”Beredskapsskatt räcker inte – dags att skrota ramverket”
Vi behöver kunna hantera flera kriser samtidigt. Dagens finanspolitiska ramverk tillåter inte de satsningar Sverige behöver, skriver Markus Kallifatides.
Sverige och finansminister Mikael Damberg behöver slopa ramverket, skriver Markus Kallifatides.
I ljuset av invasionen av Ukraina och Putins ifrågasättande av den europeiska säkerhetsordningen läggs nu förslag att höja försvarsutgifterna till 2 procent av BNP. Samtidigt kvarstår det akuta behovet av stora investeringar i välfärden och klimatomställningen.
Det är nu avgörande att vi kan hantera flera kriser samtidigt. För detta krävs en ny ekonomisk politik där en hörnpelare är en moderniserad finanspolitik.
Statsminister Magdalena Andersson har aviserat att Sveriges försvarsutgifter ska öka till 2 procent av BNP så snart det är praktiskt möjligt, något som kostar runt 40 miljarder kronor årligen i nuvarande penningvärde.
Kapitalskatt framför nedskärningar
Statsministern slog fast att finansieringen av försvaret måste vara stabil, solidarisk och långsiktig, och att vårt parti vill ha en öppen och uppriktig diskussion i Försvarsberedningen om hur vi kan åstadkomma detta.
Finansminister Dambergs besked att avbetalningarna på statsskulden nu ska pausas är klokt och rätt. Det skulle finansiera ungefär halva satsningen på försvaret. Att resterande miljarder ska tas in i en skatt är i det stora hela mycket rimligt – skattekvoten på kapital och höga inkomster i Sverige behöver öka.
Kommuner och regioner fortsätter att skära ned i en tid när det blivit smärtsamt uppenbart för alla att vi behöver bygga ut välfärden och stärka samhället. Ökade försvarsutgifter ska definitivt inte finansieras genom att skära i statsbidrag till välfärden – eller i biståndet till världens fattigaste och redan krigsdrabbade, som partier på högerflanken föreslår. Solidariskt, var ordet.
Dags för investeringar
De nämnda åtgärderna kommer inte att räcka för att hantera de andra kriser vi alltjämt står inför och också måste kunna hantera – klimatomställningen, en välfärd som går på knäna, de stora ekonomiska klyftorna och segregationen.
Detta innebär att vi måste tala klarspråk om det som sätter ramarna för Sveriges ekonomiska politik: det finanspolitiska ramverket. Ramverket har sedan 90-talet satt snäva ramar för statens upplåning och begränsat vårt handlingsutrymme. Det begränsar vår förmåga att investera i klimatomställningen och vår infrastruktur som under alltför lång tid fått stå tillbaka.
I en tid med stora välfärdsbehov, klimatomställning, säkerhetspolitisk osäkerhet och en kommande flyktingvåg är det direkt skadligt att inte använda det stora finanspolitiska utrymme som Sverige enligt en samlad kår av ekonomiska bedömare har. Sverige har urstarka statsfinanser även efter coronakrisens stödpaket.
Prioritera klimatet
Internationella valutafonden (IMF) har nu i ett decennium påpekat att länderna i Nordeuropa, med Tyskland i spetsen, borde investera mera och stimulera ekonomin med expansiv finanspolitik. Tyskland gör nu också en stor satsning på försvaret – men faktiskt en ännu större, historiskt stor satsning på klimatomställning och fossilfrihet.
Rysslands krigföring har blottlagt hur oskiljaktig vår energipolitik är från vår säkerhetspolitik. Tysklands och EU:s beroende av rysk olja och gas begränsar vårt säkerhetspolitiska handlingsutrymme.
Även i Sverige märks höga bensin- och elpriser som kostar staten miljarder när hushåll och företag nu kompenseras. Det är orimligt att långsiktigt slänga kontanter på problemet. Även Sverige behöver investera i den gröna omställningen, för vår säkerhet, för jobben och framförallt, för klimatet, och det behöver ske nu.
LO och Klimatpolitiska rådet håller med
På Socialdemokraternas kongress i november ställde partiet sig bakom en tidigarelagd översyn av det finanspolitiska ramverket. Vi är inte ensamma om denna ståndpunkt – såväl OECD, LO som Klimatpolitiska rådet har påpekat att utan en förändring av ramverket finns stor risk för att Sverige inte kan nå sina klimatmål eller bibehålla sin välfärd.
Översynen av det finanspolitiska ramverket är därför nu än mer angelägen och brådskande. Vi måste kunna hantera flera kriser samtidigt.
Vi behöver ett moderniserat ramverk för en ny tid som möjliggör lånefinansiering av långsiktiga investeringar i den framtid som vi alla vill leva i – ett tryggt, rättvist och hållbart samhälle. Vi har råd med den framtiden.
