SD hotar sagostunder med drag queens för att inskränka hbtq-rättigheter
Johannes Klenell om den senaste debatten där SD rasar över att drag queens läser sagor för barn på bibliotek.
KOMMENTAR. Projektet Drag queen story hour från Malmö har rönt mycket uppmärksamhet, inte minst i Södra Sverige, senaste månaden. Konceptet är både kul och enkelt. Dragartister läser sagor för barn. Drag, en uråldrig men samtidigt supermodern scenkonstform, kombineras med en sagostund.
Det hela har funnits i Sverige åtminstone sedan 2017 då Bland drakar och Dragqueens började sin verksamhet i Stockholm och varit mycket uppskattat. Föga överraskande.
RuPauls drag race är en superhit världen över, inte minst bland just barn. Det inbyggda och kanske till och med övertydliga budskapet om rätten att få vara dig själv, och inte minst rätten att vara fab, genomsyrar hela produktionen. Du ska vara bra jäkla konservativ för att se något speciellt kontroversiellt med det hela.
Men i ett land där vi har ett politiskt parti vars enda tillåtna sagostund är Björn Söder, läsandes Eddan, utklädd till fjord har vi ändå lyckats. För Sverigedemokraterna har såklart ett och annat att säga om detta.
Sverigedemokratisk slasktratt
Det sprids ett klipp där en av de dragqueens som läser sagor, Lady Busty, tipsar om Erotisk ritbok, utgiven av Vertigo förlag.
I den Sverigedemokratiska slasktratten Samhällsnytt påstår någon att en tecknad bild som föreställer en man med erigerad penis och en ventrilokvistdocka är barnporr. Bilden är inte ens med i boken.
Tipset gavs inte i något sammanhang där barn var inblandade utan på förlaget Vertigos Youtubekanal. Men i en tid där allt är samma sak spelar inget av det här någon roll alls. Lady Busty får alltså inte ens säga ordet erotik, i ett fullständigt vuxet sammanhang. Ryktesspridningen resulterade i att en större nätbokhandel en kort tid tog bort Erotisk ritbok.
En amerikansk import
Trots att sagoläsande dragartister alltså är ett fenomen som har flera år på nacken så är det först nu, nästan som över en natt, som den här stormen kommer. En bekant som är bibliotekarie i min värmländska hemkommun bokade sagoläsarna Bland drakar och dragqueens i september till inga protester alls.
Fenomenet är alltså relativt nytt i Sverige. Som så ofta i kulturkriget tycks det vara en amerikansk import där den konservativa högern rasat över dragartister som har sagostunder ett bra tag.
Givetvis handlar det om att smygande inskränka rättigheterna för alla HBTQ-personer. Don’t say gay-lagar i Florida. Indragna och direkt motarbetade rättigheter för transpersoner. Man surfar på den fullt rimliga skräcken och det pöbelvälde som råder kring pedofiljagarsajter som höjdhopparen Patrik Sjöbergs Dumpen.
Sedan försöker man rikta samma skräck mot transpersoner utmålade som psyksjuka förövare vars enda mål i livet tycks vara att ta sig in på kvinnofängelser och damernas omklädningsrum.
Och nu är det alltså det fullständigt oskyldiga fenomenet ”dragqueens som läser sagor för barn” som var näst på tur. Det är en fullständigt logisk utveckling av den livrädda nykonservatism som sprider sig på nätet. Där allt som kan definieras som ”annorlunda” är en fara.
Så får man hatet att eskalera.
”Dekadent livsstil”
I förlängningen handlar detta givetvis om att sprida föreställningen att alla homosexuella män lever en ”dekadent livsstil” som måste begränsas för barnens skull.
Baserat på rykten från människor som inte kan skilja en vuxen människas rätt till privatliv från dess professionella kulturutövande bland barn. De förstår inte ens skillnaden mellan ett konstnärligt uttryck och en sexualitet.
Någon frågar mig på nätet om jag tycker att porrstjärnor också borde få läsa sagor för barn, för ”vad tror du dragqueens gör annars?” ”Mimar till schlager, Liselotte”, svarar jag. ”De brukar mima till schlager”.
För i helvete Liselotte, tänker jag om min fellow konservative twittrartok. Konceptet har funnits i över fem år. Inga barn har rapporterats komma till skada. Varför dragqueens så nödvändigt vill läsa sagor för barn? Ja du, Liselotte. För att det är ett jobb, såklart. I stort sett alla kulturarbetare i Sverige jobbar någon gång med projekt riktade mot barn.
Det barnen eventuellt får med sig härifrån, förutom en kul sagostund, är att de kanske kan hantera att människor är olika den dag de eventuellt möter någon som råkar befinna sig utanför en norm.
Något min egen generation hade mått rätt bra av.
Vill få med sig rädda svenskar
Men det är ned i den logiska avgrunden de nu vill få med sig rädda svenskar. För ni trodde väl inte att det här bara handlade om några nedplockade regnbågsflaggor i SD-kommuner för att Pride är så ”politiskt”?
Hot har riktats mot bibliotek som bokat Drag queen story hour. Malmö stadsbibliotek fick öka sin säkerhet i samband med evenemanget. I Olofström fick det genomföras digitalt på grund av hotbilden.
”Låt barn vara barn och sluta utsätt dem för sådant här! Helt rätt agerat från SD!”, twittrar SD-toppen Björn Söder. Han representerar också det parti som säger ordet yttrandefrihet oftast, samtidigt som de vill inskränka den mest. Exempelvis genom att lägga sig i biblioteksverksamhet.
Sverigedemokraterna i Kalmar vill nämligen stoppa bokningen av sagoläsarna. Söder fortsätter med att skriva att han hoppas att de som protesterar mot hans tweet inte är föräldrar. ”Då borde samhället ingripa.”
Nu hotar Sverigedemokraterna i Kalmar med att rikta misstroendeförklaring mot ordföranden i barn och fritidsnämnden om hon låter det, fullbokade, evenemanget genomföras där.
Obehagligt skämt
Ordföranden Maia Dahlberg kallar i tidningen Barometern Sverigedemokraternas utspel ”det dummaste hon hört i hela sitt liv”. På så många plan sätter hon fingret på vår samtid där.
Inte bara för att det är helt obegripligt varför man skulle vilja rikta en misstroendeförklaring mot någon för det här – utan också för att det helt enkelt inte finns någon missförtroendeinstans på kommunal nivå.
Att det här partiet har inflytande över vår regering är ett djupt obehagligt skämt.