Alice Dadgostar skriver om arbetsplatsen som kulturen glömt bort

– Göra mig förtjänt handlar om snart 30-åriga Darya som hoppat av sin utbildning, gjort slut med sin partner och börjat jobba som vikarie på en förskola. Hon när en dröm om att utbilda sig till lärare men inser att det är en svår bransch. Hon står vid ett vägskäl, säger författaren och journalisten Alice Dadgostar.

I Göra mig förtjänt lever huvudpersonen på tillfälliga kontrakt. Hon vikarierar på en förskola, bor i andra hand, saknar utbildning och är inte fackligt ansluten. Alice Dadgostars andra roman skildrar vuxenlivet så som det kommer att te sig för de nya vuxna. De som kliver ut i en värld där allt är till låns.

– Jag har jobbat som förskolevikarie i olika omgångar sedan urminnes tider. I Malmö och Göteborg och i olika stadsdelar. Att jobba med barn känns meningsfullt. Det är ett jobb där man inte tvivlar på vad man håller på med. Man blir en så viktig person för de här barnen som är där så många timmar om dagen. Det är en jättestor del av deras barndom, säger hon.

Vi sitter på en uteservering till en pizzeria i Majorna, några stenkast från förskolan där min dotter kommer att ägna en stor del av sin barndom. Det är sol och serveringarna är smockfulla av sollapande göteborgare.

– Att ha praktisk erfarenhet av ämnet är det optimala sättet att skriva på. Jag vet på ett ungefär hur jobbet är upplagt, hur många som jobbar där och så vidare. Sedan är det viktigt att betona att det här är ett fiktivt verk. Det är till och med en fiktiv stad.

…förskolan kan på sin höjd svepa förbi i någon scen i en bok som handlar om något annat. Men nu kändes det som läge att stanna kvar där och lära känna människorna som arbetar där.

Det dånar av passerande trafik när vi pratar om inspiration och arbetarlitteratur. Alice Dadgostar berättar att hon inspireras mest av komedier, som tv-serien Veep och allt av Seinfelds skapare Larry David. Men litteratur om arbete och arbetarklass har också alltid funnits där.

– Böcker som jag minns starkt går ofta in i arbetarlitteraturen, som Shuggie Bain av Douglas Stuart eller Édouard Louis böcker. Framför allt Édouard Louis som skriver så otroligt kompakt. Det är en pubertal kvarleva från gymnasiet att vi tror allt måste vara långt.

Allt ska bli Knausgård-långt.
– Ja, precis. Tänk på Vem dödade min far? Det är en pytteliten bok men hans stil är väldigt rak och kraftfull. Jag kan också tycka att allt inte behöver vara ironiskt och subtilt. Vilket är ironiskt eftersom jag precis hyllat ironiker. Men ibland är det skönt när det är extremt seriöst och absolut inte subtilt, utan nästan övertydligt.

Inte jobba för mycket med undertext?
– Skit i undertext! Ha ingenting mellan raderna. Fast det är klart, Louis har jättemycket mellan raderna, men det är aldrig några konstigheter med vad han vill säga.

I Göra mig förtjänt är förskolan en plats laddad med konflikter. Här finns barn att slarva bort, rektorer med budgetkrav, kollegor att störa sig på och föräldrar med åsikter. Och föräldramöten där vårdnadshavarna ifrågasätter om det Darya och de andra förskolepedagogerna sysslar med verkligen är pedagogik. Räcker det inte att gunga ungarna och byta deras blöjor?

Jag kan relatera, jag har trots allt varit där. Inte som förskolepersonal men som förälder, och lyssnat på andra föräldrar som källhänvisar till “mammahjärtat” och blir ursinniga när skolan av budgetskäl måste skära ner på färsk frukt.

– Jag skrev den här boken under lång tid och mycket har knådats fram tillsammans med min redaktör. Samtidigt bröt pandemin ut och allt fler började formulera sina åsikter på Facebook och i insändare.

Folk med åsikter om hur förskolan ska skötas?
– Både föräldrar och personal. Folk var arga från alla håll under pandemin.

Göra mig förtjänt utspelar sig under pandemin, men det är ingen pandemibok. Utbrottet blir ett element att spela med. Jag frågar henne varför hon valde att ha med det, om hon inte var rädd för en Covid-mättnad bland läsarna.

– Det som gör att jag kommer undan med det är kanske att romanen utspelar sig i en miljö som inte är överdrivet skildrad i sådana här sammanhang. I stället har vi fått se parodier på zoommöten, den typen av skildringar. Mycket är anpassat för en medelklasspublik som jobbar på kontor. Förskolan är inte den topp-fem mest skildrade miljön i litteraturhistorien direkt.

När man gestaltar skolmiljö i litteratur blir det oftast dammiga universitetskorridorer som i Stoner, sällan nerkissade galoscher i förskolehallen.
– Ja, förskolan kan på sin höjd svepa förbi i någon scen i en bok som handlar om något annat. Men nu kändes det som läge att stanna kvar där och lära känna människorna som arbetar där. Och höra vad de har att säga.