Som alla debattörer utanför den konservativa bubblan har märkt så har oförskämdheter, hån och hotinlägg från hathögern ökat lavinartat efter valet.

Det verkar som de SD-styrda trollarméerna inte kan få nog av att i primitiv förtjusning vältra sig i verbala spyor efter att de övriga borgerliga partierna M, KD och L givit dem spelrum att styra Sverige.

En del av inläggen är naturligtvis skrivna av livs levande personer. Det är personer som insett att hat många gånger är mer verksamt än debatt.

Till exempel ledamöter i Sveriges riksdag som har hatgödsling som sidovärv.

Tar order av SD-ledningen

Men många av utfallen är närmast fabriksproducerade där debatten inte ens låtsas vara relevant. Kränkningar är inläggens enda innehåll.

Tidningen Etc avslöjade före valet att personer nära SD:s inre krets styr trollarméer till att hata och trakassera meningsmotståndare.

Myndigheten för psykologiskt försvar genomför just nu en kampanj för att få fler att upptäcka främmande makts (Rysslands) dagligen återkommande påverkanskampanjer mot Sverige.

Lejonparten av den ryska propaganda som har riktats mot europeiska demokratiska stater handlar om migration, hbtq-rättigheter och kultur. Det som sprids är den högerextrema bilden av en västlig kultur i sammanbrott, med odugliga myndigheter och med kulturell och sexuell upplösning.

Den europeiska myndigheten för cyberförsvar har till och med registrerat identiska kampanjer vid olika tillfällen mot Sverige, Norge och Nederländerna där endast vissa ord bytts ut för att passa varje land.

Får hjälp från öst

Men vad är syftet för den svenska extremhögern att sprida hat och hot, oavsett om de fortfarande får hjälp från det stora landet i öster? (Det land som nu hotar världen med kärnvapen.)

Ett begrepp som på allvar började spridas i den sociologiska debatten på 1970-talet var begreppet ”kulturell hegemoni”. Begreppet myntades långt tidigare av den italienske sociologen och marxisten Antonio Gramsci.

Kulturell hegemoni beskriver ett tillstånd när vissa uppfattningar har utvecklats till det självklara och accepterade.

Kulturell hegemoni råder alltså när man har fått en samhällsordning eller en åsikt att bli det som ”folk i allmänhet” tycker.

Ett annat sätt att utrycka det är att kulturell hegemoni råder i en fråga när merparten av invånarna har enats om att en viss åsikt är det ”naturliga och tveklöst riktiga”.

Kort sagt till det som betraktas som ”sunt förnuft”.

Det vill inte ha debatt

”Sunt förnuft”, menade Gramsci, skapas av balansen mellan de starkas tvingande åsikt om vad som är sunt förnuft och de svagas acceptans för denna tolkning.

Mellan den besuttnes tvång och den svages acceptans utspelas därmed en kamp tills balans råder.
Och det är här vi kan placera in SD:s och extremhögerns hat, hot och hån på samma sätt som vi här finner skälen till Rysslands påverkanskampanjer.

Genom att med bombastiskt hat, och nu efter valet med hjälp av en fullkomlig flodvåg av hån och hot, är syftet att dränka varje försök till debatt om vad som i framtiden ska anses vara ”sunt förnuft”.

För den enskilde medlemmen i trollarméerna kanske det är roligt att håna och hata lite på väg till jobbet, eller från middagsbordet, eller från riksdagshuset. För dem som styr trollarméerna är det dock ingen lek.

För dem är det viktigt att hatet aldrig bjuder in till debatt. Det är ingen debatt högerns trollarméer och deras ledare vill ha. Det man vill ha är konsensus. Det man vill ha är acceptansen för att extremhögerns politik är detsamma som folkets vilja och ”sunt förnuft”.

Gramsci hade känt igen sig

Om Gramsci skulle ha levt i Sverige i dag skulle han känt igen mycket av sina egna tankespår, med en fullkomligt exploderande hot- och hatvåg som syftar till att skapa en kulturell hegemoni runt begrepp som ”ras”, ”svensk” och ”samhällelig belastning”.

Nu var han dock väldigt långt ifrån att någonsin få den möjligheten.

Antonio Gramsci dog 1937 efter att i elva år har suttit inspärrad i Benito Mussolinis fängelser.