Från Bryssel rapporteras att EU-kommissionen nu försöker snabba på unionens klimatförhandlingar. Enligt den ansvarige kommissionären Frans Timmermans behöver paketet komma i hamn innan Sverige tar över som EU:s ordförandeland vid årsskiftet.

En Kristerssonregering helt beroende av klimatförnekarna i Sverigedemokraterna går inte att lita på. 

En av de tydligaste effekterna av högerns valseger i riksdagsvalet är att klimatpolitiken ersätts med svammel om framtida kärnreaktorer.

På frågan om vi kommer att nå landets klimatmål säger finansminister Elisabeth Svantesson slappt att ”Gör vi det inte, så gör vi det inte”. 

Vi som vill ha klimatpolitik förlorade

Regeringens defaitism och oförmåga har lett till skarpa reaktioner. ”Snälla EU, kom och kör över Kristersson” vädjar Susanna Kierkegaard på Aftonbladets ledarsida. ”Dra den blåbruna regeringen inför rätta!” kräver Rebecka Bohlin i ETC och tillägger att ”kanske kan juridiken vara en utväg när politikerna i form av den sittande blåbruna regeringen […] backar ambitionerna.” 

I fredags lämnade 636 barn och ungdomar in en stämningsansökan mot staten. Den kassa klimatpolitiken bryter mot deras mänskliga rättigheter som är skyddade i Europakonventionen, hävdar de. Stämningen hyllas av Aftonbladets och DN:s respektive kulturchefer.

Valrörelsen innehöll en hel del klimatfrågor. I SVT:s Vallokalsundersökning angav 36 procent av väljarna att klimatfrågan var mycket viktig för partivalet. Skickligt fick högern hela klimatdebatten att handla om kärnkraft, ett exempel på triangulering som förtjänar en plats i läroböcker om politisk taktik. De sänkta drivmedelsskatterna – en åtgärd med uppenbara och konkreta klimatskadliga effekter – blev i högerns gestaltning en fråga om att kunna leva på svensk landsbygd.

Vi som vill ha en klimatpolitik förlorade. De som inte vill vann. I brist på att vinna väljarnas förtroende vill Kierkegaard, Bohlin och de 636 ungdomarna ta jurister och EU-byråkrater till hjälp, mot demokratin.

För vänstern är den här vändningen mot juridiken katastrofal.

Ett recept för swexit

Strategin att flytta politiska beslut undan folkstyret är inte ny. Det har varit högerns strategi. Under hela 1900-talet var vänsterns linje att politiska frågor skulle avgöras av folkvalda. Högern ville se starkare domstolar och individuella rättigheter i grundlagen för att skydda den enskilde (och framförallt hans äganderätt) mot majoritetsstyret. 

Efter tjugo år av högermajoritet i Sveriges riksdag är nu vänsterintellektuella uppenbarligen redo att ge upp demokratin och satsa på domstolarna. Möjligheterna är bättre än någonsin: jurister och domstolar har fått enormt mycket större inflytande i Sverige de senaste decennierna, inte minst genom medlemskapet i EU. 

I en intervju säger Aftonbladets Kierkegaard att hon ”hoppas att Bryssel kör över Sverige totalt när det kommer till klimatpolitiken, det är vårt sista hopp.” Problemet är att Bryssel präglas av ett demokratiskt underskott. Det pragmatiska förhållningssättet till underskottet har varit att låta EU hantera frågor som folk inte bryr sig så mycket om. Enligt ”köksbordskriteriet” ska unionen bara hantera frågor som inte diskuteras av vanligt folk vid sina köksbord. 

Drivmedels- och elpriser, risken för extremväder och jobben i industrin diskuteras vid svenska köksbord. Drömmen att implementera en radikal klimatpolitik genom att runda väljarna är principiellt fel och kommer inte att funka. Det som händer om Kierkegaard får som hon vill och EU tvingar igenom en politik som svenska väljare ratat vid valurnorna är – Swexit. 

De intellektuella har tröttnat på folket

Att vänsterns intellektuella tröttnar på folket går hand i hand med det väljarutbyte som den franske stjärnekonomen Thomas Piketty skrivit om. När vänstern blir den utbildade elitens alternativ blir det logiskt att misstro väljarna och i stället vända sig till byråkrater och jurister. 

När Donald Trump stängde ned den amerikanska klimatpolitiken 2016 var det progressiva delstater och städer som drev den vidare. Det sker nu i Sverige. 

Stockholms nya trafikborgarråd Lars Strömgren (MP) twittrade ut 21 klimatförslag från det nya rödgröna styrets budget och mötte betydande gensvar. 

Den socialdemokratiska föreningen Reformisterna har presenterat en mycket genomarbetad och ambitiös klimatplan under namnet En ny grön giv. Planen visar hur Sverige kan bli fossilfritt och klimatneutralt på femton år samtidigt som rättvisan växer. Socialdemokraterna bör försöka vinna valet på den planen 2026. 

Det är vägen framåt. Inte den vänsterteknokratiska drömmen att ställa svensk demokrati under Bryssels tvångsförvaltning.

Joel Stade är fristående kolumnist på Arbetets ledarsida. Läs alla hans kolumner här.