Så påverkades bussförare av skottlossning mot buss i Hallonbergen: ”Hot och våld för länge”
En buss blir beskjuten i Stockholmsförorten Hallonbergen. Bakom polisnotisen finns en förare som inte längre kan jobba i sitt yrke – och kollegor som vant sig vid det ovanliga.
Bussföraren och huvudskyddsombudet Yoseph Yohannes visar var bussen blev beskjuten.
30 september 02:47, Mord/dråp, försök, Sundbyberg. En buss i linjetrafik har träffats av flera skott i Hallonbergen. En person ombord på bussen har skadats lindrigt.
Polisens händelsenotis berättar om ytterligare en skjutning i Stockholmsområdet. Hittills i år har det skett 113 stycken i regionen.
Men den här incidenten skiljer ut sig.
Passagerare och en förare befinner sig plötsligt i omedelbar fara när en nattbuss hamnar mitt i ett skottdrama.
Förundersökningssekretess råder och polisens information är knapphändig. Men enligt arbetsgivaren, bussbolaget VR, verkar det som att bussen bara kom i vägen, den var inte målet. Polisen har tidigare sagt samma sak.
Att något ovanligt inträffat är tydligt ute på Råstagaraget, där bussförarnas jobbdagar börjar och slutar.
– Det har varit upprörda känslor. Det här området är känt, det är socioekonomiskt utsatt. Vi har haft hot– och våldssituationer alldeles för länge. Det är örfilar, bespottning, laser, stenkastning, luftpistoler, berättar bussföraren och huvudskyddsombudet Yoseph Yohannes.
500 förare jobbar
Huvudbyggnaden pryds av en ny VR-skylt. Det är det finländska bolaget som nyligen tog över.
Det står fortfarande Arriva på förarnas jackor. Flera är på väg hem efter sitt morgonpass.
Nya är på väg för att byta av. Totalt är de 500 förare som jobbar här.
Bakom prydliga linjer av uppradade bussar, blåa och röda om vartannat, ligger busstvätten. En fyrkantig byggnad som inte gör mycket väsen av sig.
Här jobbar numera bussföraren som körde den beskjutna bussen. Nu, tre veckor efter händelsen, är han tillbaka men med nya arbetsuppgifter.
Han är fortfarande inte redo att prata om det som hänt. Men det är skönt att han är lite mer ”på g” nu, som förarkollegan Yoseph Yohannes uttrycker det.
– Han har mått väldigt väldigt dåligt, säger han och understryker att arbetsgivaren har skött sig bra i samband med händelsen.
”Gillar att bo i Hallonbergen”
Yoseph Yohannes är något av en profil i Stockholmsförorten Hallonbergen.
Förtroendeuppdrag för Socialdemokraterna i Sundbybergs kommun, bekant med många han möter.
”Hej!” ropar han, och sedan ”Hej!” igen till nästa. En handskakning och kram på samma gång.
– Jag gillar att bo i Hallonbergen. Naturen, grannar, nära till allt.
På väg upp mot Hallonbergen centrum till fots stannar han till. Det var också här hans vanliga morgonpromenad till jobbet avbröts den där morgonen. Busshållplatsen Gesällvägen. Yoseph Yohannes visar. Här låg hylsorna. Här var avspärrningarna.
– Det var där det hände.
Han pekar mot rondellen en bit upp i backen.
– Jag trodde det var ungdomar som hade dödat varandra.
”Då var dagens skjutning klar”
Arja Piispanen, som tog sitt busskort 1989 bromsar in bussen hon kör för ett kort uppehåll vid hållplatsen.
– Det är klart att det är jätteotrevligt. Ibland skojar vi om att: ”Jaha, då var dagens skjutning klar, då kan vi åka ut.”
Men rädd? Nej, det är hon inte. Trots att hon börjar jobba före klockan fem på morgnarna, timmar då det kan vara extra stökigt.
Hon har lärt sig att hantera folk, men tycker ändå att förarna är mer utsatta än vissa andra yrkesgrupper.
– Kontrollantgruppen får förstärkning av polis och väktare, men vi är ensamma, säger hon.
Vad hade hänt om bussföraren kommit körandes någon sekund tidigare? Hade han träffats av skotten då?
Drabbade av hot och våld
Sådant har de pratat om på garaget och i det rikligt utsmyckade lunchrummet som är det enda de skryter om. Dagens lunch: kött- och auberginegryta med ris. 80 kronor och då ingår allt.
– Billigaste lunchen i hela Sverige! 55 olika nationaliteter. God stämning.
Matlådor från alla hörn, säger Yoseph Yohannes och visar in i rummet med spegelväggar och en ymnig kristallkrona i takets mitt.
De som äter här kör i några av Sveriges mest utsatta områden. Är de mer drabbade av hot och våld än andra bussförare i Stockholm? Ja, svarar Yoseph Yohannes.
