S förlorade valet på att strunta i sjuka och utförsäkrade

VALANALYS. Sverigedemokraterna vann valet. Inget annat parti lyckades både med att växa och att få den riksdagsmajoritet man kampanjat för.

Valrörelsen är därtill en bekräftelse på att partiet har övertagit platsen som den svenska politikens epicentrum, den kraft som alla andra partier måste förhålla sig till och anpassa sig efter. 

I valanalyserna har fokus ofta varit hur partiet gagnats av en valrörelse som handlat om partiets favoritfrågor. Men det är ett uthålligt (och ofta smutsigt) opinionsbildande arbete som har gjort att man på längre sikt har vuxit och idag lockar väljargrupper som brukar stå långt ifrån varandra. 

Man är näst största parti bland företagare, såväl som bland arbetare. Man är större än Centern på landsbygden. 

SD-stöd från utsatta

Ur ett vänsterperspektiv är kanske det mest oroande att man har ett starkt stöd bland de som är beroende av socialförsäkringarna för sin försörjning.

Sören Holmberg – professor i statsvetenskap – beskriver det som anmärkningsvärt när han presenterar resultaten av SVT:s vallokalsundersökning. Hade Socialdemokraterna stoppat väljartappet i den här gruppen hade man förmodligen behållit regeringsmakten.

Hur kunde partiet som byggde välfärdsstaten förlora valet på att utsatta människor röstade på högerblocket?  

Holmberg är en av våra främsta forskare när det kommer till val och väljarkårens rörlighet, men någon expert på hur de svenska välfärdssystemen fungerar för de här grupperna är han inte. Då hade han sannolikt inte varit speciellt överraskad. 

S ville ta ned antalet sjuka

Efter åtta år av alliansstyre och nedmontering av de generella välfärdssystemen återfick Socialdemokraterna makten 2014. Mitt i en högkonjunktur och efter en valrörelse som präglats av löften om att återuppbygga välfärden. Sjukförsäkringen, hette det, skulle ”förbättras”. 

Det stod emellertid snabbt klart att den nya regeringen varken tänkte höja skatter eller öka statsskulden för att finansiera det hela. Ett år in i mandatperioden deklarerade i stället socialförsäkringsminister Annika Strandhäll att sjuktalet skulle ner, vilket i realiteten var en uppmaning till Försäkringskassan att göra striktare bedömningar.

Myndigheten skulle visa sig vara väldigt lyhörd gentemot regeringskansliets förväntningar. 

Under de kommande fyra åren femdubblades antalet avslag för långtidssjukskrivna. Inom den personliga assistansen låg avslagsfrekvensen som mest på 90% av alla nya ansökningar och i massmedia letade sig en strid ström av söndertrasade livsöden in som påminnelser om politikens effekter. 

Även om Socialdemokraterna sedan dess både har genomfört vissa nödvändiga förbättringar, framförallt inom sjukförsäkringen, och arbetat för att återvinna förtroendet hos patientorganisationer, så lever minnet bland de sjuka och utförsäkrade. 

Förakt mot S i FB-grupper

I de stora Facebookgrupper för utförsäkrade som ömsom diskuterar sjukförsäkringspolitik och ömsom utbyter tips om hur ansökningsförfarandet ska hanteras, finns ett påtagligt förakt för socialdemokratin. Man upplever inte att systemet är lagat.

Många av de som blev av med sin sjukpenning efter målet om sänkt sjuktal har sedermera blivit av med sin sjukpenninggrundande inkomst och är idag utelämnade till försörjningsstödet.

Med jämna mellanrum kommer inlägg som hedrar gruppmedlemmar som tagit livet av sig. 

Påfallande många är också anhängare av Sverigedemokraterna. De är partiet som bryr sig, som inte har svikit och som därtill erbjuder en förförande enkel analys av varför sjukförsäkringsnedskärningarna hände: Socialdemokraterna skapade ett hårdare system för att ha råd med massinvandringen. 

Så kan det gå, när man har ett finansdepartement som i trettio års tid har trummat ut budskapet att vi inte har råd att investera och att vi måste spara i ladorna: man krattar manegen för de politiska krafter som vill hävda att de där ladorna plundras av ovälkomna gäster. 

SD-politiker gör ofta inlägg

Sverigedemokraternas ledamot i socialförsäkringsutskottet gör ofta inlägg och kommenterar i de här Facebookgrupperna, hon berättar hur man röstat för förbättringar och hur mycket pengar man vill satsa.

