ESSÄ. Vad är kroppsaktivism, eller ibland kroppspositivitet? Jo, att alla kroppar förtjänar att finnas till utan att trakasseras eller behandlas olika på grund av sin form.

Det hela började med fettaktivism under 1960-talet som utvecklats och utökats på olika sätt sedan dess. Studie efter studie har också visat att mycket av det som lyfts faktiskt stämmer.

Det behöver inte vara farligare att vara tjock än smal; tjocka människor får sämre eller ingen vård; spott och spe får inte folk att gå ner i vikt. 

Beroende på tidpunkt har kampen pågått genom demonstrationer, brevkampanjer, instagram­inlägg, böcker, bloggar, eller studiecirklar. Aktivister har fått läkarutbildningar att lägga till kunskap och bättre behandling av tjocka.

De har fått klädföretag att utöka sina erbjudna storlekar, ha genomsnittsstora modeller i kampanjer, uppmanat att våga bikini – vi är inte riktigt framme vid diskrimineringslagstiftningen, samtalet pågår.

Bok om kroppspanik

Som av en händelse är det tio år sen min bok Kroppspanik: Fett, lögner och sjukt onödig ångest kom ut. Jag ville skriva en bok jag själv saknade på den svenska marknaden. Med ilska och fakta om normer, hälsa, kläder, språk, och allt annat som samverkar och får oss att må dåligt. (Facit: Det är patriarkatet och kapitalismen.)

I säkert dussinet olika intervjuer sa jag samma sak: ”Jag hoppas att den här boken är bortglömd och onödig om tio år, men jag tror tyvärr inte det.”

Hur blev det då? Onödig är den på sin höjd för att det kommit några till böcker i genren. Debatten har fått ta plats.

Kändisar och vanlisar får vara i media med jämna mellanrum och behandlas som om de är de första som tänkt på att man borde få vara som man är. Väl bekomme. Alla är vi någon gång nya till en tanke. 

Relevant begrepp under pandemin

Under de mest inlåsta av pandemimånaderna blev kroppspositivitet ett relevant begrepp för många som såg kroppen förändras. Stillasittande och dödsångestsnacksande gör sitt till.

När vi mest existerade från axlarna och uppåt för varandra var det för vissa lite lättare att bli sams med mage och rumpa, särskilt som styva byxlinningar för­passades till lådor. 

Gissningsvis rörde sig de flestas pandemikilon bara om några stycken – mellan 2018 och 2021 ökade antalet svenskar som rapporterar övervikt bara marginellt.

Antalet som rapporterar BMI över 30, det som kategoriseras som fetma, ligger still under samma period, och är bara några procentenheter högre än för femton år sedan.

Influencers vill använda kroppsdiskurs

Parallellt med detta: en tillströmning av influencers och företag som ville använda kroppsdiskursen till sin fördel. Det var nog behändigt att ha något att spela med när lyxiga resor och restauranger åtminstone ett litet tag försvunnit.

Fler som på TikTok och Instagram ville visa att de minsann såg annorlunda ut om de poserade och redigerade än om de satt avslappnat, eller att de hade gått upp i storlek från en 32 till en 34. 
 
Samtalen om kropp och strukturer intog nya arenor när förutsättningarna gjorde att folk började ifrågasätta hur nödvändiga eller rimliga samhällssystemen egentligen var. 

Men det hände något. Kanske var vittringarna av något slags förändring för skrämmande, för strukturerna eller för BNP. Bakslaget kom snabbt och blev kraftigt. 

Ideal från sent nittiotal

Vi är nu tillbaka i ideal från sent nittiotal. Fler offentliga samtal om överviktens fara, trots att det hunnit komma ännu fler studier som visar på att det antingen inte stämmer eller, som bäst, inte är så enkelt.

Modellerna på visningar och kampanjer är lika smala som förr, om inte smalare. Världen över går ’aktivister’ ut och säger att de jobbar på att gå ner i vikt eller har gjort en magoperation, om de inte bara låtsas som ingenting. 

Senast släppte Rebel Wilson, som gått ner mycket i vikt efter att ha spelat bland annat ”Fat Amy” i Pitch Perfect-serien, en kollektion myskläder i tre storlekar. S, M, L/XL. Många klädföre­tag plockar bort sina större kläder ur fysiska butiker igen, om de inte avskaffar dem helt.

Mer extrem kirurgi och alltmer övertygande filter i sociala medie-appar skapar biologiskt omöjliga kroppar – men publiken vill uppnå dem ändå. Kim Kardashian har åtminstone erkänt sina rump­implantat och plockat ut dem. Tyvärr som ett led i vägen mot en smalare siluett.

Som enskilda fall har kändisar förstås all rätt i världen att göra vad de vill med sina kroppar, men det är en del av ett större mönster.

Vissa har lämnat kroppsaktivismen

Det finns också de som lämnat kroppsaktivist- eller positivitetsbegreppet bakom sig, inte för att de inte längre tror på kampen, utan för att den kapats av ovan nämnda affärsintressen eller slentrianpepp-internet.

Vissa av dem har gått tillbaka till att använda fettaktivist eller fettkamp för att markera att det handlar om en specifik grupp som behandlas illa.

Det finns också de som väljer termen kroppsneutralitet, vilket nästan känns som en besvärjelse för att bara få vara ifred.

Så hur mår kroppsaktivismen 2023? Lite sjösjuk, när pendeln svänger allt snabbare. Problemet är att den inte svänger jämnt, utan vinglar två steg framåt, tre tillbaka.