Förarna kör genom områden som räknas som socioekonomiskt utsatta, där många lever på marginalen och där arbetslösheten är högre än på andra håll.
Linje 179 Vällingby-Sollentuna station. Stopp vid Tensta Centrum, Rinkeby Centrum och Kista Centrum.
Linje 514 som går från Spånga till Sollentuna via liknande stopp som 179:an.
Hamnade i skottlossning
Några rader ur arbetsgivarens anmälan till Arbetsmiljöverket berättar om den dramatiska händelsen när föraren och ett tiotal passagerare hamnade mitt i en skottlossning: ”Föraren skickar IL anrop och säger att bussen har blivit beskjuten. Föraren vill att vi ringer polisen direkt.”
Yoseph Yohannes kliver in i en av de uppradade bussarna som står på Råstagaragets parkering och visar två larmknappar på varsin sida om förarsätet.
I taket sitter en kamera. När något händer ska föraren trycka på en av knapparna.
Då larmas trafikledningen direkt och kan höra vad som händer i bussen. I sin tur larmar de polis- eller räddningstjänst.
”Vi har även yttre trafikledning som hela tiden rör sig i trafikområdet och snabbt kan vara på plats”, skriver VR Sveriges kommunikationschef Christer Ekelund till Arbetet.
Den som blivit utsatt för hot eller våld kan också få kontakt med en kamratstödjare och företagshälsan.
Christer Ekelund tycker det är viktigt att balansera ”en sådan här allvarlig och traumatisk händelse”.
Råstagaraget sticker inte ut
82 procent av männen och 75 procent av kvinnorna var nöjda med VR:s trygghetsarbete i senaste mätningen på Råstagaraget. 83 procent känner sig trygga eller ”varken eller”.
Sticker Råstagaraget ut jämfört med övriga Sverige? Nej, säger Christer Ekelund.
Det finns många olika siffror att titta på. Zoomar man in på Råstagaraget skedde 75 hot- och våldssituationer 2017.
De vanligaste incidenterna var ”kastat föremål” (26 gånger), ”hot mot tjänsteman” (28), ”våld mot tjänsteman” (10 gånger), ”ofredande” (6 gånger). Under första coronaåret 2020 var siffran 30. Året därefter var den nere på 26. I år har hittills 33 händelser skett.
Sett till utvecklingen av anmälningar till Arbetsmiljöverket om hot och våld i hela kollektivtrafiken har utvecklingen också gått ner. Så även i Stockholm.
”Corona bästa som kunde hända”
Yoseph Yohannes förhåller sig lite avvaktande till att det skulle handla om en nedåtgående trend.
De lägre siffrorna under pandemiåren 2020 och 2021 förstår han, med barriärskydd runt förarna och slopat biljettkrav.
– Sett till hot och våld var corona det bästa som kunde hänt oss.
I år hade ungdomar gratis sommarkort, vilket kan ha minskat konflikterna.
Men hot och våld är fortfarande ”väldigt vanligt”, menar han.
– Jag tror man vänjer sig, så det ovanliga blir vanligt. Man kanske inte anmäler allt. Jag vill inte överdriva men jag vet att folk ibland struntar i att skriva felrapporter. Det är inte bra.
Det har varit upprörda känslor. Det här området är känt, det är socioekonomiskt utsatt. Vi har haft hot– och våldssituationer alldeles för länge.
Höll kniv mot bussförares hals
Can Kirilmaz, arbetsplatsombud och bussförare sedan 1997, bjuder på kaffe. Han börjar prata om solförmörkelsen som ska ske under dagen. Under tio år körde han natt.
– En person höll en kniv mot min hals. Men det är länge sedan nu.
De som samlats inne i lunchrummet för att äta är eniga om det arbetsgivaren också framhåller som strategi när resenärer bråkar om biljetten: ”Gå inte i klinch – släpp på dem bara”.
– Men en del gör det ändå, det handlar om hur man är som person.
Abdullahi Matan, bussförare sedan 2007, säger att det inte kändes bra när han hörde att bussen blivit beskjuten.
– Men livet går vidare, det stoppar inte oss. Så klart vi är oroliga. Men jag jobbar som vanligt. Ibland blir folk arga, alla har sitt sätt att visa sina känslor. Men jag tjafsar aldrig om biljett.
Stannar länge i Råstagaraget
Kollegan Abshir Abdille säger att Abdullahi Matan har längre erfarenhet än han själv och därmed är mer lämpad att svara. Då har han ändå själv varit bussförare i hela fem år.
De flesta har stannat länge på Råstagaraget. De trivs.
Abshir Abdille säger att han var lite orolig precis när han hörde om skjutningen men att det nu känns bra.
– Man är van. Varje dag är något nytt.
Hot och våld i kollektivtrafiken
Anmälningar till Arbetsmiljöverket, hela landet.
