När Elisabeth Svantesson presenterade den nya regeringens budget betonade hon att det var en stram och återhållsam budget. Budskapet var att alla kommer att få uppleva tuffare tider innan det blir bättre. 

Men som vanligt blir det inte lika tufft för alla.

När inflationen stiger höjs en rad ersättningar och bidrag automatiskt. Det gäller bland annat studiemedel, barnbidrag och garantipension. Men bidragstagarna är inte de stora vinnarna.

Inflationen påverkar också inkomstskatten. När prisbasbeloppet ökar i takt med inflationen höjs brytpunkten för statlig inkomstskatt, alltså gränsen för den inkomst man kan ha utan att betala mer skatt. Tidigare låg brytpunkten på 46 200 kronor i månaden, men på grund av inflationen höjs den till 51 200 kronor nästa år.

Det innebär stora skattesänkningar för dem med höga inkomster. Störst blir skattesänkningen för den som har en lön på över 70 000 kronor i månaden. De får en skattesänkning på nästan 17 000 kronor per år. De som tjänar under 30 000 kronor i månaden blir helt utan skattesänkningar.

De rikaste har det gott i krisen

Skattesänkningarna får kritik från vänsterhåll, men kritiken viftas bort av Svantesson. Den stora skattesänkningen är ju ingen skattesänkning utan bara något som sker per automatik.

Den representerar inte ett “aktivt beslut” från regeringens sida. På så vis skjuter Svantesson ifrån sig ansvaret för regeringens kassa fördelningspolitik.

Svantesson tycker säkert att det är smidigt att färre får betala statlig inkomstskatt utan att hon behöver lyfta ett finger.

Att hon tycker att det är bra politik att sänka skatten för höginkomsttagare vet vi redan. När M och KD:s budgetmotion för fyra år sedan blev statsbudget visade det sig att den gynnade den rikaste tiondelen 16 gånger mer än den fattigaste tiondelen. Svantessons svar på kritiken den gången? “Rimligt.”

Att de mest välbeställda kommer lindrigast undan i krissituationer – liksom per automatik – gör inte orättvisan mindre stötande. Under pandemin jobbade de med högst inkomster ofta hemma, inte sällan från fritidshuset på landet, medan nio av tio LO-medlemmar jobbade på plats och arbetslösheten sköt i höjden.

Samtidigt slog Stockholmsbörsen rekord och värdet på fastigheter och it-bolag steg i raketfart.

Det skapade tio nya svenska miljardärer per månad. Vi ombads alla att göra uppoffringar, men vissa fick offra mer än andra.

Arbetarnas löner sjunker

Under hösten kommer facken lägga sina lönekrav. Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport visar att vinstandelen – som mäter hur mycket pengar företag lägger på vinster i förhållande till löner – just nu är historiskt hög i många industrier.

Många företag gör högre vinster än normalt. Ändå är kraven från arbetsgivare och politiker tydliga: löntagare måste bita ihop. Flera arbetsgivare har redan gått ut och efterfrågat återhållsamhet från fackens sida.

Återigen kommer vissa att få offra mer än andra i krisens spår, och i många fall handlar det om samma människor som redan dragit ett tungt lass under pandemin.

De med högst inkomster får skattesänkningar, arbetare får nöja sig med reallönesänkningar. 

Att vifta bort kritik mot orättvis fördelning med att skattesänkningarna för höginkomsttagare sker per automatik duger inte. Beslut om att inte ingripa är också beslut.