till konservativa gurus med skev kvinnosyn och löften om ”bli rik snabbt”-kurser eller varför hemmafrun blivit en influencer för unga kvinnor. Tyvärr ser jag delar av svaret i den tomhet som är Kay Pollaks Ett bättre liv.  

Det första jag ser när jag går in på författarens hemsida är att han precis varit med i Framgångspodden. Tänk var lite positivt tänkande kan ta en.