Fötterna upp, huvudet ner. En docka som föreställde Turkiets diktator Recep Tayyip Erdoğan hängde utanför Stockholms stadshus.

Smakfullt? Nej. Viktigt? Ja.

Som diktator måste det såklart vara jobbigt att se på när folk uttrycker att man inte är uppskattad.

Det ska man som diktator inte behöva utstå. Det är därför man blir diktator.

Statsminister Kristersson (M) sänkte rösten och rynkade ögonbrynen när han uttalade sig om aktionen som svenska Rojavakomittéerna låg bakom.

Till TV4 sa han att det här är ett sabotage mot den svenska Nato-ansökan. Kristersson sa att turkarnas upprördhet över Erdoğan-dockan är förståelig.

Yttrandefrihet inte ett säkerhetshot

Den tidigare sekreteraren i svenska Yttrandefrihetskommittén, Nils Funcke, sa i en intervju till TV4 att det kan bli jobbigt för regeringen om de ska uttala sig om varje opinionsyttring kring Nato och Erdoğan.

Vår yttrandefrihet är inget hot mot vår säkerhet.

Ett svenskt Nato-medlemskap är inte värt vad som helst. Det är inte värt att överge en av demokratins allra viktigaste grundpelare: yttrandefriheten.

Att börja gör avkall på demokratiska rättigheter är att ge sig ut på tunn is.

På det sättet var den här aktionen viktigt. Och den blir inte mindre viktig för att Kristersson gör en stor grej av det.

Erdoğan inte demokratiskt vald

Hur mycket utrikesminister Tobias Billström (M) än vill försöka få Erdoğan till en demokratiskt vald ledare så är han inte det.

En man som tystar meningsmotståndare, fängslar och jagar journalister och tycker att vi i Sverige ska sluta vifta med vissa flaggor är knappast någon som vill värna demokratiska principer. 

Den svenska viljan att gå med i Nato är förståelig.

Rysslands invasion av Ukraina har förändrat säkerhetsläget i Europa. Risken för en rysk invasion av Gotland skulle minska om vi har Natos muskler bakom oss.

Nato kanske skulle rösta?

Om ett svenskt Nato-medlemskap också är önskat från resten av Natos medlemsstater kanske man borde testa att ha en demokratisk omröstning i frågan och inte låta en man avgöra ödet.

Det låter nästan som en beslutsprocess Erdoğan redan utövar på hemmaplan.

Det är klart att man kan förstå att den turkiska regimen blir upprörd. Det är en fullt rimlig reaktion. Men där måste det också ta slut.

Det här var en bra prövning för det potentiella svenska inträdet i Nato.

Om inte Turkiet kan tåla en sådan här aktion kanske det inte är värt att bli medlem i Nato.