Allt är möjligt.

Så beskrev Nyamko Sabuni det faktum att hon avgår som ledare för Liberalerna med bara månader kvar till riksdagsvalet.

Ja, allt är har i sanning varit möjligt med Sabuni som ledare för L.

Sommaren 2019, redan innan hon valts, sa hon att det mångkulturella samhället borde begravas. Hon framförde att personer som söker asyl skulle kunna utvisas på en gång – ”bara ut med de som kommer”. Hon antydde också att motkandidaten Erik Ullenhag skulle vara för hederskultur.

Men Sabuni valdes.

Skulle lojalt backa upp Kristersson

Kort därefter kunde Svenska Dagbladet avslöja hur den tidigare partisekreteraren Johan Jakobsson genom sin byrå Nordic Public Affairs orkestrerat Sabunis interna valkampanj. Det långsiktiga målet var att med Sabuni göra Liberalerna till ett parti som lojalt backade upp Ulf Kristerssons blåbruna statsministerdrömmar. Byrån hade också, på uppdrag av väl betalande kunder i näringslivet, fått formulera Sabunis politik.

Men Sabuni satt kvar.

I januari förnedrade Sabuni de L-partister som förhandlade fram januariavtalet och påstod att partiets enda mål med samarbetet var att skada Socialdemokraterna. Några dagar senare ställde Sabuni upp i en intervju med Dagens Nyheter och sa att partiet kunde tänka sig att släppa fram en regering där Sverigedemokraterna ingår. Då hade partiets högsta beslutande organ bara några månader tidigare tagit beslut om att det var uteslutet för L att medverka till en regering med SD-ministrar.

Men Sabuni kämpade vidare.

Mot vad? Att kunna fantisera att hon flyr till Norge om Sverige råkar i krig.

Vad är poängen med Liberalerna?

I valanalyserna från 2014 och 2018 skrev Liberalerna att man tappat det breda mellanskiktet, tjänstemännen och akademikerna. Människor som brukade rösta liberalt – poliser, lärare, sjuksköterskor och förskollärare – gör det inte längre. Att det socialliberala partiet som brukade stå på vanligt folks sida mot både finanskapitalet och staten i allt väsentligt blivit en filial till Moderaterna imponerar inte på väljarna.

Under Nyamko Sabuni har utvecklingen accelererat och man har nu ett väljarstöd på cirka 2 procent. Det enda hoppet tycks ha varit att man ska räddas om man träder över sina tidigare röda linjer mot SD. Resultatet har i stället blivit inbördeskrig.

Det är svårt att begripa vad den bakomliggande tanken varit.

Den roll L under Sabuni önskat spela – migrationskritiska sanningssägare som vill sänka skatten och ”prata” med SD – har redan M och KD tagit. Enligt statsvetenskaplig forskning så avskyr dessutom de få kvarvarande L-väljarna just SD.

Nyamko Sabuni lät på sin pressträff förstå att hon är nöjd med allt hon åstadkommit som partiledare. Vad är det exakt?

Borgerliga väljare som faktiskt önskar en socialliberalism där samhället tar ansvar för att till exempel bekämpa uppenbara orättvisor eller diskriminerande strukturer har knappast några politiska företrädare i dag. Sabunis efterträdare Johan Pehrson lär inte ändra det.

Han lär heller inte ändra det faktum att lobbyisterna som köpte L gjorde en riktigt rutten investering.