Dominika Skansen hjälpte chockade i sin butik C.U.M Clubwear under terrordådet på Drottninggatan

Det var en helt vanlig dag för fem år sedan. Dominika Skansen gick runt i sin butik C.U.M Clubwear fylld av blanka lackkjolar, glittriga kängor och regnbågsfärgade nättoppar. 

Då hör hon dunset. Ser en lastbil svischa förbi. Terroristen Rakhmat Akilov har kört fordonet genom väghindren på Drottninggatan mitt i Stockholm och är nu på väg mot Åhléns. Paniken sprids. 

Dominika Skansen ser två kvinnor ligga på gatan utanför butiken. En blöder.

Någon skriker. En till lastbil längre upp i backen. Senare får Dominika Skansen veta att det bara är en ”vanlig lastbil”. Men nu tänker hon att allt är på väg att upprepas.

Hon försöker få hjälp att flytta en av kvinnorna. Några filmar. Hon blir upprörd över det. Till slut rycker någon in och senare tar ambulanspersonalen vid. 

Fem tjejer tar sin tillflykt till Dominika Skansens butik. De gömmer sig i källaren. I flera timmar blir de kvar. 

– Jag tror inte jag fattade hur skakad jag var. Jag var så inställd på att ta hand om de här småtjejerna. 

”En lite speciell kontakt”

Fem år har gått sedan terrordådet där fem personer dog, inklusive de två kvinnorna på gatan, och flera skadades. 

I flera år efteråt kom tjejerna tillbaka för att säga hej. Minnas tillsammans. 

– Det blir en lite speciell kontakt, säger Dominika Skansen.

Efter dådet kom även en okänd person förbi med blommor. Först trodde hon de kommit fel.

– Men det var en granne som bodde i huset mitt emot. ”Jag såg alltihop” sa han. 

Går aldrig i mitten

I dag mår Dominika Skansen helt okej. Hon tänker på det som hände varje dag. Men alla känslor och chocken efteråt har hon fått hjälp från vännerna att bearbeta.

Den där hjärtklappningen som kunde komma första året om någon sprang bakom henne har avtagit. 

Men hon går fortfarande på sidan av gator, aldrig i mitten. Hon undviker att lyssna på musik i hörlurar. För att vara redo. 

– Det där är inget jag tänker på utan det sker naturligt. 

Ett varmare kvarter

Hon har lite plåster och sådant i butiken, men inget omfattande första hjälpen-kit. Det går inte att förbereda sig för något sådant här, anser hon. 

En mer positiv förändring är att kvarteret blivit några grader varmare sedan händelsen. Hon och grannarna pratar mer. 

– De i området har blivit trevligare mot mig. Jag är väldigt udda. Men nu har de nog fattat att jag också är en människa.