Efter de senaste årens turbulens kring förändringar i lagen om anställningsskydd, Las, och efter Centerpartiets genomförda attacker mot svenska arbetare i januariavtalet var det snudd på nödvändigt för LO att nu kunna gå fram med en samordnad lönerörelse.

Visst, man kan ha olika åsikter och vara vänner ändå, som LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson uttryckte det för en del år sedan när LO-samordningen den gången just hade spruckit.

Sammanhållningen är välkommen

Men efter de senaste årens turbulens och i den nya verklighet som råder efter regeringsskiftet är den traditionella sammanhållningen extra viktig och välkommen.

Den modell som LO nu har presenterat har goda chanser att blir en sådan sammanhållen avtalsmodell även om vi troligen får vänta en dryg månad medan alla LO-förbund ska ta slutlig ställning.

Den modell som förbunden har enats kring har en klassisk låglöneprofil, en modell med ett ”knä” vid en månadslön på 27 100 kr under vilken löneökningen inte längre uttrycks i procent utan i kronor.

Det är en modell som inte låter lönenivåerna glida isär lika mycket som de annars skulle ha gjort.

Men det verkligt framåtsyftande i modellen ligger i de skarpa krav på höjda lägstalöner som ställs.

Lägstalönerna kan höjas mer

Rimligt höga lägstalöner är nödvändigt för att inte låta de lägst avlönades inkomster halka efter. En sådan utveckling, med ett större inkomstspann inom en viss yrkesgrupp, kommer så småningom ofelbart att leda till en sämre löneutveckling för hela kollektivet, inte bara för de lägst avlönade.

Modellens krav skulle innebära att lägstalönerna i procent höjs mer än övriga lönepåslag.

Inför LO:s avgörande representantskapsmöte hade 6F, en samarbetsorganisation mellan Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko, presenterat ett än mer långtgående förslag på samordning.

Förslaget var att hela den svenska arbetsmarknaden, alltså även tjänstemännen, skulle få sina lönepåslag i ett fast krontal och inte i procent.

Utspelet från 6F om kronpåslag till alla bör i första hand ses som den låglönesatsning det är, men det speglar också en tydlig irritation från LO-förbunden mot de tjänstemannaförbund som sedan många år väljer att sluta så kallade sifferlösa avtal.

LO-förbunden redo att ta ansvar

Ingen fast siffra nämns i dessa avtal. I stället är de konstruerade så att det faktiska lönepåslaget ska kunna bli högre än det löneutrymme som slås fast för Sveriges hela ekonomi vid varje avtalsrörelse.

Arbetarfackens reaktioner på denna avtalsförstörelse är naturlig och bör ånyo lyftas.

Löneutrymmet ska bilda ramen för den totala löneökningstakten i ekonomin. Det säkrar en hög sysselsättning och en fortsatt bra löneutveckling för alla, inte bara för de tjänstemän som kan behålla jobbet.

Med den samlade modell som LO nu har presenterat visar LO-förbunden att de i dessa ekonomiskt osäkra tider är redo att ta det ansvar som behövs för att skapa och behålla arbetstillfällen och gynna en bra löneutveckling.

Nu är det nödvändigt att också tjänstemän och företagsledningar tar sitt ansvar.