För många är hon sannolikt den första makthavare som man har haft direktkontakt med. Dessutom backas hon av partiets agerande: under de senaste mandatperioderna har hennes parti ofta argumenterat och verkat i riksdagen för en bättre sjukförsäkring. 

När stödet för Sverigedemokraterna bland de som är beroende av socialförsäkringarna ska analyseras är det vanligt att gruppen antingen tillskrivs falskt medvetande, där de röstar tvärtemot sina egna intressen, eller en slags inneboende rasism som nu har funnit sitt utlopp.

Försöken att förstå människors bevekelsegrunder formuleras på bekvämt avstånd från de levda erfarenheter som Socialdemokraterna och Allianspartierna faktiskt har format. 

Om inte arbetarrörelsen återfinner kraften att formulera hur ett bättre samhälle kan byggas riskerar vi en period av nationalkonservativ hegemoni kombinerat med tilltagande klassklyftor, där Sverigedemokraterna för många kan se ut som den trovärdigaste försvararen av grundläggande trygghet.

SD ses som bättre trygghetsgarant

Poängen med detta är inte att Sverigedemokraterna har en bättre välfärdspolitik än Socialdemokraterna. Premissen för omsorgen för de sjuka är ju en illa förklädd rasism.

Poängen är att det för vissa kan se ut som att Sverigedemokraterna är en bättre garant för den egna tryggheten än något av vänsterpartierna.

Väljartappet bland de som behöver socialförsäkringarna är en inte så förvånande konsekvens av socialdemokratins och välfärdspolitikens utveckling. 

Oavsett hur Sverigedemokraterna kommer att navigera valsegern, så står den svenska vänstern inför utmaningar. 

Oroande mönster måste brytas

Många förefaller tro att Sverigedemokraterna nu står i begrepp att byta bort omsorgen om de sjuka mot en mer repressiv migrations- och integrationspolitik.

Det skulle i så fall erbjuda goda möjligheter för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att kritisera vad som riskerar att bli en ännu tuffare nedskärningspolitik. Konsekvenserna för de som inte kan arbeta skulle bli förödande. 

Om Socialdemokraterna återvinner regeringsmakten efter en sådan händelseutveckling finns ett oroande mönster som behöver brytas. Under tidigare mandatperioder i opposition har man varit kritisk mot nedskärningar, men sedan fortsatt på den av borgerligheten inslagna vägen efter att man vunnit tillbaka regeringskansliet.

Detta var fallet 1982, 1994 och 2014. En vända till av socialdemokratiska åtstramningar med hänvisning till finanspolitisk disciplin och förtroendet för Socialdemokraterna som ett välfärdsparti kommer att urholkas ytterligare. 

Det andra alternativet, att Sverigedemokraterna faktiskt försvarar socialförsäkringarna, är skrämmande på ett annat sätt.

Föreställ er att Sverigedemokraterna fungerar som en garant för grundläggande trygghet – i alla fall för de som kvalificerar sig som ”svenskar”.

Föreställ er den pedagogiska uppgiften att förklara för de här grupperna att de ska rösta på ett vänsterblock som konsekvent misslyckats med att reparera de gemensamma samhällssystemen, när Sverigedemokraterna bevisligen tar strid för deras intressen. 

Ursäkter från socialdemokratin

Den amerikanska Statsvetaren Sheri Berman har argumenterat för att socialdemokratins framgång och definierande drag är att man under 1900-talet insisterade på politikens samhällsomvälvande kraft.

Demokratin formar samhället, framtiden är ett kollektivt val.

2000-talets socialdemokrati har i stället karaktäriserats av diverse ursäktar för varför det inte ens är värt att försöka. Eftersom det kostar för mycket, eftersom globaliseringen sätter käppar i hjulet och eftersom skatterna inte kan höjas. 

Tiden börjar bli knapp nu. Om inte arbetarrörelsen återfinner kraften att formulera hur ett bättre samhälle kan byggas riskerar vi en period av nationalkonservativ hegemoni kombinerat med tilltagande klassklyftor, där Sverigedemokraterna för många kan se ut som den trovärdigaste försvararen av grundläggande trygghet.

Vad en sådan utveckling utgör grogrund för hoppas jag slippa tänka på efter valet 2026.