PISSÄ. Det finns för all del människor som får ut något sexuellt av att kissa på någon eller bli kissade på. Men vi lämnar dem därhän och tänker i stället att urin inte primärt är förknippat med lust. Detta är premissen för fortsättningen av texten. 

Så, om någon likafullt kissar på dig, hur tolkar du det? Många skulle nog mena att det beror på intentionen. Det kan trots allt finnas människor som kissar på dig av omsorg. Du kanske har blivit bränd av en manet. 

Jag tror att detta är en myt, att urin är bra mot manetsvedan, men orkar inte googla. Och som sagt, intentionen är god. Det kan ju också vara så att din tröja brinner och det inte finns någon brandfilt eller någon annan vätska tillgänglig. 

Det kan säkert finnas fler tillfällen där det upplevs som positivt, eller i alla fall neutralt, att bli pissad på. Det kan handla om skrock, extrema situationer och kanske ockulta ritualer. Men jag tror att många ändå, rent intuitivt, skulle hävda att det vore trist och obehagligt att bli pissad på. 

Rent allmänt.

Pissandet metaforiskt

Innan vi fortsätter: Från och med nu i den här texten, är det här pissandet metaforiskt. Det är en bild, inga kroppsvätskor är inblandade. Okej? Och tesen är alltså att det i regel är sämre att bli pissad på än att inte bli det.

Intentionen spelar roll men det är heller inte oviktigt vem som gör det och i vilket sammanhang det sker. Om du har levt under ett förskräckligt förtryck under lång tid så kan upplevelserna av förtrycket göra att du känner helt kontraintuitiva saker. 

Om du blir pissad på (metaforiskt!) av dina befriare så kommer du antagligen ändå försvara dem. Alternativet, som du har färskt i minnet, är ju trots allt att bli pissad på av de mörkermakter som förslavade dig nyss.

Vi kan kalla detta ett omvänt Stockholmssyndrom, eftersom det handlar om att man lierar sig så starkt med sina befriare att man inte kan förknippa dem med något som är negativt. 

Perverterad revanschism

Det är som att du varit kidnappad och när polisen befriat dig, efter att de stormat huset och tillfångatagit kidnapparna, så skjuter de dig i knät, helt oprovocerat och onödigt.

Och du kan ändå bara tänka på hur mycket du älskar polisen. Det är en väldigt perverterad form av revanschism.

När kulan träffar din knäskål tänker du ”där fick de där jävla kidnapparna”, innan du faller.

Men detta borde ändå vara ett övergående skede, väl? Direkt efter befrielsen går det fint att bli pissad på av befriarna. De har ju säkert sina skäl. De gör ändå så gott dom kan! Och det är ändå bättre! Allt är bättre än batikhäxor och folkpartister! Ah tusan, dom senare är ju fortfarande kvar. Men ändå! 

Det borde vända relativt snart. När euforin över revolutionen, eller med Ulf Kristerssons ord, paradigmskiftet, är över så dyker väl vissa nya förväntningar upp? 

Hårdare nypor och inte sossiga

Om hela ens retorik under många år i allmänhet och i valrörelsen i synnerhet, har varit att gängvåldet kan fixas om man bara tar i med hårdare nypor och inte är så jävla sossiga. Då borde de som var dumma nog att tro på det, väl, bli lite sura över att få höra att det kommer ta ett decennium? 

Även om den initiala reaktionen är ”fuck yeah vänsterblivna, detta kommer ta tid” så kanske en senare tanke är ”men vänta nu, detta skulle ju lösas innan jul”.

När man lovar att sänka dieselpriset med tio kronor litern (VID PUMP!) och det landar i en sänkning med 40 öre? Man kan fortfarande hata genuskreativa dagis på Mariaberget och tycka att pridefestivalen är äcklig. Men kanske också känna att ”vänta lite här, nu pissar ni (metaforiskt, kom ihåg!) faktiskt på oss. 

Vi kanske är TAN och somewheres och lantisar från hjärtlandet, men vi är ju inte dumma i huvudet. Vi kan räkna matte och vi älskar våra bilar och nu är det fortfarande lika dyrt att göra donuts på Dollar Stores parkering.”

Pissglad över elpriser

Om du har fått röster för att du lovat att fixa de höga elpriserna men sedan inte gör det. Då går metaforen och verkligheten ihop för den som röstat på dig, kan man säga.

Du blir pissad på och det är skönt och varmt till en början, för sossarna och vargälskarna är borta.

Men rätt snart blir det vinter och du bor i Norrland, utan elstöd, och är nu våt, dessutom, och luktar konstigt. Brrr.

Kort sagt: Borde inte de som valt högerregeringen bli förbannade på den när den inte gör det den sa att den skulle göra? Borde det inte till och med vara värre att bli pissad på av sina vänner, än sina svurna fiender? 

Om inte så här direkt inpå, så kanske med tiden?

Eller så är det där omvända Stockholmssyndromet så starkt att det slår ut annat. Det spelar inte ens någon roll vad som händer. Det enda viktiga är att dom som tror på mainstreammedia inte kontrollerar skeendet. 

Ulf och Jimmie bestämmer

Om några år kan en högerregering besluta om köttfria måndagar, lägre skatt för människor i polyamorösa relationer och feministiska lövblåsningsstrategier.

Och hela verklighetens folk kommer att känna att det gnager lite, lite, men det är i alla fall Ulf och Jimmie som bestämmer. 

”Jo, visst, bensinen kostar trettio kronor litern. Men det är i alla fall inget Magda-pris”.