Alla är så himla arga på Liberalerna hela tiden. De är med och havererar Sveriges klimatmål, de är med och bidrar till att traffickingoffer ska kunna utvisas på grund av sin ”vandel” och de är med och bidrar till att kvotflyktingarna blir färre och biståndet blir mindre. Men de gör faktiskt så gott det kan!

L-ledaren Johan Pehrson, till exempel. Han har rent av sett till att ”en massa sjuka saker” som M och SD gillar inte blir politik.

Det kunde han berätta när liberala Nya Stiftelsen Gefle Dagblad hade höstkonferens nyligen. Pehrson var gäst och passade på att kalla nya kompisarna SD för ett ”extrempopulistiskt” parti och en ”brun sörja”, berättar Expressen.

Inte bara pastejryggrad

Och det som är dåligt i uppgörelsen med KD, M och SD ska man inte skälla på Pehrson för:
– Sedan kan man ha synpunkter på enskildheter och en massa som är dåligt men det är inte jag som släpat in den här skiten i det här avtalet.

Okej, men ”skiten” är vad Liberalerna varit beredda att äta för att få ingå i regeringen. Och i går kväll fick Pehrson äta lite mer skit. Kverulanten Björn Söder blev jättearg av att kallas brun och efter några timmar hade Liberalerna bett om ursäkt ”på flera nivåer” till SD. En kvick Canossavandring av ett parti som tycker mycket men står för lite.

Men Johan Pehrson har inte bara en ryggrad som är gjord av leverpastej. Han är också arbetsmarknadsminister.

Och som sådan har han ansvar för en del viktiga saker. Arbetsförmedlingen till exempel.

1,5 miljarder mindre till jobbpolitiken

I myndighetens egna siffror ligger arbetslösheten på 6,6 procent. I klartext betyder det 332 603 personer. Närmare 100 000 personer har varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i över två år.
 
Med en lågkonjunktur kring hörnet borde det vara tid för en aktiv arbetsmarknadspolitik där människor fick chansen att fylla på med både kompetens och erfarenhet. I stället ryker 1,5 miljarder från arbetsmarknadspolitiken med den nya budgeten.

Den vansinniga privatiseringen av myndigheten – som L var med och möjliggjorde ihop med S, C och MP – rullar dessutom vidare med Pehrson på arbetsmarknadsdepartementet.

Jobbförmedlandet ska i allt högre utsträckning skötas av privata aktörer, där företagens möjlighet till vinst styr satsningarna och resultatet blir att de minst lönsamma långtidsarbetslösa och de minst lönsamma orterna lämnas därhän.

”Rätt mindset”

Dagens ETC har berättat om hur detta privata förmedlande av jobb kan se ut: arbetslösa får titta på Youtube-filmer för att lära sig ”skapa rätt mindset för att agera i svåra situationer”. I dag skriver Arbetet dessutom om hur privata jobbmatchare inte ens har öppna lokaler där arbetslösa kan få hjälp och stöd.

Det Sverige skulle behöva år 2022 är en politik som bekämpar arbetslösheten, tiondel för tiondel. En politik för att arbetslösa i hela Sverige kan få hjälp att hitta jobb. En politik för att arbetsgivare i hela landet får stöd att hitta arbetskraft.

Men så blir det inte. I stället har vi fått Johan Pehrson som vaktar ett borgerligt synsätt – ”rätt mindset” kanske – där arbetslöshet egentligen mest är arbetsslöhet. Ett synsätt där den enskildes rätt till jobb aldrig kommer gå före matchningsföretagens längtan efter vinst.

Det, om något, borde Liberalerna be om ursäkt för.