”Hur kan ni inte förstå att villkoren i vård och omsorg är så dåliga att ingen vill ha jobben?”
Trots att sjukvården var en av de viktigaste valfrågorna, trots att folket unisont reste sig och applåderade när vi vårdarbetare stod i fronten och hanterade covidsmittan, så var det glömt på valdagen. Den väg ni valde drabbar oss. Det räcker nu, skriver sjuksköterskan Agneta Lenander som säger upp sig efter 27 år i Region Skåne.
Agneta Lenander.
Så kom dagen när måttet var rågat. I 27 år har jag härdat ut i Region Skåne.
Trots att förutsättningarna för att göra jobbet blivit sämre för vart år som gått och patienterna är fler och mer sjuka.
Och trots att vårdplatserna som står till förfogande att vårda på har blivit långt färre – samtidigt som personalen inom dygnet-runt-verksamheten blivit en krympande skara.
Allt detta har vi skrikit om länge, utan att någon lyssnat. Vi skadas, patienterna skadas.
”Det räcker nu. Jag lämnar er.”
Trots att sjukvården var en av de viktigaste valfrågorna, trots att folket unisont reste sig och applåderade när vi vårdarbetare stod i fronten och hanterade covidsmittan, så var det glömt på valdagen. Den väg ni valde drabbar oss.
Jag känner mig sviken, spottad på, så blöt att jag fått nog.
Det räcker nu. Jag lämnar er nu.
För de förutsättningarna som ni valt åt oss att jobba under kan jag inte acceptera. Jag kastar in handduken. Jag vill inte mer.
Varför lyssnar ingen på oss?
Under mina 27 år har jag höjt rösten. Jag har protesterat, debatterat, engagerat mig för rätten till en jämlik sammanhållen vård åt oss alla.
För att vi som gör jobbet inte ska betala priset med en fattigpension eller långtidssjukskrivning. Varför lyssnar ingen på oss?
Varför lyssnar ni väljare på enkla lösningar? Hur kan ni inte förstå att effektiviseringar är nedskärningar?
Hur kan ni inte förstå att när villkoren i vård och omsorg är allt för dåliga så vill ingen ha jobben?
Hur kan ni förvänta er att få en sjukvård som fungerar när resurserna som läggs per invånare är mindre än året innan och fler lever längre med kroniska sjukdomar, samtidigt som den medicinska utvecklingen går framåt, med ökande kostnader som följd?
Lämnar tomma vårdplatser
Vi försvinner en efter en som ett lämmeltåg. Lämnar fler tomma vårdplatser, skapar luckor i schemat.
Vi som skulle vara mentorer för kommande kollegor, tryggheten och stabiliteten för den nya kollegan, studenten.
Våra ryggar är böjda av den börda vi tvingats bära, slitna av allt som lämnats i våra knän att lösa.
Vi lämnar för bemanningsföretag, för att jobba utomlands, lämnar för helt andra jobb.
I 27 år har jag härdat ut, i 27 år accepterade jag villkoren ni gav mig. Men inte längre. Jag säger inte tack för applåderna. Jag säger tack för mig och hejdå.
