Det löfte som gavs när pensionssystemet infördes för 25 år sedan känns i dag skrattretande.

Systemet skulle ge minst 62 procent och troligen uppåt 72 – 73 procent av slutlönen i pension, sades det.

I dag får många arbetare inte ens 50 procent.

Många arbetarkvinnor som periodvis jobbat deltid får knappt mer i pension efter ett 40-årigt arbetsliv än de skulle ha fått om de inte hade arbetat en enda dag under hela sitt liv.

Andelen fattigpensionärer minskar i hela övriga Norden. Men i Sverige ökar den.

Pensionssystemet har blivit en klassmarkör, ett fiasko för stora delar av befolkningen.

Men ingenting förändras.

Moderaterna stoppar bättre pensioner

Och här kommer det riktigt hemska: Historiken visar på en utdragen och i högsta grad medveten strategi från svensk höger att låta systemet changera.

De försök som gjorts från Socialdemokraterna att rikta upp systemet har effektivt blockerats av Allianspartierna. Alla partier som sitter i riksdagens pensionsgrupp, vilket är alla partier utom V, SD och MP, måste nämligen vara överens om pensionssystemet ska förändras.

Och Moderaterna och Liberalerna har år efter år medvetet förhindrat varje förbättring av Sveriges pensionssystem.

Socialdemokraterna har svarat med att i stället skjuta till pengar genom statsbudgeten och höjt garantipensionen när de haft regeringsmakten.

Visst har det fungerat som ett tillfälligt plåster men ska alla arbetare få en rimlig pension, så som det utlovades när systemet infördes, så måste det grundläggande pensionssystemet förändras.

Men högern säger nej.

Varför?

Timbro vill privatisera pensionen

Arbetarhatet finns där sedan gammalt hos högern, och den bristande empatin för låginkomsttagare spelar möjligen in, men den främsta orsaken till högerns blockad hittar vi i dessa partiers starka bindning till det privata näringslivet.

Nedmonteringen av pensionssystemet följer samma mönster som nedmonteringen av andra välfärdstjänster, med slutmålet att överföra offentliga åtaganden till privata företagsägare.

En hint om detta samarbete fick vi för ett par veckor sedan när Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro lade fram ett eget förslag på nytt pensionssystem. Det gick ut på att privatisera svenskarnas pensioner genom att kraftigt bygga ut det som kallas premiepensionssystemet.

Tanken är att de pengar som folk betalar in till sin egen pension i stället ska gå till det privata näringslivet som satsar pengarna för att öka sina egna vinster.

Lyckas de skapa stora vinster till sig själva kan pensionsspararna, som stått för den ekonomiska investeringen, få tillbaka lite av sina pengar i form av pension.

Misslyckas de skapa vinst till sig själva blir det heller inga pengar till pensionsspararna.

I ett samhälle tar man hand om varandra

Denna företagskapitalistiska förvrängning av människors grundläggande behov måste vi avfärda i ett samhälle där vi tar hand om varandra.

Våra pensionspengar ska gå till våra pensioner, inte till att säkra företagsägarnas vinster.

Men hur ska en förändring gå till?

I en ny rapport ställer LO en rad förslag.

Att pensionssystemet är kraftigt underfinansierat har varit uppenbart i tjugo års tid. En grundläggande förändring är alltså att höja pensionsavgiften.

Höjningen skulle med fördel kunna finansieras av en sänkning av den allmänna löneavgiften som i dag är en avgift utan preciserad funktion som går rakt in i statskassan.

Avgiftshöjningen ska också ge retroaktiv ökning av redan intjänade pensionsrätter så att inte bara framtida utan nuvarande eller strax blivande pensionärer får höjda pensioner.

LO föreslår också regelbundna överskottsutdelningar i pensionssystemet och regelbundna avstämningar där arbetsmarknadens parter är delaktiga.

Då måste de rödgröna lämna pensionsgruppen

LO:s rapport visar på en bra och alltigenom framkomlig väg att restaurera det svenska pensionssystemet.

Det som måste till är politikernas vilja, och under hösten ska pensionsgruppen återigen överlägga om pensionssystemet.

Vägrar högern även denna gång se någon förändring är det dags för de ickekonservativa partierna att lämna pensionsgruppen och själva driva frågan som en prioriterad politisk reform.