Bulletin klarade sig inte utan kvinnorna
Isländsk marxistisk feminism förklarar varför högerns prestigeprojekt gick i kvav
Det första avsnittet av Svenska Dagbladets nya poddsatsning Blenda handlar om högersajten Bulletins uppgång och fall. Det är mycket bra radio.
Mycket av berättelsen är känd:
Den hybris som föder projektet (Bulletin ska bli ett ”svenskt New York Times!”). Bristen på professionalism där artiklar plagieras och ”news” och ”views” blandas samman. Avhoppen.
Läckta ljudinspelningar med högertyckonomer som skriker på varandra över Zoom. En dömd trippelmördare som juridisk rådgivare. Konkursen. En skakig nystart.
Tror att de kan manipulera världen
Bulletin grundades av Pontus Tholin och Tino Sanandaji, två kompisar från Handelshögskolan.
De är smarta och de är självmedvetna. De talar på ett speciellt sätt: språket är fullt av nationalekonomisk teori och klyschor från managmentlitteratur.
Detta är rationella killar som vet hur världen fungerar och som har en hög tilltro till sin förmåga att manipulera den. De gillar att säg hårda men ärliga sanningar.
Det som inte finns i Bulletins ledargarnityr är någon som tar sociala hänsyn.
Ingen uttrycker empati, ingen bekräftar någon annans arbete. Det finns ingen kärlek.
Utan kvinnor går allt åt pipan
I början finns en del kvinnor med i Bulletin. Inte minst Paulina Neuding, som är den första chefredaktören.
Men kvinnorna sticker – ganska snart är det en helmanlig business. Det visar sig få ödesdigra konsekvenser.
Den isländska statsvetaren Anna G Jónasdóttir har myntat begreppet kärlekskraft för att beskriva förmågan och arbetet som kvinnor använder för att bekräfta män och göra det möjligt för män att fungera.
Det är kvinnors vana att ge mer kärlek till andra – särskilt till män – och det förklarar kvinnors underordning.
Jónasdóttir för en marxistiskt inspirerad argumentation där hon menar att kvinnors omsorgsförmåga sugs ut av män, på samma sätt som kapitalister suger ut arbetare.
Bulletin utan kärlekskraft
För att bli det slags män som vår kultur förväntar sig behöver männen kvinnor som bekräftar dem och möjliggör deras sociala relationer.
Kärlekskraft är inte något negativt – tvärtom. Att någon står för kärleksarbetet är nödvändigt: ingen kärleksrelation, arbetsplats, organisation eller familj överlever med mindre än att någon sörjer för andras behov av bekräftelse och känsla av värde.
Jannik Svensson, som ersätter Pontus Tholin som VD, beskriver tiden på Bulletin som ”en grå, svart massa av sammanhängande kalla dagar av konflikter”.
Bulletin överlever inte heller utan kärlekskraft, visar det sig.
I en av de läckta inspelningarna från Bulletins ångestfyllda Zoom-möten hörs plötsligt Caroline Dahlman, en av Bulletins många högerliberala ledarskribenter.
Hon får ordet efter en timme av Bulletin-männens grälande och gör ett desperat försök att vända läget: ”Vi får väl alla lite ont i magen av det här va” säger hon.
”Vi vill ju fortsätta med det här och göra det bra. Och då måste vi vara snälla mot varann! Jag blir alldeles tårögd av att ni skriker åt varandra och avbryter varandra och anklagar varandra.”
Sanandaji försöker omedelbart vända hennes inlägg till sin egen fördel.
Sanandaji polisanmäld
Tholin, Sanandaji och Svensson har polisanmält varandra i olika omgångar.
De kräver att de andra erkänner olika oförrätter som begåtts och de kräver ursäkter av varandra.
De rationella killarna har drivit projektet rakt ned i en krater i marken och de står inte längre ut med varandra.
Av detta kan man dra slutsatsen att några kvinnor borde ha ingått i Bulletins ledning.
Kvinnor som är förmögna att lirka med männen, bekräfta dem och få dem att inte bete sig som idioter. Kvinnor vars kärlekskraft männen kunde suga ut, alltså.
En mer ambitiös lösning är att slå sönder den könsmaktsordning som Jónasdóttir beskriver.
Som man blir man sugen på det av att lyssna på Blenda-podden om Bulletin. Sällan har män utan kärlekskraft framstått i sämre dager.
