REPLIK. De senaste veckorna har två saker hänt som berör hbtq-personer och Pingstkyrkan.

Det första var att Niklas Piensoho, föreståndare för Europas största Pingstförsamling, Filadelfia i Stockholm, höll bibelstudier om synen på homosexualitet där han öppnade upp för en inkluderande pingstteologi.

Det andra var att Andreas Wijk intervjuades på bästa sändningstid i SVT:s Carina Bergfeldt om sin uppväxt som homosexuell i Pingstkyrkan.

Om detta skriver Joel Halldorf i Expressen och sammanfattar det hela med att frikyrkorna är på väg att förändras. 

I en kommentar till Halldorf påstår Tomas Hemstad i Arbetet att Halldorf inte förstår skadan frikyrkorna gjort mot hbtq-samhället.

Hemstad hävdar att hbtq-personer läser Wijks historia med andra ögon än vad Halldorf gör.

Ponera att det vore sant, även om jag inte tror det, så är jag en hbtq-person som förstår precis den skada som frikyrkorna gjort mot hbtq-samhället – och jag anser Niklas Piensohos uttalande vara banbrytande.

Aktiv i kristna hbtq-rörelsen

Jag har varit aktiv i kristna hbtq-rörelsen i över 7 år, först i USA och nu i Sverige. Jag har otaliga hbtq-vänner som fått utstå åratal av omvändelseterapi och ”botande” böner, både i Europa och i USA.

Jag har själv varit en del av den inre kretsen i rörelsen för en hbtq-inkluderande Metodistkyrka och genom det fått höra exakt vad ledare i kyrkan tycker om mig, min kärlek och mina vänner.

När jag konfirmerade mig i Svenska kyrkan i slutet av 00-talet fick jag berättat för mig av min konfirmationspräst att äktenskapet är mellan en man och en kvinna. 

Många hbtq-personer känner en stor aversion mot kyrkan, med all rätt. 

Men många är också de hbtq-personer som tror på en älskande Gud och känner sig hemma i kyrkan.

Hemstad har missförstått Halldorf

Hemstad har missförstått inte bara Halldorf, utan också den virala video som Andreas Wijk publicerat. Det är inte en komma-ut video.

Men Wijks berättelse kan vi kanske lämna därhän i debatten, det är ett exempel av många och liksom Hemstad tycker jag det känns smetigt att blanda in en enskild individs privatliv i en sådan här debatt. 

Men kanske handlar perspektivet på de senaste veckornas händelser inte om att vara hbtq-person eller inte, kanske handlar det om huruvida en är troende?

Många är de hbtq-personer som farit illa i frikyrkliga miljöer, det är det ingen som förnekar. Inte heller Piensoho. Tyvärr är det desto färre som vet om att den moderna hbtq-rörelsens existens är tack vare kyrkan. 

Salig blandning av kyrkor

Liksom hbtq-communityt består av en salig blandning människor, så finns också en salig blandning kyrkor med olika teologier. Hemstad skriver: ”Frikyrkorna – pingströrelsen i allra högsta grad inkluderad – har gjort hbtq-samhället oerhörd skada över åren.”

Påståendet i sådant är inte osant, men det visar på Hemstads okunskap när det gäller vilka frikyrkorna är. Frikyrkorna inkluderar också Norrmalmskyrkan, idag en del av Equmeniakyrkan, som redan 1971 tog ställning för homosexuella.

När den moderna hbtq-rörelsen tog form i USA på 1970-talet stängdes de ute från alla samhällsinstanser, men då öppnade kyrkor dörrarna och lät hbtq-organisationerna få hålla sina möten i kyrkornas församlingslokaler.

PFLAG, USA:s största organisation för anhöriga till hbtq-personer, grundades i Church of the Village i New York.

I Hemstads hemstad San Francisco fanns på 1960-talet organisationen The Council on Religion and the Homosexual, ett samarbete mellan kristna ledare och homosexuella för att främja homosexuellas rättigheter flera år innan den moderna hbtq-rörelsen föddes i svallvågorna av Stonewall. 

Vi hbtqs har mycket att tacka kristna för, vare sig vi vill eller inte.

Skadlig omvändelseteologi

Det är glädjande att civilsamhället, media och politiker i år äntligen kommit att uppmärksamma den skadliga omvändelseteologi som skadar så många hbtq-personer i Sverige idag.

Jag hoppas att jag, Halldorf och Hemstad alla kan enas i att vi inte vill se en enda hbtq-person växa upp i en miljö där de utsätts för omvändelseförsök.

Vi kan förbjuda omvändelseterapi i Sverige, men som flera remissinstanser och forskare redan varnat för så kommer ett förbud inte att nå fram – det finns många oklarheter för var gränsen går och ett förbud kommer aldrig komma åt den skadliga omvändelseteologin på riktigt.

Lösningen ligger därför inte i politiken, utan i teologin, där synen på hbtq-personer i konservativa frikyrkor måste förändras.   

Vändningen för Andreas Wijk, så som han berättar det, kom inte när han lämnade kyrkan. Vändningen kom när människor i kyrkan berättade för honom att han är bra precis så som han är. Detsamma är sant för många andra kristna hbtq-personer. 

Piensohos bibelstudier bara början

Piensohos bibelstudier, som i skrivande stund setts sammanlagt över 35 000 gånger, är inte att nå målet. Det är bara början.

Piensoho ber upprepande och, i mina ögon, innerligt om förlåtelse för den skada som han och kyrkan åsamkat homosexuella.

Precis som Hemstad anser jag det vara långt ifrån tillräckligt, men det är en väldigt bra början.

Jag är queerteolog. Mitt kall är att leva mitt i det ömsesidiga skav som existerar mellan kyrkan och hbtq-communityt. Mitt mål är inte att göra fler hbtq-personer kristna. Jag har full förståelse för alla de hbtq-personer som inte vill ha något med kyrkan att göra.

Mitt mål är att hbtq-personer ska inkluderas i alla delar av samhället, på alla platser i världen. Hbtq-personer ska inte behöva fly sina hem, exkluderas från sina familjer eller tvingas bort från sina religiösa sammanhang.

Hbtq-barn ska kunna växa upp och vara sig själva oavsett var de har fötts. Hbtq-personer ska kunna leva och verka precis där de är, som de är, utan rädsla för våld, hot och hat. 

Ska vi nå dit måste vi fira även de minsta av framsteg. 

  • Lina Landström
    Queerteolog