Jobba 30 timmar och få full lön – verklighet i vården i Arvika

Piggare och gladare med mer tid för barnbarn och vedklyvning. Det är några av fördelarna med 30-timmarsvecka.

– Det kom som en liten lotterivinst kan man säga, säger Anders Lingwall.

Lotterivinsten var att fysioterapiavdelningen på Arvika sjukhus blev utvald för att delta i ett försök med 30-timmarsvecka med bibehållen lön. 

Högsta vinsten

För arbetskamraten May-Britt Andersson blev känslan mer av att ha vunnit högsta vinsten.

– Jag hade gått ner i tid tidigare, just för att jag tyckte att det var jobbigt att jobba heltid. Försöket innebar att jag kunde gå ner två timmar till och dessutom gå upp i lön. Kan det bli bättre?

Helt lediga måndagar och kortare dagar två gånger i veckan ger tid över till annat. May-Britt Andersson lägger en del av den tiden på att renovera en gammal släktgård.

– Och så fick jag ett barnbarn för nio månader sedan. Så jag brukar passa henne på måndagar. Det är härligt att kunna få hjälpa till och umgås med en sådan liten.

För Anders Lingwalls del innebär de lediga måndagarna att helgerna blir roligare.

– Nu kan jag göra alla måsten, som vedklyvning, på måndagen och ägna lördag och söndag åt roligare saker. Det har varit väldigt positivt, mer än jag trodde faktiskt.

Bara för 62-plussare

I Arvika är kravet för att omfattas av 30-timmarsveckan att man ska vara 62 år eller äldre och jobba på fackförbundet Kommunals avtal. Men även de som är yngre är positiva till att försöket genomförs.

– Det är bara bra. Man märker redan skillnad på dem, de är piggare, säger Camilla Spetsmark som just kommit från den gemensamma friskvårdstimmen som hålls en gång i veckan i en av avdelningens gymnastiksalar.

Själv är hon 58 år och hoppas att försöket ska permanentas. Med stigande ålder blir återhämtningen viktigare, påpekar hon. Särskilt om man ska orka jobba heltid fram till pensionsåldern, som ju dessutom ska höjas.

Camilla Spetsmark har jobbat ett år på fysioterapiavdelningen. Innan det jobbade hon skift på akutvårdsavdelningen.

– Här är det ju dagtid så det var en orsak till att jag bytte, helt klart. Då missar jag ju ob-ersättningen, men det bryr jag mig inte om. För jag måste ju känna att jag ôrker, säger hon på bred värmländska.

Även yngre positiva

Hennes kollega, Sofia Rangfelt Ericsson, är yngst av kommunalarna på avdelningen. Även hon hoppas att försöket ska bli permanent. En stor fördel som hon ser är att det kan bli lättare att behålla den kompetens de äldre kollegorna har om de orkar jobba längre.

Hon tycker visserligen inte att det är några problem att jobba heltid nu, när hon är 43 år, men hon vet inte om hon kommer orka med det fram till pensionen.

– Det har jag funderat på. En annan kommer ju inte kunna gå vid 65 utan det blir väl 67. Då är absolut det här en grej. Man hör ju många äldre kollegor, hur de kämpar. Men man måste ju nästan fortsätta med heltid för att ha råd, säger Sofia Rangfelt Ericsson

Försöket drevs igenom av Vänsterpartiet i region Värmland som ett krav för att släppa igenom det blågröna minoritetsstyrets budget.

Och just Vänsterpartiet, och i viss mån Miljöpartiet, är de enda riksdagspartier som lyfter frågan om kortare arbetstid. Men inte ens de driver frågan särskilt aktivt på riksplanet utan mer genom att kommun- och regionpolitiker får igenom försök, som i Värmland.

Politiskt död fråga

Och politiskt har frågan alltid varit död, enligt Linn Spross, som skrivit sin doktorsavhandling om arbetstidens utveckling. Enligt henne har alla arbetstidsreformer drivits fram underifrån.

– Den första arbetstidsförkortningen, 1919, kom till genom en jättestark utomparlamentarisk rörelse. Den lyfte frågan som ett nästan revolutionärt krav tillsammans med allmän och lika rösträtt. När den här arbetarrörelsen börjar bli skrämmande, med ryska revolutionen i färskt minne, så går man med på 48 timmars arbetsvecka, säger Linn Spross.

Enligt henne är inte heller fackförbunden, på central nivå, speciellt intresserade av att driva frågan. Däremot finns det många medlemmar som vill ha kortare arbetstid. En konflikt som blir tydlig i motionerna till Kommunals kongress som hålls i slutet av maj.

