Zlatan har fyllt 41 vilket inte har gått obemärkt förbi.

Dels fortsätter han som 40+ att göra mål som trotsar fysikens lagar men framför allt för att han frotterar sig med kontroversiella personer.

Dagen efter födelsedagen postade fotbollsproffset nämligen en bild i sina sociala medier där han sitter på en stol och blir masserad av självaste Silvio Berlusconi. 

Bildtexten översätts slarvigt till “historia kan inte raderas och framtiden är ännu oskriven”.

Då det är Zlatan själv som tittar in i kameran och är bildens uppenbara subjekt tillåter jag mig själv att snälltolka och anta att han menar sin egen historia. 

Trist för Hammarby

Vad jobbigt att jobba på kommunikationsavdelningen på Hammarby IF just nu.

Med Kenta och en numera anrik knivsöder-aura skulle Zlatan, i och med sina investeringar i klubben, bli en perfekt symbol för en ny våg av svensk äkthet: förortsungen som blev king. 

För ett lag som Hammarby, som byggt stor del av sin identitet på en äkthet sprungen ur svensk arbetarklass, får man anta att materialet med Berlusconi är ett hårt slag rakt i PR-magen.

Vi får anta att de inte kommer att fronta Zlatan på ett tag framöver. 

Fuck you, pay me-attityd

Problemet är väl bara att den generation maskrosor Ibrahimovic tillhör inte alls känner tacksamhet eller lojalitet med samhället. De anser sig inte ha lyckats på grund av det utan snarare ha lyckats trots det.

Resultatet? En minst sagt svårtyglad “fuck you, pay me”-attityd med noll lojalitet eller ansvarskänsla. 

Med detta i åtanke är det inte så märkligt att han valde att investera i Hammarby och därmed bränna samtliga relationer till Malmö och Malmö FF, att hela hans twitterflöde är fyllt av influencer-samarbeten (nu senast med klädmärket Dsquared) eller att han inte bryr sig om vad hans bekantskaper gör eller inte gör. 

Bolsonaro, Erdogan och alla andra

Detta är inget unikt för Zlatan.

Neymar har poserat med Bolsonaro, Cristiano Ronaldo med Jordan B Peterson, Özil med Erdogan.

Kungen av dåligt omdöme, Diego Armando Maradona, syntes under sin levnadstid med fler tveksamma gubbar än vad någon orkar rada upp. 

Män med makt, charm och pengar dras till varandra.

Berlusconi var före Trump med sin charmiga om än toxiska maskulinitet men det var även Khadaffi, Castro, Putin och en hel radda andra karismatiska män som – oaktat vad deras politiska gärning mynnade ut i – synts ihop med fotbollspelare.

Män med makt, charm och pengar dras till varandra. 

Och vi andra dyrkar dem också. De blir symboler för något större, vackrare, näst intill övermänskligt.

De enar, inspirerar och inger hopp. Sport är konstigt på det sättet. 

Zlatan väcker reaktioner

Men inget sker i ett vakuum.

När en person av Zlatan Ibrahimovics dignitet lägger ut en bild med en högerpopulist bara dagar efter det nya stora högerpopulistiska Fratelli d’Italia vinner valet så väcker det givetvis reaktioner.

Är Zlatan anhängare? Varför lägger han ut det här? 

Min analys är att det helt enkelt inte är that deep.

Man får ta dessa män för vad de är

Berlusconi är gammal ägare till Milan och av allt att döma ett utmärkt sällskap för ett skratt och ett glas eller två.

Vi kan försöka tillskriva Ibrahimovic epitet som nihilist eller det aningen magstarka fascist. Jag tycker snarare inte att vi ska förhålla oss till honom alls. 

Han är en bra fotbollsspelare som säger och gör tokiga saker. Det man inte har i huvudet får man ha i benen. Och det är i benen han har “det”.  

Ingen kan sätta kedjor på hurricane. Frågan är varför vi vill det.

Tja, det skulle ju vara rätt bekvämt och skönt att få äga storyn om förortsgrabben som lyckats, men sannolikt är det då inte.

Man får ta dessa män för vad de är och kanske inte tillskriva dem så mycket mer än så.  

Och visst kan det få räcka med att konstatera att han gör jävligt snygga mål.