Över 50 motioner argumenterar på ett eller annat sätt för att förbundet ska driva frågan om ett sänkt heltidsmått.

Många vill se 30-timmarsveckor, medan andra är lite mer blygsamma i sina krav och landar i att 35 eller 36 timmar vore lagom.

Argumenten är likartade: en orimlig arbetsbelastning med alltför lite tid för återhämtning, att alla ska orka jobba fram till pensionen och att många redan i dag går ner på deltid för att orka, men då med sänkt lön och en lägre framtida pension.

Kommunal: Kostar för mycket

Men förbundsstyrelsen anser att alla sådana krav ska avslås.

Argumenten mot en arbetstidsförkortning är att det skulle kosta, antingen genom löneutrymme eller något annat krav från arbetsgivarsidan.

För att komma ner till 30-timmarsvecka säger förbundsstyrelsen att det skulle innebära tio år utan löneökningar, och konstaterar att man i avtalsförhandlingarna prioriterat löneökningar.

– Jag har spårat det till ett skifte i mitten av 1900-talet att man förr tänkte att arbetstidsförkortning är en nästan given process. Att löneökningar och kortare arbetstid hänger ihop, säger Linn Spross och menar att produktivitetsökningarna ansågs räcka till båda delarna.

Ekonomisk tillväxt i samhället fick under de här åren större betydelse. BNP skulle öka till varje pris.

– Då sågs både löneökning och arbetstidsförkortning som en kostnad. Helt plötsligt blir det ett jättestarkt politiskt genomslag för idén att man måste välja antingen eller där det tidigare varit både och, säger Linn Spross.

…syftet med en arbetstidsförkortning kan inte vara att förbättra ekonomiska variabler, utan det måste vara en vilja hos de som arbetar att arbeta mindre och vara lediga mer.

Mer ork och bättre hälsa

I Göteborg har alla kommunalt anställda rätt att gå ner i tid, men då med sänkt lön i motsvarande grad. I ett forskningsprojekt har den möjligheten utvärderats, där närmare 1 000 anställda har svarat på en enkät.

Över hälften av de anställda upplevde att deras hälsa hade förbättrats, att de var mer utvilade när de kom till jobbet och att de hade mer ork att vara effektiva även mot slutet av arbetsdagen.

Samtidigt var närmare hälften oroliga för att pensionen skulle bli mycket låg och en tredjedel hade svårt att få pengarna att räcka till.

– De väljer det här motvilligt för att de helt enkelt inte orkar jobba heltid. För dem är deltid ett nödvändigt ont för att överhuvudtaget orka fortsätta arbete. Samtidigt får ju de personligen betala ett högt pris för att arbetsvillkoren är för tuffa, säger Jörgen Larsson, docent vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg, som lett studien. 

Svårt att mäta ekonomiska effekter

Även i utvärderingar av andra försök med arbetstidsförkortning, men med bibehållen lön, är resultaten positiva när det gäller hur de anställda själva upplever det. De känner sig piggare, friskare och sover bättre, bland annat. Men utan oron för ekonomin.

Däremot såg man inga större effekter på det som går att mäta, i till exempel kronor eller blodtryck.

– Så det är inte självklart att det betalar sig självt genom minskade sjukskrivningar och minskade sjukvårdskostnader. Om man måste anställa fler så kostar det skattepengar. Då är det svårt att göra de här förändringarna ur politikernas synvinkel, säger Jörgen Larsson.

Men det är en verklighetsbeskrivning Linn Spross inte riktigt håller med om. 

– Det är klart att det finns en ekonomisk aspekt i det hela. Men syftet med en arbetstidsförkortning kan inte vara att förbättra ekonomiska variabler, utan det måste vara en vilja hos de som arbetar att arbeta mindre och vara lediga mer. Och då räcker det.

På sjukhuset i Arvika hade Anders Lingwall inga planer på att gå ner i tid, trots sina 62 år. Och när försöket är slut kommer han gå upp i tid igen.

”Det var kullerbytta i korridoren”

– Om jag inte får en liten lotterivinst. För det kostar ju några tusenlappar i månaden om man ska gå ner på egen hand. Det blir för mycket pengar.

Hur reagerade du när du fick beskedet om arbetstidsförkortningen?
– Ja, det var typ kullerbytta i korridoren. Det var fantastiskt. Och jag kunde berätta hemma att jag kunde vara mer hemma.

Vad tycker familjen om att du har mer ledigt?
– Jag gjorde en liten miss där. Värmlandsradion var här för några veckor sedan och då råkade jag säga att nu kan jag få mer gjort hemma. Och det hörde ju hustrun på radion, haha. Det var inte så smart, nu har jag mer press där, säger Anders Lingwall.